Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Artur Lundkvist: Josefromanen fullbordad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOSEFROMANEN FULLBORDAD
Ung-Faraos försummade omsorg om sitt rikes
världsliga angelägenheter gör sig påmind i
oroande drömmar, som ingen kan tyda honom
till lags förrän Josef blir tillkallad. Med
prak-tisk-psykologisk klarsyn tolkar Josef de
strävanden som ligger bakom drömmarna och blir på
stället upphöjd till Faraos högra hand,
Egyptens försörj are. Han bygger magasin och lagrar
spannmål under de feta åren, så att han under
de magra kan sälja åt de rika och utdela gratis
åt de fattiga: en utmärkt metod för att utbygga
och befästa Faraos ställning. En sådan
förutseende planhushållning betraktas i Egypten som
lyckad magi och av de beroende grannarna som
beundrans- och avundsvärd förslagenhet. Systemet
visar sig så fördelaktigt att Josef blir oersättlig
och hans "förgyllning" följaktligen bestående.
Han blir bortgift med en solprästdotter och
uppger sin dittills bevarade oskuld. Men därmed
avsöndrar han sig från gin släkt och blir blott
en gren i stället för att tillhöra själva stammen.
I hemlandet finns en kvinna, den beslutsamma
Tamar, som gör allt för att bli insluten i
stammen och ingå i historien. Två vekliga söner till
Juda dör i hennes famn, därefter lägger hon
skökoförsåt för Juda själv och föder
tvillingsöner, stolt i sin visshet att nu vara en
stammoder. "Där står hon, högrest och nästan dyster,
på sluttningen av hemmets kulle och ser, med
ena handen på sitt sköte och den andra
skuggande för ögonen, ut över det odlade landet, där
i fjärran ljuset tränger som en glorieliknande
strålkrans ur de upptornade molnen." Av Jaakobs
tolv söner är det Juda som framför de andra blir
utvald till stamfader, och det är därför att han
känner skulden djupast: skulden dels mot den
bortsålde Josef och den sörjande fadern, dels
för sin okuvliga lusta, som ständigt gör honom
till ett byte för bolande kvinnor. Det sägs inte
att driftens styrka har med andens styrka att
göra, det sägs endast att skuldkänslan,
konflikten mellan det djuriska och det gudomliga,
vittnar om anden. Men företrädet ges inte åt
den torra rättfärdigheten utan åt den av
medvetenheten splittrade men dock fruktbara
livskraften.
Med oförminskat tålamod slutför Thomas
Mann legenden med alla dess detaljer i mönstret:
brödernas ankomst till Egypten för att köpa säd,
Josefs noga iscensatta avslöjande av sig själv,
stammens utvandring till Gösen med den gamle
Jaakob buren i bärstol, patriarkens värdigt
överdrivna ålderdomlighet inför Farao och
slutligen släktmottagningen vid dödsbädden i tältet,
där välsignelser dunkelt blandas med urtida
stjärnbildsförbannelser, där Juda koras till
stammens utvalde och Josef i fråndömande kärlek
betecknas som den välsignat utstötte, den
återfunne men dock förlorade, en världsligt förgylld
gren på den andliga utvaldhetens träd.
Balsamerad som en förnäm egyptier (en
ödets-åter-berättarens sista ironi mot herdekungen) förs så
Jaakob med lysande följe till sin enkla klippgrav
i hemlandet.
"Josef och hans bröder" handlar innerst om
gudaskapande, det vill säga om andens
tillblivelse, det mänskligas utveckling. Men mot det
patetiska ställs det ironiska, mot framsteget ställs
avsteget. Bakom de av människan uppdragna
motsatserna, mer eller mindre giltiga och
nödvändiga i hennes värld, står alltid den kosmiska
enheten, den slutna kretsgången. Och insikten
om denna djupare enhet måste alltid ingå i
motsättningarna, för att inte dessa ska bli ett
avskärande till döds. Thomas Manns mognade
visdom tar sig uttryck i hans leende avvägning,
hans lugnt suveräna, dubbla anhörighet hos det
andliga och det sinnliga, hos klarheten och
dunklet, hos tankens krafter och instinktens
alst-ringsgrund. När hans mytpsykologi firar
triumfer i detta hans ålderdoms storverk beror det
inte bara på en ovanlig fantasiens
inlevelseförmåga utan också därpå att den i så hög grad är
självanalys, blottläggande och infångande av
funktioner, böjelser och hemligheter i hans eget
medvetenhetsdjup. Inifrån—utåt är ju alltid dik-
47:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
