Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Hjalmar Gullbergs tolkningar
Hjalmar Gullberg: Sången om en son och
andra tolkningar av främmande lyrik.
Norstedts 1944. 6:—.
Hjalmar Gullberg har samlat några tolkningar
av främmande lyrik till en volym, som efter en
av Gabriela Mistrals dikter fått titeln "Sången
om en son". Översättaren kan inte berömmas
nog högt. Jag kan visserligen inte bedöma hur
pass trogen han är mot originalen, ty största
delen av översättningarna är verkställda från
spanska och grekiska språken, som jag inte
behärskar. Men i sin svenska dräkt verkar nästan
alla dessa dikter som original. De verkar födda
ur äkta inspiration. De är morgonfriska och nya
som hade de aldrig genomgått någon språklig
förvandling. Jag kan inte erinra mig att jag
någonsin förr sett sådana översättningar.
Gullberg är djupt musikalisk och det är väl
förklaringen till att han förmår fånga och bibehålla
tonen i de dikter han arbetar med. Men utan
en självständig genial skaparförmåga hade han
givetvis ej lyckats. Han är minst lika mycket
diktare i sina översättningar som i sina original.
Boken inledes med en julhymn av den grekiske
diktaren Romanos, en genom tio sekler
bortglömd diktare som var präst i Konstantinopel
på 500-talet. Hymnen handlar om Kristi födelse,
om Marias undran inför det barn hon fött, om
konungarnas tillbedjan, om människosläktets
lidande och förlösning genom det nyfödda barn
som av evighet är Gud. Dikten skulle kunna vara
skriven av Gullberg själv. Där finns den
blandning av sublimt och vardagligt, av troskyldig
folklighet och lärd spekulation som man är van
att finna i hans dikter. Men ser man närmare
efter upptäcker man snart att skillnaden är stor
mellan 500-talets grekiske hymndiktare och hans
svenske 1900-talskollega. Romanos är
genom-andad av en tro av helt annat slag än Gullbergs.
För honom är den heliga berättelsen verklighet
och dess underbara fakta en klippfast grund för
tron. För Gullberg däremot är juldagens
evangelium en saga med förunderlig ljuskraft men
dock en saga. I Romanos’ religiösa
föreställningsvärld finns det ingen plats för tvivlet. Hos
Gullberg är det aldrig långt till revolt och flykt.
Ur bibeln hämtar han symboler som någon gång
endast blir ornament i versen. Romanos däremot
ser ingen spricka mellan den religiösa
verkligheten och dess i bibeln uppenbarade yttre gestalt.
Det är högt i tak i hans dikt. Perspektiven är
vida och djupa och samtidigt är allt så
barna-fromt och rent att man gripes och förnimmer en
svidande saknad liksom efter en förlorad
barnatro. Sällsamt vackert är diktens slut, där Maria
ber för den lidande mänskligheten:
Barmhärtig son, jag är ej blott din moder!
Ej blott för dig upprinner mjölkens floder
i detta bröst men för en värld i nöd.
I mig har hela jorden fått ett stöd,
en mäklarinna och en modersfamn.
Jag ropar dig i mänsklighetens namn,
du som är givare av mjölk från skyn:
fräls mina barn som ropa mig ur dyn
— det släkte som fördrevs ur Paradis!
O, säg dem att jag gav dig dryck och spis,
nyfödda barn, av evighet Gud!
Kom, du min frälsare, all världens frälsning!
Min konung bragte konungar sin hälsning;
din stjärna lyste väg för mig, för dem,
för jordens alla folk till Betlehem.
De böja knä och bringa dyra skänker:
dem har jag nytta av, när jag betänker
att dagen har gått upp vid himlens rand,
då skall jag vandra till egypters land
med dig, en högre skänk, ett himmelskt lån.
VÄGVISARE, BEFRIARE och SON —
ett nyfött barn, av evighet Gud!
Allt som ryms i samlingen är värt att
framdragas. Men jag tvingas gå förbi det mesta: de
elisabetanska kärleksvisorna som har vårens
friskhet ännu efter tre sekler men ibland kanske är
något för sirade, som renässansdikten ofta är;
Drinkwaters vackra sånger ur "Abraham Lin-
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
