- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIV. 1945 /
106

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - T. S. Eliot: The Dry Salvages. I svensk tolkning av Th. Warburton

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

T. S. ELIOT

njutning, fullbordan, säkerhet och tillgivenhet,

eller ens en mycket god middag, utan det plötsliga ljuset —

det har vi upplevat men gått miste om meningen,

och att närma sig meningen återkallar upplevelsen

i en annan form, bortom all mening

som vi kan tillskriva lyckan. Jag har sagt förut

att den upplevelse som väcks till nytt liv i meningen

inte är bara ett enda livs upplevelse

utan många släktleds — och vi bör inte glömma

något som nog är outrotligt:

blicken vi kastar bakåt bakom den skrivna

historiens försäkringar, sneglingen bakom oss

över axeln, bort mot urtidsskräcken.

Nu upptäcker vi att ögonblicken av pina

(antingen de beror på ett missförstånd eller inte,

om vi har hoppats oriktigt eller fruktat oriktigt

gör detsamma) att också de består

på samma sätt som tiden består. Det lär vi oss bättre

av andras pina som vi ser på nära håll

och som angår oss, än av vår egen.

Ty vårt eget förflutna är täckt av handlingsströmmar,

men andras plåga förblir en upplevelse

obearbetad, osliten av tidens nötning.

Folk förändras, småler: men plågan består.

Förstöraren tiden är bevararen tiden,

lik floden med sin last av döda negrer, boskap, hönsburar,

liksom det bittra äpplet och bettet i äpplet.

Och den skrovliga klippan i sjögång,

vågor sköljer den, dimmor skymmer den,

en stilla dag är den bara ett monument,

i segelväder är den ett ständigt sjömärke

att lägga en kurs efter: men i en mörk årstid

eller i plötslig storm är den bara sig själv.

III

Jag undrar ibland om detta är vad Krishna avsåg —
bland annat — eller ett sätt att uttrycka samma sak:
att framtiden är en förbleknad visa, en minnesros, en
lavendelkvist

lagd mellan gula blad i en aldrig öppnad bok

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free