- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIV. 1945 /
139

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Sven Stolpe: Selma Lagerlöfs mystik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SELMA LAGERLÖFS MYSTIK

händer. Mot all den primitiva magi, som Selma
Lagerlöf fortfarande sysslade med, reste hon
sig. Däremot strävade hon efter att föra Selma
Lagerlöf fram till Gud i en konkret avgörelse,
och i denna sin strävan var Ida Bäckmann
i viss grad influerad av Oxfordgruppen.

Det avgörande momentet är Ida Bäckmanns
besök på Mårbacka 1938. Selma Lagerlöf
klagar då över att hon är trött på livet och längtar
efter döden som en befriare. Ida Bäckmann
svarar:

— Skall du tala så nu, då vi kommit
överens om att du skall utföra den stora gärning,
som ligger och väntar på dig? Ifall du inte
själv av hela ditt hjärta, av hela din starka
viljekraft önskar leva och arbeta efter det mått
Gud beskärt dig, då är det omöjligt för någon
läkekonst att hålla ditt liv kvar.

Ida Bäckmann tar ett högtidligt löfte av
Selma Lagerlöf "att ställa din diktning i Guds
tjänst, låta den inspireras till Hans ära och till
människosläktets förlossning". För Ida
Bäckmann är detta helt naturligt: hon ser Selma
Lagerlöfs svaghet, men också att hon kan vara
ett redskap i Guds hand; som Birgitta betvivlar
hon icke ett ögonblick, att Gud kan utföra det
orimliga.

— Jag vill, svarar Selma Lagerlöf.

Ida Bäckmann fortsätter patetiskt:

— Ar din vilja uppriktig och allvarlig och
lägger du den ödmjukt i den allsmäktiges hand,
så vet jag, att han skall hjälpa och leda dig.
Han kommer att hela ditt sinne från ångest,
fruktan och kval och allt, som marterat dig
och undergrävt din hälsa både till kropp och
själ. Han kommer att återge dig fysiska krafter
och fylla din ande med skapandets jubel. Jag
har väntat på denna stund, och jag har icke
väntat ensam.

De båda väninnorna såg upp mot
Frödings-huvudet. Så bestämde de, att Selma Lagerlöf
under en femårsperiod skulle ägna sig åt detta
stora verk — som de båda anser har profetisk

karaktär: "under denna tid skulle hon lämna
sin vilja och sin diktargärning åt Gud, lyssna
till hans ingivelser och i Hans namn ge dem
form".

Selma Lagerlöfs sjukdom och död
förhindrade förverkligandet av dessa planer.

Ida Bäckmann hann emellertid genomföra
en annan sak: hon lärde Selma Lagerlöf att
bedja på ett nytt sätt. Selma Lagerlöf berättar,
att hon som ett litet barn ligger på knä och ber
Gud om klarhet om vad hon skall ta sig till
med egendomen Mårbacka. De två vännerna
kommer överens om att bedja samtidigt — var
och en på sitt håll: klockan sju på morgonen.
Selma Lagerlöf får åter krafter att dikta, och
den 22 januari 1939 skriver hon rörande:

Annars skall jag tala om att jag gjort försök att
författa de sista dagarna. I går skrev jag flera timmar
i sträck. Och så skall jag säga dig, om du inte vet
det förut, att det är något förtrollande, fängslande,
nästan bedövande att skriva. Inte för att jag ännu
åstadkommit något fullt bra, men det är i alla fall
roligare än allt annat i världen.

Selma Lagerlöf betonar i breven till Ida
Bäckmann sin visshet om att det är Gud som
fört Ida Bäckmann i hennes väg, och man kan
i detalj följa hur väninnans starka
personlighet griper in i Selma Lagerlöfs liv, stöder och
leder henne:

... en ljuvlig känsla av inströmmande nytt liv for
igenom min kropp, ända från hälen upp genom den
svaga ryggraden uppåt huvudet. Tänk, att Ida
Bäckmann har en sådan makt, att hon kan ge mig nytt liv!

Men Ida Bäckmann ville icke nöja sig med
att stimulera och uppliva Selma Lagerlöf —
hon ville bryta igenom hennes magiska
religiositet och föra henne fram till Gud; hon
insåg från början, att vägen hette
syndamedvetande. Om dessa personliga ting är det för
tidigt att ännu orda, ehuru hela materialet
ligger öppet i de otryckta delarna av
korrespondensen. Vad som är av vikt är, att Selma

139

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free