Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
stilen lever fortfarande i Amerika men mest i
thrillers, detektivromaner och maniererad
epigonlitteratur: Hemingway själv skriver inte
längre lika korthugget utan hänger sig ofta åt
långa, vindlande perioder och en viss
känslosamhet. Faulkner och Steinbeck har aldrig varit
"hardboiled" i egentlig mening, den förre är
ju en mystiker som kan svepa sig i en nästan
elisabetansk språkdräkt, den senare är inte hård
utan mjuk längst inne och har inte det
hårdkokta sättet att tala liksom utan att röra
läpparna. Saroyan är ju heller inte hårdkokt utan
en egenartad blandning av orientalisk
sagoberättare och buspojke. Caldwell kan vara det, men
han är framför allt drastisk, fantastisk, en
amerikansk Albert Engström men med ett socialt
samvete som svensken alldeles saknade. Ju mer
man letar bland de mest citerade amerikanerna
desto svårare blir det att gripa fatt i denna s. k.
hårdkokthet som blivit en så irriterande klyscha
i svensk litteraturdiskussion.
Det amerikanska inflytandet på den yngsta
svenska litteraturen är obestridligt och tar sig
stundom barnsliga uttryck. Det innebär ett
kritiklöst anammande av ett skrivsätt och en
livssyn som i Amerika redan är vieux jeu. Lika
barnslig, för att inte säga okunnig är
recensenternas benägenhet att avfärda eller karakterisera
allt som är ogemytligt, hårt och brutalt i modern
europeisk litteratur som amerikansk import.
Aksel Sandemose redogjorde nyligen för hur han
av en svensk recensent apropå sin senaste roman
fått betyget "skolad hos moderna amerikaner",
närmast Steinbeck. Det var en smal sak för
honom att bevisa att han var klar med sin teknik
långt innan Steinbeck ännu börjat skriva och
att det speciella motiv som närmast föranlett den
svenske kritikerns jämförelse med "Of Mice and
Men" första gången togs upp av Sandemose
i en novell på mitten av tjugutalet. Somerset
Maugham som läst denna novell i engelsk
översättning påpekade just för författaren att
Steinbeck från den kunde ha lånat figuren Lemmy.
Eljest går Sandemose gärna med på att de
moderna amerikanerna imiterats till leda i svensk
litteratur: "Når jeg leser disse unge svenske
epi-gonene av amerikanerne, kjenner jeg det
nær-mest som om de leker poströvere med
mauser-pistoler under sofaene på Operabaren." Denna
mening förtjänar att räddas från glömskan. Och
sedan det nu kan anses ådagalagt att ordet
hårdkokt och vad det innebär inte är så modernt som
man kanske trott får vi hoppas att det snarast
försvinner ur vokabulären.
Jarl Hemmers
tragiska död är en svår förlust för den
finlandssvenska litteraturen och sörjs av skaldens många
läsare och vänner även på denna sidan
Bottenhavet. Kanske var hans tragik i någon mån
betingad av de finländska författarnas hårda
villkor dessa sista år men dess avgörande orsaker
låg nog djupare och hängde samman med
dik-tarskapets offertjänst. Jarl Hemmer var en
aktad, personligen mycket angenäm medarbetare
i denna tidskrift, som inte kan hedra hans minne
bättre än genom att i detta nummer trycka några
av de sista dikter han skrev och skickade oss
i höstas. Några minnesord av Johannes Edfelt
återfinns i slutet av häftet. Georg Svensson
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
