Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
skap. Enligt Thiis når Renoir som naketmålare
sin högsta bestämmelse och bildurvalet betonar
också detta. Även gubbårens produktion i den
något inflammerade jordgubbsröda färgtonen
får i Thiis sin försvarare. Renoir menade att
den skulle mogna och förskönas med tiden, och
Thiis har redan flytt tiden i förväg.
Ett originellt inslag i bilden är Thiis’
ingående sysslande med Renoirs många modeller.
I viss mån är väl detta en hövisk
tacksamhetens gärd åt det yttersta ursprunget till all
denna fägring, och Thiis vill också i andra fall
tillförsäkra modellen i en stor konstnärs tjänst
en plats i konsthistorien. Man måste medge att
detta i fallet Renoir är mer befogat än
någonsin. Han älskade kvinnokroppens rikedom och
skönhet över allt annat i världen, och han ville
ständigt ha en modell i sin omedelbara närhet
när han målade, också när det bara var fråga
om att måla blommor och frukter. Utan denna
levande utstrålning sinade inspirationens
källsprång.
Liv och verk vävs samman till ett oupplösligt
helt i Thiis’ skildring. Vi får oss till livs hela
den rörliga miljön omkring Renoir, och många
underliga existenser i målar-, musiker, och för-
fattarvärlden fångas i snabba glimtar. Flitiga
citat ur konsthandlaren Vollards fränt
närgångna intervjuer med Renoir ger
framställningen salt och must. Höjdpunkten nås i
skildringen av Renoirs sista, "heroiska" period, då
han mer än sjuttioårig, nedbruten av gikt och
ledgångsreumatism och utan förmåga att längre
hålla penseln, lät surra fast den mellan
fingrarna och flytta duken framför sig medan han
målade. På detta sätt kunde han fortsätta och
ge form åt ständigt nya skönhetssyner. Särskilt
patetisk är slutvinjetten med den döende Renoir
som ber om skissbok och blyerts, fäktar med
pennan i luften och mumlar: "Je fais encore
des progrès." Något av denna stolta okuvlighet
in i det sista ägde också Jens Thiis. Liksom
det aldrig faller skuggan av en melankoli över
Renoirs verk, har Jens Thiis i hans anda lyckats
skriva en glad bok — trots allt.
Boken är rikt illustrerad med över
hundratalet bilder i svart och vitt och sex till synes
vällyckade bilder i färg, de flesta efter original
i Nationalmusei ägo. Översättningen av Cecilia
Svensson är gjord så att man inte ägnar den en
tanke, vilket väl måste vara ett gott betyg.
Nils Lindhagen
En Hitler-biografi
Konrad Heiden: Der Führer. Hitlers väg till
makten. Översättning från den amerikanska
upplagan av Nils Holmberg.
Tiden 1944. 16:—.
För åtta år sen utgav Konrad Heiden sin
första bok om Hitler. Den väckte uppseende, ty
den anslog en ton, som då ännu var ny: vi var
inte bortskämda med närgångna, avslöjande
skildringar av Hitlers liv och av hans säregna
personlighet. Nu har Heiden i Förenta Staterna
gett ut en ny Hitler-bok, som är så väldig till
omfånget, att den inte kan betraktas som en ny
upplaga av föregångaren.
Heidens första bok hade ett klart polemiskt
syfte: den avsåg att avslöja och skada. Men
vad har den nya boken för syfte? Naturligtvis
avser den att avslöja och skada, men den
väldiga volymen (770 sidor) och den kolossala
anhopningen av sakuppgifter antyder, att förf.
även har velat uppträda i historieskrivarens
kapprock. Denna dubbla ambition har skadat
verket, och den förvirrar läsaren. Denne vet
i förstone inte riktigt, om han skall betrakta
skildringen som en i varje detalj dokumenterad
berättelse eller som en visserligen i stort sett
sann men dock ingalunda helt kontrollerad
relation. Han bestämmer sig dock snart för det
senare alternativet. De talrika uppgifterna om
vad Röhm då och då yttrade till von Epp och
vad Schleicher i det och det ögonblicket viskade
till Groener, visar fullkomligt ovedersägligt, att
Heidens berättelse till mycket stor del bygger
på hörsägner.
En sådan bok har vi faktiskt inte behov av
just nu. Skvaller om Hitler har vi fått nog av.
Nu är det på tiden att ta reda på vad som
verkligen har sagts och gjorts. Nu törstar vi efter
absolut tillförlitliga uppgifter om Fiihrern och
hans tusenårsrike.
Naturligtvis är det inte lätt att på andra
sidan Atlanten plocka fram nytt källmaterial.
Vad som står till buds är muntliga relationer av
emigranter, och Heiden har flitigt öst ur denna
källa. Han påstår i förordet, att han endast
181,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
