Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Artur Lundkvist: Josefromanen fullbordad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
JOSEFROMANEN
FULLBORDAD
Thomas Mann har behövt över halvtannat
tusental sidor för att återberätta "den sköna
historien och gudapåfundet om Josef och hans
bröder". Kanske kunde historien berättas mycket
bra, samlat och klart på tiondelen av detta
utrymme. Men när Thomas Mann använt sig av
det vidlyftiga formatet, av den expansiva
metoden, har han haft goda skäl för det. Han har
velat skänka Josefhistorien mångsidighet och
mångtydighet, utsträckning i tiden och festlig
utsmyckning, under välavvägd balans mellan
munterhet och högtidlighet, världslighet och
andlighet. Att läsa det digra verket är som att företa
en lång vandring, genom växlingsrika
landskap, genom folkvimlande städer och fruktbart
ångande dalar, genom stjärnfyllda kvällar och
löftesleende morgnar: en vandring utan brådska,
med gott om tid för iakttagelse och begrundan,
med många rastställen och avvikelser från den
raka vägen. Det är ett svällande epos, en
hori-sontomspännande fresk som rullas upp, och
varje sida, varje minut behöver inte utnyttjas
till det yttersta för att få sin betydelse i
sammanhanget och för helheten. I enlighet med sitt
ämne, sin natur och sin avsikt kräver och
motiverar denna romansvit gott utrymme både i
tidens och rummets dimension.
Ur tåget av mäktiga forntidsskuggor frigör
sig först Jaakobs gestalt, en son av mättade
Thomas Mann: Josef försörjaren. Översättning av
Nils Holmberg. Bonniers 1944. 13: 50.
herdedagar och drömrika stjärntydningsnätter,
av nomadisk vandringsdrift som djupnat till
gudasökande, av beträngd stamtillvaro som
alltmer befäster sig med utvaldhetens idé. Det är
stamguden, ouppnåeligt upphöjd till universell
gud, som ständigt talar i blodet, i drömmen,
i samvetet, och driver denna stam framåt, under
infogande även av alla felsteg i den stora planen,
det gudomliga mönstret. Världen får användas
på världens fason, listigt, bedrägligt, lustbestämt,
bara det tjänar stammens fortsatta vandring mot
målet. Utvaldhetens förvissning följer också den
sköne älsklingssonen Josef alltifrån barndomen.
En siaraktig insikt ger hans upplevelser prägeln
av en förutbestämd roll i ett mäktigt,
världshistoriskt skådespel. Medvetandet om att vara
en medverkande, en rollgestaltare fyller honom
med glad förtröstan också i hans svåraste
ögonblick.
Såld av bröderna och sörjd som död av fadern
blir Josef upphöjd i Egypten men störtas genom
främlingsfientliga intriger och hamnar i fängelse.
Men för honom själv ter det sig knappast som
annat än en rituell åtgärd: det nedstigande som
måste föregå hans slutgiltiga upphöjelse. Och
förutbestämmelsen fungerar fullständigt! Den
gamle Farao efterträds av en ny, den sjukligt
förfinade Amenhotep IV, som senare kallar sig
Echnaton, den gudadrömmande ynglingen som
vill ersätta det gamla prästväldets brutale
Amun-Rè med fredens och kärlekens solgud, Atön.
46:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
