- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIV. 1945 /
28

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Eyvind Johnson: André Baillon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EYVIND JOHNSON

teras av Andrés faster, som han kallar Mlle
Autorité. Modern gifte som sagt om sig ännu
en gång; hon var då i fyrtioårsåldern. Den nye
mannen var också "under hennes stånd" och
dessutom yngre, men han var trevlig och snäll
och ganska framgångsrik i sina företag; han
utförde arbeten åt staden. Några månader efter
det André fyllt fem år dog modern, en
arvsprocess följde och huset i Antwerpen såldes.
Bröderna skickades till farfar Baillon, en till
Belgien inflyttad fransman som från en
anspråkslös början byggt upp en stor mekanisk
verkstad med gjuteri i den lilla staden
Termonde, några mil nordväst om Bryssel, nära
Dendermont, där Schelde och Dender möts.

Baillon har skildrat detta ganska naket i de
båda utkomna delarna av den tyvärr
ofullbordade självbiografiska romanen "Des vivants et
des mörts": "Le Neveu de Mlle Autorité", som
utkom 1930, och "Roseau", som sändes ut i
början av år 1932. Fastern, som han kallar för
fröken Auktoritet och vars vanligaste uttryck är
"Det är ett faktum!", regerade farfadern och
den övriga familjen med fast hand. Hon var
sträng katolik och drömde om att få se än den
ene, än den andre av sina brorsöner som
jesuit-pater; men alla hennes försök i den vägen
misslyckades. Trycket på den känslige och skygge
André måste ha varit oerhört. Fröken Auktoritet
lyckades utrota nästan varje försök till
självverksamhet hos honom och, med skolans hjälp,
lägga grunden till hans livsvariga neuros. Hon,
denna åldrande, bigotta fröken som praktiskt
taget saknade egna upplevelser och minst av
allt begrep sig på barn, visste hur och vad det
farliga livet var för någonting; och genom sin
förmåga att dominera blev hon hans vilja och
försyn liksom de andras. Ändå är hon ingen
riktig skräckgestalt i boken. När Baillon talar
om henne har hans röst oftast en ton av något
som kan vara sympati — hur som helst så
förstår han henne, när han betraktar henne med
femtioåringens blick.

Men innan han nådde dit, till ett sådant
betraktelsesätt, hade många, svåra år — hans
liv — gått.

«

Med hjälp av de sparsamma källor jag för
närvarande har till hands, några
tidskriftsartiklar, delar av Baillons verk, ett dussin brev
och minnet av några samtal ska jag försöka
teckna ett porträtt av honom.

"Auktoriteten måste respekteras, det är ett
faktum", är de ord hans faster ständigt
upprepar; det gäller den heliga kyrkans och hennes
egen auktoritet. I början är den visserligen
bestämd men ändå mild, sedan blir den bara
bestämd. André skickas först till ett
kloster-internat för mindre barn, Les Sæeurs de
Saint-Vincent-de-Paul i Bryssel, där han tillbringar
ett par relativt goda år. Men vid åttaårsåldern
är han för stor för att gå i skola hos nunnorna
och då placeras han i "la jésuitière", det av
jesuitpatrar ledda internatet Saint-Joseph i den
lilla staden Turnhout uppe vid holländska
gränsen. Skolan fostrar starka och smidiga
karaktärer av de pojkar som håller ut, men han gör
det inte. Efter några år bryter han ihop. Den
ensamme pojkens ömhetsbehov är stort, han
sluter sig till en något yngre kamrat, de växlar
hemligt några brev och det hela är mycket
oskyldigt. När det upptäcks betraktas det som
en skandal, man vill statuera ett exempel, och
han skickas hem. Mademoiselle Autorité har
dock inte uppgett hoppet om att få se honom
som präst, och han placeras i prästseminariet
i Aalst några kilometer från Termonde. Där har
han några svåra terminer. Han får genast veta
vad det betyder att vara ensam rödhårig i
klassen, han isoleras som en pestsmittad, blir Rufus,
le Toux, och en dag får han ett hysteriskt anfall
och krossar alla saker i sitt rum och skär sönder
händerna på glasbitar. Han är då femton år.
När händerna läkts byter han skola igen och
kommer till ett dominikanlyceum, där han lyckas

28

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free