Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
som författare. Hans debutroman om
fiskarpojken Emil Sörensen bär alla tecken på att vara
om inte självbiografisk så åtminstone
självupplevd, i vad det gäller miljöer och situationer.
Han beskriver livet i det fattiga hemmet,
ombord på fartygen och i hamnarna med påtaglig
sakkännedom, han träffar tonen i ett samtal
mellan sjömän ombord och bommare i land, och
han vet tydligen, hur det känns att vara hungrig,
när man inte har kunnat få någon hyra på länge.
Överhuvudtaget finns det inte en rad i boken,
som klingar falsk. Det står en lukt av fisk och
saltvatten omkring den, och den är välgörande
fri från råheter utan att fördenskull gå förbi de
sidor av sjömanslivet, som en mera
sensations-lysten författare skulle ha kokat en hård soppa
på. Emil Sörensen har naturligtvis som alla
riktiga pojkar vissa romantiska föreställningar om
hjältedåd och sagolika framgångar på sjön. Hans
fattigdom och tvivelaktiga börd har låtit honom
få känna många nålsting under uppväxtåren, och
han reagerar normalt: vänta bara ska ni få se!
Han vill bli kapten. Men sjömanslivet är allt
annat än romantik, och i stället för snabba
framgångar får han vara med om olyckor och
sjukdom. Han äger emellertid en trotsig vilja, och
när man tar farväl av honom på sista sidan, är
han på väg ut igen som jungman. Det finns
förmodligen hopp om att få träffa honom igen i en
fortsättning på romanen, och författaren har
lyckats göra en så intresserad av hans öde, att
man motser den med förväntan. Skildringen av
hans utveckling är väl genomförd ur psyko-
logisk synpunkt, och även bifigurerna är i stort
sett levande. Särskilt fäster man sig vid faderns
knotiga fiskargestalt med sin inbundenhet, sina
häftiga utbrott och sin sega energi, och vid
bornholmaren på M/S Brasilia med sin dröm
om en båt och en kvinna. Hilmar Wulffs roman
lockar inte med några sensationer, den är inte
i vanlig mening spännande, fastän det
förekommer ett par kapitel, som också har spänning. När
den kom ut i Danmark i två repriser, bar den
senare delen titeln "Saadan noget sker faktisk".
Det är en mycket betecknande titel, som bättre
än den svenska täcker bokens realistiska
karaktär. Det hindrar inte, att det finns poesi i den.
Emil råkar naturligtvis ut för kärleken i olika
former, och hans förhållande till Anna i
Stavanger är ett stycke äkta poesi kring ung
förälskelse av den där tafatta sorten, som är som
en helig eld. Bland andra episoder, som bränner
sig fast i minnet, är den där Emil får brevet om
moderns död, tappar det i vattnet och hoppar i
efter det, läser det om och om igen utan att fatta..
Som slutomdöme kan sägas, att boken är ett
moget verk av en författare som har åtskillig
kunskap om livet och människorna. Han är
desillusionerad i många avseenden men har inte
förlorat tron på dem. Man önskar honom många
fler läsare än som kan förmodas hitta till honom
i första taget. Översättningen är så bra, att den
bör omnämnas, även om den inte torde ha berett
några större svårigheter. Omslaget är smakfullt,
men Sockertoppen i Rio verkar nog snarare som
om den låg i Eldslandet. Thure Nyman
Levertin och Böök
Fredrik Böök : Oscar Levertin. Bonniers 1944.
9:50.
Om man vill vara rättvis — och det bör man
ju försöka vara även mot en
meningsmotståndare, vars hela väsensart dessutom är en djupt
främmande — så måste det erkännas, att Fredrik
Böök aldrig förnekat sin känsla för Oscar
Levertin, inte ens då detta kunnat vara opportunt.
Det behöver sålunda inte vara en eftergift åt
konjunkturläget, då han nu skrivit en akademisk
minnesteckning över sin ungdoms mästare, vars
kritiska fackla han en gång övertog, men från
vars vägar han sedan länge avlägsnat sig. Därom
har han- tydligen själv en helt annan mening:
184
det roliga och pikanta med boken är inte minst,
att Levertin där presenteras arm i arm med
Fredrik Böök. Det har blivit en figur liknande
det berömda firmamärket från Solingen — Böök
har ju en gammal förkärlek för tysk
kvalitetsvara — och den sistfödde av de förmenta
tvillingbröderna lägger en diskret iver i dagen för
att framvisa vad som i hans ögon utgör likheter,
respektive olikheter mellan dem. Dock — syskon
äro inte alltid ojäviga därvidlag, och det kunde
tänkas, att en utomstående bedömer förhållandet
mer opartiskt. Behöver det nämnas, att
framställningen är schvungfull och fascinerande,
buren av värme och förtrogenhet, av en vältalig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
