Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Margit Abenius: "Mäktig i tystnad"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARGIT ABENIUS
"MÄKTIG I TYSTNAD"
I förordet till sin bok "Arnold", som är
■en levnadsskildring över hennes avlidne make
Arnold Norlind, berättar Emilia Fogelklou att
det från början var meningen att verket skulle
tryckas först efter hennes död. Hon ändrade sig
emellertid: "— något finns däri som vill löpa
risken att gå ut bland människorna. Det
allvarligaste skälet för att släppa ut en sådan här bok
just nu är kanhända dess otidsenlighet" Kanske
bör orden delvis fattas som en omskrivning, en
mycket fin och hövlig sådan, av att obehöriga
äga ej tillträde.
Arnold Norlind föddes 1883 i ett fattigt
skånskt prästhem som den näst yngste i den
kända brödrakretsen Norlind. Det var starkt
oförenliga arvsanlag som han hade att
sammansmälta i sig: fadern en världsfrånvänd,
egendomlig asket, en verklig munknatur, modern en
energisk, sprudlande, livfull och musikalisk
begåvning. Den lille pysen fick av sin fader som
present på sjuårsdagen en diger kommentar till
efesierbrevet som han studerade med den
blivande vetenskapsmannens noggrannhet. Annars
var hemmet modersbetonat. Arnold fick som
barn pröva den överkänsliges mörkrädsla,
ställföreträdande lidanden och infernoskräck, men
annars — vilken underbart lycklig, säregen
barndom är det inte som här tecknas! I en
paradisisk bygd i trakten av Romeleklint växte han
npp. Vissa omständigheter gjorde att Arnold
fick leva otroligt ensam och kom att vistas
mycket under bar himmel. Lammet på ängen,
Emilia Fogelklou: Arnold. Bonniers 1944. 12:50.
blommor och träd blev hans jämlikar och minst
lika viktiga som människor. Han brukade klättra
upp i de höga prästgårdsasparna och gungas in
i himlaoceanen. "Intresset för världsbilder och
världsperspektiv föds kanske ur sådana
barndomsförutsättningar", skriver författarinnan. För
Arnold Norlind kändes det inte (som för
Heidenstam !) som ett underfullt privilegium att ha
blivit född till människa. — Längre fram i boken
berättas det om universitetsstudier, resor och
intellektuell utveckling. I en svensk bok är det
ganska ovanligt att få veta något om studier
och andliga erövringar. Men här får man
verkligen göra det, och alltsammans ligger ju på
ett mycket högt och ovanligt plan. Arnold
Norlind var geograf och höll styvt på
naturvetenskapernas betydelse för den mänskliga
bildningen, men han strävade att förena dem med
humaniora och var överhuvudtaget en
universell ande som alltid sökte omfatta och
överskåda. Han drogs in i tidens idédebatter, där
en gammal och i sina uttryck hårdnad kristen
världsbild drabbade samman med
naturvetenskapernas dogmatiska syn. Han kände sig inte
hemmastadd i någotdera lägret, var för
fritän-kande för de rättrogna och för from för
fritänkarna. Trots att Arnold Norlind måste ha haft
alldeles ovanligt stora förutsättningar för
själasörjarens kall ställde han sig fri gentemot
kyrkan: han var förfärad över de grymheter som
särskilt katolska kyrkan utövat genom tidema,
och detta till och med i den kristna kärlekens
namn. Så som han här tecknas var han vilje-
43:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
