- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIV. 1945 /
13

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Lars Göransson: Nu skriar påfågeln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NU SKRIAR PÅFÅGELN

Han stod stilla och funderade, fast trängseln
och det myckna soldammet förvirrade honom.
Han hade tänkt sig att han skulle bonna, och
bonna för alltid: inte inställa sig mer. Han skulle
obstruera. Här någonstans, i denna bråkiga och
solsuddiga lördagskväll, skulle han hitta någon
plats att leva på, i någon gammal kåk,
någonstans bland nya människor, i frihet och
nonchalans. Ett nytt liv, seende, hörande, endast för
sina egna plikter och planer. Ja, så som han
verkligen ville leva. Men nu, här, plötsligt, stod
han och begrep: att han inte vågade.

Jag ska gå opp med påfågeln, sa herr
Karlsson på nytt. Fritzes pappa flyttade på
cigarretten och sträckte ut handen igen för att klappa
Pavo, trots de elaka gubbögonen som blängde
på var sin sida om näbben. Men plötsligt gjorde
sig fågeln lös och dråsade ner på marken. Herr
Karlsson ropade till och man försökte fånga
Pavo igen — men Pavo sprang bort i
folkmassan med fjäderskruden släpande långt efter sig.
Folk höll på att kliva på den stora fågeln, herr
Karlsson ropade igen, en bil tutade och Blinda
Kalle började veva på positivet. Den strök längs
Lennart Lebo, och rent automatiskt försökte han
fånga den och trängde sig efter när den kom
undan. Herr Karlsson ropade flera gånger i
trängseln.

Pavo sprang rakt igenom folkmassan och
försvann in i den djupa passagen mellan Cirkus och
den kantiga bergväggen. Där stod några
dragkärror och lådor; det sprängda berget var svart
och fuktigt. Folk stannade utanför på den soliga
slätten och tittade, men herr Karlsson och
Lennart Lebo sprang efter fågeln fast de inte såg
vart den tog vägen. Det luktade fränt av djur
och spillning från de stora bakdörrarna i
byggnaden. De letade efter fågeln men fann den inte;
nu kom också fru Karlsson in från folkmassan
och ställde sig mitt i det dunkla tomrummet
mellan Cirkus och berget och tittade på — d. v. s.
betraktade rekryten. Mässingsorkestern
glammade avlägset, högt ovanför. Två gånger trängde

ett dämpat mullrande ut från Cirkus: det var
boxningspubliken som tjöt. Men fågeln fann de
inte. Det var också för skumt här nere.

Strunta i att leta, sa fru Karlsson.

Den har krupit in i nån lår, sa rekryten.

Herr Karlsson drog undan en kärra och
hankade på lårarna. Då skrek Pavo. Ljudet kom
inifrån lårarna. De trodde den hade fastnat
någonstans och klättrade opp i bråten. Fru
Karlsson skrattade till, så ropade hon på
rekryten att han skulle komma ner.

Låt den sitta där!

En skallig man i brun kavaj kom ut ur en
liten blinddörr i cirkusportarna. Han satte på
sig en basker och gick fram till cykeln som stod
vid väggen. Så tittade han på fru Karlsson och
gjorde en liten rörelse med handen, som för att
hälsa. Långsamt och bekymrat låste han opp
cykeln. Bakpå pakethållarn satt två tavlor
fastspända med baksidorna uppåt — eller om det
bara var tomma dukar.

Strunta i påfågeln! ropade fru Karlsson igen,
och nu lydde Lennart Lebo och hoppade ner
från lårarna. Vad hade han med detta att göra?
Snart måste han bestämma sig, om han skulle
utebli eller inte. Om han skulle våga. Men inte
än behövde han fatta beslutet. Det fick vara en
stund.

Vill ni se på boxningarna, sa målarn i den
bruna kavajen. Det är öppet den här vägen. Jag
står inte ut längre. Min son är en humbug.

Fru Karlsson skrattade till igen.

Får han stryk? Skulle han inte bli svensk
mästare ?

Han får inte stryk. Och det är klart att han
blir svensk mästare. Men han är i alla fall en
humbug. För att det ska bli en stor boxare av
någon måste det finnas en verklig kärna, och
min son är bara en ytlig talang.

Mannen satte sig omständligt på cykeln, tog
av sig baskern igen och strök sig över skallen*
Herr Karlsson kiev än högre opp borta bland

13

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free