Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Eyvind Johnson: André Baillon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EYVIND JOHNSON
ANDRÉ BAILLON
Ett försök till porträtt
I
Han föddes i Antwerpen 1875 och dog på
sjukhuset i Saint-Germain i april 1932; den
omedelbara dödsorsaken var en alltför stark
dosis sömnmedel. Händelsen uppmärksammades
med några notiser i parispressen. Benjamin
Crémieux skrev en minnesruna i majnumret av
La Nouvelle Revue Frangaise, där han nämnde
namnen Jules Renard och Charles-Louis
Phi-lippe. "Och när man öppnar hans böcker nu
märker man att de innehåller ett helt
människoliv", skrev han. "Man har inte tillräckligt
uppmärksammat det ibland nästan outhärdliga
allvaret i denna bekännelse. Det är grymt att säga
att denna brist på uppmärksamhet drev Baillon
att blotta sig, flå sig levande, visa sina fel och
lyten för hela världen allt mer och mer. Och
ändå är detta en sanning: den framgång som
skulle ha glatt honom så mycket och som han
hade rätt till, skulle kanske ha ryckt honom ur
hans förtvivlan, hans raseri, botat hans neuros.
Hans verk har sannerligen hämtat näring av
hans eget kött och blod." Och Baillons
landsman, skalden och kritikern Gaston Pulings,
skrev i Les Nouvelles Littéraires ett par veckor
efter hans död:
"Han dog i elände på ett sjukhus. Men i sin
fattigdom kände han sig fri; han fann tröst i en
anspråkslös och enkel vishet. Ensam, långt borta
från de centra där vänskapsband knyts och
ryktbarhet skapas, inte skyldig någon något och
utan att kunna utnyttjas av sådana som utmäter
och fastslår styrkan och storleken av en
begåvning, var han ständigt alltför misskänd. Han
hade emellertid några verkliga vänner, förstående
och trogna beundrare. När André Baillon gått
bort upptäcker man vilken viktig plats han intog
i fransk litteratur."
Sedan har det varit ganska tyst kring hans
namn.
Vid fem års ålder var han föräldralös. Fadern,
en driftig företagare, dog tidigt och modern,
som hann gifta om sig, avled några år senare.
Hon tillhörde en förmögen och tydligen också
förnäm flamländsk släkt; i Baillons skildring
framstår hon som en samtidigt melankolisk och
livshungrig kvinna. André och hans bror är
födda i hennes andra äktenskap. Familjen ansåg
att hon "gift sig under sitt stånd". Hennes
familj var emellertid inte trångsynt: de tyckte
om att leva på stor fot, de älskade vackra saker,
gick ofta på teatern, medan däremot den
bail-lonska familjen var enkla människor med sträng
moraluppfattning, bestämda åsikter om vad som
passar sig för en god katolik, sparsamma,
små-stadsbetonade. Ett par av moderns systrar hade
dock blivit nunnor; men deras religion
förefaller ljusare och gladare än den som represen-
27:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
