Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
praktfulla och för det raffinerade i färg och
linje. Se till exempel plansch 30, ett kurbitsfält
av "Drängen ÅHS" — det är "vackert som en
tavla". Och här möter vi drottningen av Saba
i sin granna kalesch. Hon har krona på sitt
huvud och en blomma i sin hand, och utanför
kung Salomos dörr står en vaktpost i givakt med
kroksvärd i handen och en fj äder i sin trekantiga
hatt. Och den svällande kurbitsen välver sina
rullande voluter över spännet. Här kommer
Napoleon "Bondepart" ridande och här Karl
Johan, och efter kommer kronprinsen -—• han
är minsann ett par tum kortare i rocken. Och
här har vi "Det himmelska Härskap" i en
långan rad, varannan i vit, varannan i blå
helgdagsrock och alla med husarkrok vid örat och
psalmbok i hand. De står på himlens läktare och
följer klockarängeln, som leder sången, och man
förstår plötsligt, hur Selma Lagerlöf kunde låta
Ingmar Ingmarsson klättra upp och bänka sig
bland de andra Ingmarssönerna i himlens sal.
Det är svårt för oss nyktra nutidsmänniskor att
tro det, men det förhöll sig säkerligen så, att
dylika bilder för sina skapare och åskådare
representerade ett slags verklighet. När Israels
folk dansar kring den gyllne kalven, är det klätt
i långrock och kyrkhatt som masarna själva en
söndag i Leksand. När profeten Jonas håller sin
bättringspredikan har den manliga menigheten
hängt upp sina hattar på ljuskronan under valvet
eller trätt dem över varandra på en knagg i
muren. Här kommer dalabönder bärande,
släpande och körande på sina gummor till
Ungdomskvarnen, på vars andra sida paren vandrar
ut under devisen: "Nu är hon täcker som en
Ros, kan jag med Nöje såfwa hos." Här är det
husförhör, här ser vi ett hästbyte, och här
kommer vi in i en "skommar wärkstad" med en
bukig moraklocka i ena hörnet och en spis i det
andra. Det puttrar i den trebenta grytan, medan
mäster tar mått på en kullas nakna fot och
gesällerna sömmar med becktråd, som ligger i ringlar
på golvet. Här finns kort sagt en bildvärld, som
sträcker sig från det högsta till det lägsta, här
finns en fabuleringslust och ett uttrycksbehov,
som väller fram och fyller väggar och tak i
allmogens stugor. Det märkliga är ju, att det dyker
upp så plötsligt, blommar så rikt och dör så
snart. Hur därmed sammanhänger är ett av de
problem, som inte får någon lösning i
författarens förträffliga inledning. Där får man annars
veta mycket, som är roligt att ha reda på, t. ex.
att Karlfeldt skapade ordet dalmålning, och att
han själv ägde två "dalmålningar", som han
skattade högt, men som sedan visat sig härröra
från Småland. Man får veta, att dalmas kommer
av Mats, ett vanligt namn bland de arbetssökande
dalkarlar, som vandrade nedåt landet om
somrarna. Författaren drar också upp en bestämd
gräns mellan det egentliga Dalarna och
Dala-Bergslagen, som är något helt annat. Vad som
producerats utanför Mora, Böda, Rättviks,
Leksands, Bjursås, Åls och Gagnefs socknar, utom
av kringresande konstnärer från dessa, räknar
han inte till dalmålningar i egentlig mening. Det
framgår också, att leksandsmålarna varit flera
och produktivare än de andra. Var konstnärerna
hämtat sina förebilder och hur de begagnat dem,
kan han meddela åtskiligt om. De instruktiva
bildunderskrifterna underlättar tolkningen, om
man själv går bet, och meddelar uppgifter om
verken och deras mästare i en form, som ofta
ökar nöjet. Det hela inledes med ett välfunnet
citat från Chesterton och avslutas med register.
"Dalmålningar" har blivit en mycket vacker
bok med en rikedom på färgplanscher, som
förefaller att göra originalen rättvisa. Den kostar
visserligen tre gånger så mycket som en ordinär
roman, men som glädjekälla blir den säkert
mångdubbelt varaktigare. Thure Nyman
Rapport från Tredje
rikets dödskamp
En tysk oppositionsman: Misslyckad revolt.
Hemlig rapport från Berlin. Bonniers
1944. 5:75.
Den fortlöpande rapport från Berlin från juli
till september i år som här presenteras bär en
alltigenom autentisk prägel. Författaren har
självfallet inte kunnat uppträda med utsatt
namn av hänsyn till vänner och anförvanter som
alltjämt dväljes i Hitlers dödsbo. Vad han har
att berätta är både sensationellt och övertygande
och i sin helhet är boken ett av de intressantaste
dokument om Tredje riket som hittills sett dagen.
Upptakten är det misslyckade attentatet mot
Hitler i högkvarteret den 20 juli. Författaren är
av den uppfattningen att Gestapo väl kände till
920
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
