Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
hovkapellet och de kungliga teatrarna, som under
hans energiska ledning hade en viss blomstring.
Bland annat översatte han själv flera pjäser och
presenterade några av Shakespeares dramer, som
icke tidigare uppförts på svensk scen.
I den nu föreliggande första delen av hans
dagboksanteckningar får man följa honom till
1859 och hinner bli väl bekant både med
författaren själv och med det Stockholm, som roade
sig. Han delade sin tid mellan en trist vakttjänst
och ett sällskapsliv, som bäst illustreras med
några citat: "Baler och baler och baler! Det är
nu 17:de gången jag dansar i vinter... I dag
hos Klerckers, efter maten en stormande ’Väfva
wadmal’, der Herrarne slänga hvarandra i
väggen och damerna få blånader på armarna, och
svetten lackar och byxorna spricka, aflöst af en
vild hambo, der raknade lockar svängde kring
hufvuden som kjolarna om knäna, och slutligen
’värma bastu’ tror jag det heter, åtminstone gör
det skäl för namnet." — "Middag hos
Furuhjelm kl. 3 em., fortsatt med ett spelparti på
över 60 robertar till kl. 8 fm, varefter vi dricka
vårt morgonkaffe på Bazaren, promenera på
Blasieholmen till platsen för det nya
Nationalmuseet och slutligen gå hem och lägga oss." —
"Anlända till middagen på Kjefvinge hos
Pop-pius promenerade och skämtade vi med damerna
som förr och dansade polka tre timmar i sträck
till kl. 11 em. Efter övernattning på en hård
soffa fortsatte vi att prata och dansa."
Maskerader, teaterbesök och nattsudd avlöser varandra
för den unge löjtnanten, han har några små
svärmerier, som han lyckas dra sig helskinnad
ifrån, och ganska många kopparslagare.
Överhuvudtaget får man veta mycket om, hur och
vad det dracks och åts i dessa kretsar. Som
den omsorgsfulle samlare han var efterlämnade
af Edholm bland annat 13 band innehållande
1752 matsedlar, som författaren avätit, däribland
många middagar om tjugu rätter. Champagnen
flödar, och det händer, att stämningen förmår
hela sällskapet att hoppa kråka, medan
"Lager-bielke hjular mitt framför änkedrottningen" på
en déjeuner dansant hos grevinnan Skjöldebrand.
Dessemellan gör man charader och gissar
"karaktärer".
Men mitt uppe i festandet och idyllen, som
dagboksförfattaren stundom finner en smula
fadd, kan allvaret skymta. Oroligheterna 1848,
danska kriget året därpå och Krimkriget 1856
kastar skuggor över hans lugna tillvaro, och han
återger personliga stämningar och erfarenheter,
i det första fallet åskådligt och rentav
spännande. Någon politisk överblick har han inte,
knappast något intresse för saken, hans sfär är
överhuvudtaget från början trång, men han är
nykter och ser klart, bland annat på
skandinavismen. Hur föga han låter blända sig, hur
fri han är från fördomar, visar en anteckning
från en parad, som han bevistade i Berlin: "Jag
nästan liksom skämdes för mig sjelf att ha stått
hela mitt lif och bjudit till att få folk att sträcka
på sig så löjligt, som det föreföll mig att dessa
gjorde"!
Med sin rikedom på pittoreska detaljer är
redan första delen av dessa anteckningar en
bitvis mycket roande läsning, och de prov man
här får på författarens förmåga av skarpsynt
personkarakteristik lovar gott för fortsättningen,
som kan förmodas ge ännu mera av allmänt
intresse.
När framtidens kulturhistoriker vill skildra
vår tid och den närmast föregående, får de väl
delvis söka ersättning för dagböcker och brev
i memoarböckerna. Dessa har ju en annan
karaktär, i det att de är skrivna med tanke på
publiken. En typisk produkt är "Förgången glans",
vari Cecilia af Klercker, f. Lewenhaupt,
bidragit till den oskariska och begynnande
gusta-viska erans solenna historia med minnen från
sin tid som statsfru hos kronprinsessan,
sedermera drottning Victoria. Boken är som en enda
lång hovnigning, vilket väl delvis får skrivas på
det personliga hänsynstagandets konto, men det
förefaller inte troligt, att författarinnan
därför-utan skulle ha intagit en mera respektlös hållning
gentemot de högt uppsatta personer hon
huvudsakligen rör sig med. Man får visserligen se dem
i närbild men kommer dem ändå aldrig in på
livet.
Det är emellertid en mycket minnesgod dam,
som har fört pennan i denna krönika om
furstliga förmälningar, födelser, dop och
guldbröllop. Hon kan berätta, vad Adelina Patti hade
på sig vid bröllopet i Windsor mellan vår
nuvarande kronprins och kronprinsessan
Margareta, och vad tsar Alexander sade vid ett visst
tillfälle under högtidligheterna i Petersburg vid
prins Wilhelms förmälning med prinsessan Maria.
Det är sällan några betydelsefullare saker de
höga personerna har att komma med, men det
179,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
