Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
terad av Ausis på nytt demonstrerade svaghet
för den nya lärans locktoner. Men Holme
kommer tillbaka, störtar med trälarnas hjälp den
hatade kyrkan, befriar Ausi och dottern, som
båda kommit i sin forna härskarinnas våld, och
leder bort trälarna till den gamla boplatsen för
att där grunda ett fritt samhälle. Men efter ett
lyckligt år uppspåras de förrymda, luras
tillbaka till köpstaden och blir ihjälslagna. Endast
Holme och hans närmaste kommer undan för
att fredlösa kämpa vidare för den hotade
friheten.
Det ligger alltså ett starkt ideologiskt patos
i "Gryningsfolket". Det är Holmes — kanske lätt
anakronistiska — önskan att innan han själv går
under lära ut till de ovetande trälarna vad
friheten innebär: "han måste ut med den till de
oräkneliga trälar som slet ont, piskades och
dödades när det behagade deras herrar. Han
skulle försöka tala om för dem vad friheten
var, sedan fick de göra som de ville." Känslan
för de ringa i samhället är ett av banden mellan
Fridegårds historiska och aktuella diktning.
I "Gryningsfolket" har Ausis auktoritetstro
fått sitt definitiva fäste i Holmes starka
personlighet. Krists löften om ett liv på andra sidan
graven har för henne ingen mening, om Holme
ej är med. I hennes föreställning vet han och
kan han allt, och han uträttar också många
urskogsbragder som skulle hedrat vilken
Skinnstrumpa eller Winnetou som helst. I denna
romanserie, som nu sett sin andra del
fullbordad, representerar Ausi det mänskliga, Holme
det ideologiska. Ausis kärlek, irrationalitet och
värme är betagande kvinnliga, och i hennes
känsla för den nye guden kan man knappast
skilja på den religiösa och den erotiska
mystiken. Det draget kan vara både primitivt och
modernt.
Fridegård har också med äkta humor fångat
primitiva människor i karakteristiska situationer.
Det gäller hövdingen som skäller ut sin trägud,
som bragt honom olycka, slår honom i stycken
och omedelbart går ut i skogen för att hugga
sig en ny gud. Det gäller kämparnas bekymmer
för sin dödade kamrat som stelnat i båge, där
han hängt över hästryggen. Hur skulle han kunna
gå dubbelvikt genom dödens land? Och det
gäller den förälskade hövdingasonen som går
på tvären fram genom skogen för att riktigt
kunna beundra Holmes dotter vid sin sida.
Kanske är det just Fridegårds förmåga att lyck-
ligt förena objektivitet och lakonism i
skildringskonsten med humor i människouppfattningen
och värme i känslan som gör att man länge
sedan man lagt hans bok åt sidan längtar
tillbaka till boplatsen, längtar till köpstaden, till
trälarnas värld och till den vackra Ausi.
Jöran Mjöberg
Folkliga motiv
Helmer Grundström: Rosalie. Wahlström &
Widstrand 1944. 6: 75.
Elmer Diktonius: Höstlig bastu. Wahlström &
Widstrand 1944. 6: 75.
Eyvind Johnson och Tage Aurell har båda
med fin effekt lagt det folkliga skillingtrycket
till grund för konstfulla diktskapelser. Det är
det vilda och sorgfulla i den folkliga fantasien
som lockat dem, ty blodröd grundfärg har i den
äkta skillingvisan ofta sorgsvart bård. Ett
skil-lingtryck kallar också Helmer Grundström sin
norrlandsberättelse "Rosalie", men väntar man
sig liknande stämningar där blir man besviken.
Det är i stället det blåögt trohjärtade i den
folkliga svenska poesien som Grundström tagit
fasta på:
Se, gull är solen, allt på det höga,
det är det endaste gull jag äger.
Min himmel blå är min gosses öga
och gull är värt varje ord han säger.
Hans skillingvisa på prosa berättar om den
vackra norrlandsflickan Rosalie, en kvinnlig och
uppoffrande ung kvinna som med starka band
av medlidande och sympati är bunden vid sin
far, änklingen Blinde Anton i skogstorpet, vilken
fått sin syn förstörd vid en sprängningsolycka
och nu försörjer sig dels med fiske, dels genom
att sjunga vid festliga tillfällen. Författaren ger
goda interiörer av den stillsamma friden i stugan
med dess inslag av sång och poesi och av den
djärva spänningen under fisketurerna. Vad som
sedan händer är det vanligaste av allt vanligt:
Rosalie träffar en man — han är arbetare i
rallarlaget vid järnvägen — och nästan utan att
några ord växlats känner hon snart i hela sin
varelse kravet "att övergiva fader och moder".
Den blinde däremot förnimmer med sina
känsliga fibrer en begynnande kyla omkring sig,
skräcken att bli lämnad ensam gastkramar
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
