Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Lars Göransson: Nu skriar påfågeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NU SKRIAR PÅFÅGELN
några sedlar i hans ytterficka. Var kommer dom
ifrån? Från min syster, sa hon, men det är jag
som ger dom. Jag vill att du ska ha dom.
De gick vidare, och kom så opp i hennes rum.
Genom de två fönstren syntes sjön och
kolpråmarna utanför; och månen, som flöt i det
blanka svarta vattnet. Hon drog ner gardinerna
och släckte sedan ljuset.
«
När herr Karlsson kom hem i köket nedanför
hade han någon med sig, som han pratade till.
De gick hit och dit på golvet, sköt flera gånger
på en stol, skramlade med koppar. Sedan hördes
också Fritzes pappa, med sin tunna och vänliga
röst. Ute på gatan gick någon förbi ibland på
den långa träspången — stegen började tvärt
där spången började, dunkade förbi och
försvann i fjärran.
Lennart Lebo hade försiktigt tagit åt sig
sin arm. Han låg nu och stirrade på
gardinspringorna och tänkte, att hon förmodligen
trodde att han sov. Han försökte också somna;
tyckte sig sjunka djupare och djupare ner
mot en efterlängtad död. Men verket i hans
skalle malde tungt, tyngre och hetsigare för var
minut — malde förtvivlan.
Det här var första gången. Hans tidigare liv
tycktes som en långsamt stegrad, snart
outhärdlig anspänning enbart till detta — detta första
riktiga möte med en annan. Till detta — detta
misslyckande. Hela kroppen var fylld av en sakta
darrande, eller trummande, eller skyggande
förtvivlan. Han hade dessutom tänkt sig att stanna
kvar här, och leva här. Nu var ju också detta
otänkbart. Efter detta — misslyckande.
Mörkret var släkt med döden. Döden av rädsla
för livet. Döden som protest mot livet. Men
det tomma månskenet skar in på sned genom
springorna vid fönstret; och ute på trägången
var det någon som gick. Eller var det hans hjärta
som gick — vandrade och vandrade och kom
aldrig fram. Alldeles av sig självt, med tunga
jagade steg, mot hans egen vilja. Där nere
skrattade herr Karlsson.
Är du vaken? frågade hon plötsligt.
Hon lade sin hand på hans bröst. Han svarade
inte, blev rädd och ville stiga opp, blundade och
ville somna, höll andan och ville dö. Men hon
började prata med honom, talade sakta alldeles
bredvid hans öra. Sa många gånger, länge och
på många sätt, att hon tyckte om honom. Till
slut pressade han sitt huvud mot hennes axel
och grät, grät som ett barn, grät som ett barn.
»
Sedermera sköt Fritzes pappa tillbaka sin stol,
tog adjö och gick. Lennart Lebo hade somnat
till slut. Hans andetag vandrade lätt någon lugn
och okänd väg. Hon låg och lyssnade till det
regelbundna ljudet. Det flöt som en berättelse —
en berättelse om någonting glömt men ändå
välkänt, någonting för mycket länge sedan. En
berättelse som gick sin egen lugna väg, i en tid
av trygghet. Det började slutligen smärta henne,
och hon beslöt sig för att väcka honom; men
hostade bara lite lätt. Han vände på huvudet och
berättelsen tystnade, eller fortsatte ohörbart i det
fördolda. Ett tag tyckte hon att det var någon
som stod och pratade någonstans, men anade
att det var inbillning. Hon var inte längre
bekymrad för att hon var så gammal, och han
så ung. En sista överväldigande, frätande önskan
att offra allt för denne man kom över henne och
drog bort igen, efterlämnande en nästan sövande,
stillsam sårsmärta. Några lätta, skrapande
nattljud nådde hennes medvetande innan hon
somnade.
Men hon vaknade plötsligt igen i våldsam oro
och satte sig opp i mörkret. För tusende gången
hade hon erinrat sig att hennes lille son var död.
Svetten rann över hela hennes kropp och hjärtat
rusade som om hon hade blivit skrämd av något.
Hennes son var kanske inte riktigt död, utan
skulle dö just nu, på det här viset:___Hon
sprang opp ur sängen. Lennart Lebo vände sig
2 BLM 194S l
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
