Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Lars Göransson: Nu skriar påfågeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NU SKRIAR PÅFÅGELN
skräll av någonting som rasade inifrån
scen-runimet. Vaktmästarn slog opp dörren och
störtade in, och Lennart Lebo följde honom.
Tvärsöver golvet rände några ungar i väg och
försvann som råttor bland burarna och de
uppstaplade scenpraktikablarna. Vaktmästarn i den
röda uniformen svor till. Så tittade han på
Lennart Lebo och skrattade.
Jag kan mycket väl ta fast dom om jag vill,
sa han, men man har väl varit snorunge själv
en gång! — Men den där, fortsatte han dämpat
och pekade ut i den mörka öppningen i
brand-muien, den där skulle jag vilja sätta fast!
Lennart Lebo tittade dit och upptäckte fru
Karlsson vid ena sidan. När deras ögon möttes
drog hon sig tillbaka och försvann. Han tog
vaktmästarn i armen.
Vem är det? Varför tittar hon jämt på mig?
Gör hon? Då är det bäst du aktar dig! Hon
är rå, ska jag tala om. Han gick några steg
ditåt, men vände och kom tillbaka. Nu gick
gonggongen för nästa rond.
Hon får vara, sa han.
De satte sig båda på det isärplockade
scengolvet, eller vad det nu var. Rekryten frågade
omigen vem hon var och vad hon var för en.
Hon är stilig, sa han.
Det är hon visst det. Vaktmästarn såg sig
omkring men upptäckte inte ungarna som kom
klättrande upp på taket av en bur. Visst är hon
stilig. Men jag ska tala om för dig att hon vill
göra folk illa. Jag har inte förstått det av mig
själv, men det var nån som sa det. Och så är
det. Det är något fel på henne. Det har hänt
någonting nån gång. För två år sen dog hennes
lilla grabb, om det kan vara det. Ja, en sån
människa skulle egentligen skjutas. En parasit
på samhället.
Folk menar annars att hon är lite behändig,
lite snurrig bara. Men det är inte så. Hon är arg
på alla människor, jag vet inte varför. Man kan
inte prata med henne. Hon sa till mig en gång
att jag är klumpig, och det har jag inte glömt.
Hon har sagt till andra att jag är snål, och att
jag är elak mot ungar, och det är inte sant. Är
jag elak mot ungar, va? Det märker ni väl?
Nej, det är just hon som är det, och därför
förtalar hon andra.
Då och då röt publiken där ute. plötsligt och
alldeles omotiverat tycktes det.
Hon säger inte så mycket, men bara hon
öppnar mun så får hon en att hoppa till: hur
kan en människa säga något så jäkligt! Akta
dig! Hon sparkar sönder leksakerna för barn
ibland, och talar illa om deras mammor för
dom. En gång när jag var ute med Dagmar,
eom är en flicka på Lilla Hasselbacken, så mötte
vi henne och hon sa att Dagmar inte hade tvättat
sig på länge utan luktade illa lång väg. Akta dig.
Hon är sjuk på något vis.
Då exploderade publiken, där ute. Skränet
varade en lång stund, steg och sjönk, steg och
sjönk. Na hade knockoutenkommit. Vaktmästarn
blängde lite generat på Lennart Lebo, så
hoppade han ner på golvet och gick ut genom
dörrarna. Rekryten satt kvar; makade sig lite längre
in i skuggan efter en stund. Det var kvällens
sista match, folk skrek och sprang omkring och
pratade och troppade så småningom av. Flera
gånger var det någon av boxarna som gick fel
och kikade in i det halvmörka scenrummet —
men dörrarna slog strax ihop igen.
Han borde verkligen dra sig undan
militärtjänsten. Det vore bäst för honom, och han ville
gärna demonstrera. Han drog opp benen
inunder sig som en buddha och funderade på om
han måste besluta sig med detsamma.
Tre småpojkar kom krypande mellan burarna.
En av dem var längst och hade ledningen. De
såg inte Buddha utan började klättra på allting.
Man hade öppnat ett kupolfönster någonstans
där ute när publiken gick: så att det drog lite
grann, och den enda lampan som brann här
inne gungade en smula, och det diffusa
ljusfältet steg och sjönk över väggarna. Pojkarna
lyckades öppna en gallergrind och kröp in i en
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
