Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
såvitt han inte skulle ha förnekat det. Sherwood
Anderson, Lawrences lärjunge, skulle heller inte
riktigt ha känt igen sig: han hoppades ju (i
"Per-haps Women") på kvinnorna, på att de mitt
i mekaniseringen skulle rädda det sinnliga, det
naturliga, det fria livet. Hos Smitter blir det
tvärtom. Just därför att naturbarnet Russ går
och gifter sig, blir det honom omöjligt att
realisera sin dröm om musselfiske, mot vilken hans
hustru sedan hon fött honom en son reser ett
benhårt motstånd. Och därigenom bryter hon
definitivt ned honom.
Problemen kring det löpande bandet är många
och komplicerade. Även om det finns en hel
del naturer som skapligt kan finna sig i detta
i sanning skrämmande sätt att existera på, så
återstår de rent materiella synpunkterna. Håller
man sig endast till det ekonomiska problemet,
till frågan om en rimlig standard och en skaplig
trygghet, så räcker det med att bara läsa en bok
som Smitters "Fritt Detroit" för att en gång
för alla förstå, att "det kapitalistiska systemet"
måste ersättas med något annat och för de
arbetande ekonomiskt bättre. När man har läst "Fritt
Detroit" tycker man att det är nästan ofattbart
att Förenta Staterna inte sedan decennier skakas
av revolutioner. Men människorna har en
ofantlig förmåga att uthärda. De kan, som Smitter
visar, år ut och år in finna sig i att ständigt
tvingas till långa perioder av arbetslöshet i hopp
om att då och då få återgå till det mest
förslavande, det mest robotartade arbete.
Smitters roman "Fritt Detroit" kan verkligen
rekommenderas åt alla läsecirklar: den är
lättläst och spännande och den bör ge folk en del
att fundera på. Knut Jaensson
Australiensiskt epos
Xavier Herbert: Capricornia. Översättning av
Sten Söderberg. Fritzes 1944.
15: 75.
"Capricornia" är för ovanlighetens skull en
bok där förlagsreklamen har siktat grovt i
underkant; den mångtydiga hallstämpeln "romantik
och äventyr" kan lätt förvisa detta verk till en
genre där det inte hör hemma.
Kolonialromantikens välfriserade plantageliv med dess litet
scouthurtiga äventyrsdyrkan ligger oändligt
avlägset den kaotiska värld som författaren för
oss in i.
Capricornia är ett slags täckbenämning för de
norra delarna av Australien kring det nuvarande
Port Darwin. Det var föga mer än ett halvsekel
sedan vita män tog denna trakt i besittning, och
författaren har i sin 760 sidor starka roman sökt
följa dess kolonisation fram till 1930-talet.
Det land som mötte de första invandrarna
kunde inte gärna ha tett sig ogästvänligare.
Klimatet var mördande, med en regntid som
satte så gott som hela landet under vatten och
en torkperiod som förvandlade landskapet till
en öken. Capricornias kolonisatörer var inte
heller precis några lysande representanter för
mänskligheten. Bedlams värsta slödder och mer
eller mindre skumma typer från Europas och
Asiens alla hörn utgjorde ett markant och
bullersamt inslag i det embryoniska samhället.
Näv-rätt och självtagen myndighet fick ersätta
officiella instanser. Med hård hand tog man itu med
det motspänstiga landets uppodling, anskaffade
boskap och utsäde och förslavade den svarta
urbefolkningen. Det isolerade livet — och bristen
på vita kvinnor — framskapade också det
problem som står i centrum för Herberts intresse:
de vita männens förhållande till färgade
kvinnor. Snart sagt varje vit man höll sig med "svart
sammet", den älskliga benämningen på dessa
kvinnor, vilkas människovärde tycks ha taxerats
huvudsakligen efter deras egenskaper av
könsmadrasser. Avkomman, "gulingarna", fick oftast
klara sig bäst den gitte; några medborgerliga
rättigheter kunde dessa halvblod aldrig räkna
med, och ibland gjorde de klokast i att sluta sig
till sina svarta halvsyskon i bushen, om de inte
ville ägna sig åt mer kultiverade näringsfångs
kvinnorna åt prostitutionen och männen åt en
stimulerande verksamhet utanför lagens
råmärken.
Men Capricornia utvecklas, om än trögt. Järn»
väg dras fram, missionen vinner terräng,
storslagna köttfabriker växer upp och barer med
otroligt underhaltiga våtvaror lindrar den vite
mannens törst. Ännu in på trettiotalet lever
emellertid laglösheten och förtrycket trofast kvar.
Man har fastnat i ett kastsamhälle där
avgrunder skiljer klasser, folkslag och raser åt. Den
svarta sammeten är en alltjämt lika eftertraktad
— och lättåtkomlig — vara, och myndigheterna
visar upp samma gedigna oförstående för de
rasproblem som deras egna landsmän varit
upphovsmän till.
Xavier Herbert har byggt upp ett impone-
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
