Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Teater och film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
offer för kyla och isolering. I kärlekshistorien
är man långt borta från Sjöströms blyga och
hämmade amour — Richard Lunds sir Archie
är inte liksom JCari i "Berg Ejvind och hans
hustru" någon King vid gränspolisen som inte
är rädd för något utom för flickor. Den skotske
legoknektens perversa lidelse för den bräckliga
Elsalill har ett särdeles osvenskt drag —
lustmordet ligger svindlande nära, när han
deklarerar sin kärlek till visioner av den ihjälstuckna
systern. När likprocessionen försvinner i den
rykande snöstormen och havet bryter upp
framför det infrusna fartyget, förmedlas även till
åskådaren en våldsam känsla av befrielse —
den arktiska förtrollningen släpper och livet
kan åter börja.
Den häftiga emotionella inlevelsen i "Herr
Arnes pengar" och den raffinerade bildstilen
torde ha satt flera spår i filmhistorien än man
kan hålla reda på. Pudovkin är en av dem som
bekänt sin kärlek till denna Stillerfilm och än
i dag kan man finna reminiscenser litet
varstans. Tag t. ex. en så ny film som "Gasljus",
och se hur Cukor lärt av Stiller hur en
överlevande i droska förs bort från ett mordhus av
en åldrig trotjänare och visar ett blekt ansikte
mot en svart fond!
Och publiken? Den har reagerat positivare
än mången väntat. "Körkarlen" fick t. ex.
förlängas på allmän begäran, och
reprisprogrammets konkurrenskraft på den dock rätt
rikhaltiga nyårsrepertoaren blev en tankeställare
för dem som trott stumfilmens tid vara
definitivt förbi. Pavane
Kungliga patrasket. Hasse Ekman.
Terra-film.
Den lättrörda signaturen Bang har
visserligen i sin recension av "Kungliga patrasket"
förklarat att det vore fnoskigt att ifrågasätta
att filmen bygger på "ett av de styvaste och
mest intensivt filmatiska komedimanus som
skrivits i svensk film". Nåväl, så är jag då
fnoskig och lika glad för det. Jag skulle vilja
säga att det är märkligt att Hasse Ekman, som
ju har speciella förutsättningar att skildra en
stor skådespelare och den underliga värld som
uppstår närmast omkring en sådan, lyckats så
grundligt förytliga och vulgarisera sitt ämne
i överensstämmelse med de populära
föreställningarna om hur det går till i
skådespelar-kretsar. Var i Edvin Adolphsons roll och tolk-
ning finns denna oefterrättliga charm, denna
blandning av oskuld och arsenik, denna
älskligt demoniska nimbus som omger minnet av
Gösta Ekman, till vilken ju tankarna genom
åtskilliga detaljer närmast ledes? Sonen kan
väl inte ta illa upp att vi säger: han var nog
mera komplicerad än denne slarver med sina
groteska sceniska hugskott och sina
knod-däna fruntimmerseskapader. Tag sedan det
äldre paret, spelat av Hilda Borgström och
Olof Winnerstrand. Den komik som vilar över
deras genom många stormar bärgade äktenskap
är visserligen högst oförarglig, men vad bygger
den på? Smygsupning av punsch och gumman
som sitter uppe och väntar på gubben som
kommer hemtassande från "sammanträde".
Eller en sådan figur som den Gudrun Bröst
gör, flickan som av Den store halas direkt upp
ur folkdjupet till Olympens höjder i "Sköna
Helena". Den episoden, som kulminerar i att
hon gör kontrakt med Hollywood, verkar på
mig närmast som en grotesk satir mot allt vad
teater och film heter, och det var väl inte
meningen? Eller "författaren" Stig Järrel. Var
på den svenska parnassen kan Hasse Ekman ha
fått tag på ett så underligt djur, genom sin
rufsigt idiotiska uppsyn direkt friande till
populasens förakt för allt intellektuellt?
Människoskildringen i "Kungliga patrasket" är
genomgående inte värd en styver, och den
dialog som pratas i filmen är blottad på liv
och kvickhet. Stundom är den så banal att man
återigen vädrar förtäckt satir. Jag kan inte
heller finna att filmen har någon medryckande
handling; den sönderfaller i ett antal episoder
som utvecklar sig punktligt efter ens aningar.
Inte heller bildmässigt motiverar den på något
sätt det beröm som med sådan oförklarlig
rundhänthet slösats på den unge
författarenregissören-producenten-skådespelaren. Bl. a. har
han kallats Sveriges Noel Co ward. Nu är ju
inte Coward någon av de allra största andarna,
men det groteska i jämförelsen blir klart om
man försöker utnämna skaparen av filmerna
"Cavalcade", "Havet är vårt öde" och "De
lyckliga åren" till Englands Hasse Ekman.
Georg Svensson
De döda skeppens fyr (Thunder Röck). Roy
Boulting. Archers film.
Denna två år gamla engelska film bygger på
ett drama av amerikanen Robert Ardrey, som
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
