- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIV. 1945 /
67

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

på hennes fina journalistiska begåvning och
på hennes förmåga att snabbt genomskåda och
klassificera sitt mänskliga material. Det är en
volym späckad med fakta och kunskaper. Där
finns en rad kända kvinnoprofiler, Alexandra
Kollontay, välavvägd, dämpad, diplomatisk och
förtegen, Eleanor Roosevelt, "lång och gänglig
med ett oregelbundet ansikte, utan vidare haka
att tala om, på en lång hals, fräknig och med
framskjutande tänder i en stor mun", talande
med generös glättighet "men varken särskilt
djupsinnigt eller sammanhängande", Frances
Perkins, som började sin bana som Förenta
staternas arbetsminister med att hämta en
dammtrasa och damma av sin företrädares skrivbord
och som fört ett både obarmhärtigt och skickligt
krig mot de amerikanska industriherrarna,
Eglan-tine Jebb, den medelålders, blyga och lantliga
fröken som skapade "Rädda barnen" och gjorde
denna organisation världsomspännande. Där
finns också ett porträtt av den bortglömda och
förhånade pacifisten Rosika Schwimmer och ett
dubbelporträtt av de spanska
falangistkvinnor-nas båda chefer, Pilar Primo de Rivera och
Mercedes Redondo. Och i bakgrunden skymtar
en ström av ansikten och gestalter, kvinnor från
New Yorks fattigkvarter och från Englands slums,
kvinnor från kvinnokongresser under
mellankrigstiden, engelskor, amerikanskor, tyskor,
österrikiskor, judinnor. Det finns i boken en
utomordentligt läsvärd artikel om Sovjets kvinnor.
Det finns en annan betitlad "Amerikanska
idealister" i vilken Anna Lenah Elgström fångat en
fläkt av gammal fin kolonialkultur och av den
naivt optimistiska tro på människans möjligheter
som färgade den tid då Emerson levde och
Amerikas mest lästa bok hette "Onkel Toms
stuga". Och uppsatsen "Fyra amerikanska
författarinnor", i vilken hon skriver om Edith
Wharton, Ellen Glasgow och Willa Cather med
fin och förstående sympati och om Fannie Hurst
med ärlig antipati, borde läsas av hela den stora
svenska kvinnopublik som tror att Margaret
Mitchell hör till Amerikas andliga elit.

Anna Lenah Elgström har ett stormande
temperament, hon är villig och ivrig att deltaga
i världens strider, hon drar sig aldrig undan. På
hennes baner står det alltid skrivet orden
humanitet, demokrati, fred, rättvisa, frihet och sanning.
Trots detta blir emellertid hennes
ställningstagande ofta oklart. Så är det också i ’ Tidens
kvinnor". Själva grundvalen i denna bok synes

emellertid vara en idealism som tror på
människan eller rättare sagt på kvinnan, på "det
kvinnligt veka i människosinn", på kvinnans
förmåga att genom moderlighet och medkänsla
föra världen framåt mot ett tillstånd av sundhet,
harmoni och lycka. Grundvalen är också den
rent praktiska principen att barnet såsom sådant
måste sättas över alla strider, denna princip som
"Rädda barnen" formulerat i orden: "Alla barn
äro våra barn". Och detta som är grundvalen
och den genomgående principen i "Tidens
kvinnor" det är också grundvalen och den
genomgående principen i novellsamlingen "De trogna".
De trogna det är alla dessa kvinnor,
sjuksköterskor och frivilliga hjälparbetare, kända och
okända, som nästan arbeta köttet av fingrarna
för att ge hjälp i en värld där så mycken hjälp
behövs. Det är samma upplevelser och samma
erfarenheter som stå som bakgrund för
novellerna som för biografierna, samma värmande
medkänsla, samma identifierande av kärleken
som förmåga av aktivt ansvar, som Marthas
omtanke och Marthas iver att styra om att
människor få mat och dryck och husrum. "De
trogna" är emellertid en av denna alltid ojämna
författarinnas ojämna böcker. Anna Lenah
Elgström har skrivit fläckfria sidor, men hennes
patos kommer henne ibland att försträcka sig.
Hennes ambition är att få människor att lystra
och begripa, hon skriver för att åstadkomma en
praktisk effekt, och det konstnärliga får ibland
sitta emellan. Trots detta ha emellertid flera av
novellerna i "De trogna" verkligen blivit konst.
Den odisputabelt bästa i samlingen är "Damen
utan hår", en episod från Spanien, kallare och
mera behärskat upplagd än de andra, hållen i ett
antydande maner som Anna Lenah Elgström
i sin iver att tala rentut eljest försmår,
övergjuten av en ondskefull drömdager, ångande av
en giftig och kvävande träskatmosfär. Till de
konstnärligt lyckade hör också "Rysk familj",
"Dödsängeln" och "Drama på trupptåg". Dit
hör också den 1917 skrivna och två gånger
tidigare publicerade "Spökbarnen", denna med
visionär styrka skrivna berättelse om det förra
världskrigets alla undernärda, förtvinade och
vanskapta barn. Den 1944 skrivna fortsättningen,
"Spökbarnens barn", kan däremot inte sägas ha
något annat värde än tidsdokumentets.

Vad Anna Lenah Elgström bl. a. har velat
säga med sina båda böcker är att den sorts sinne
för realiteter, som sätter hänsynen till affärerna

67

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free