Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
mare den ytterst märkliga kommuniké, som på
kvällen den 26 utsändes från det brittiska
utrikesdepartementet och där det sades, att
Frankrike skulle bispringa Tjeckoslovakien, om
detta land angreps, och att Storbritannien och
Ryssland "säkert" skulle ställa sig vid
Frankrikes sida. Här finns ett mysterium att klara
opp. Förhöll det sig månne så, att en
brittiskfransk-rysk front hade förberetts men i sista
stund omöjliggjordes av Chamberlain? Det är
bara en gissning. Frågan är emellertid viktig,
ty en sådan gruppering hade varit det enda
medlet att rädda både Tjeckoslovakien och
freden.
Sture Bolins mycket lärorika och verkligt
skickligt utförda "experiment" på
nutidsforskningens fält besväras av en brist i själva
uppläggningen. Det råder en skarp disproportion
mellan de kapitel, som skildrar
förutsättningarna för 1938—39 års händelser, vilka ju
utgör bokens ämne. Förf. ägnar mindre än en
sida åt att relatera tankegångarna i "Mein
Kampf" men nära tretton sidor åt att skildra
nationalitets- och språkförhållandena i
Tjeckoslovakien. Emellertid var ju Hitlers och hans
talrika anhängares expansionsdrömmar den
verkliga orsaken till 1938—39 års händelser, under
det att Tjeckoslovakiens förvånansvärt välskötta
inre förhållanden aldrig utgjorde någonting
annat än en förevändning för tyskarna. Hitler
skulle säkert ha uppträtt på samma sätt, även
om de s. k. sudettyskarna hade varit 300 000
i stället för 3 milj., eftersom ju inte de utan
landet som helhet var hans mål. Det borde
klarare och med större emfas ha sagts ut, att
Tjeckoslovakiens besättande 1938—39 avsågs
att bilda inledningen till uppbyggandet av det
"kolonialvälde" i Europa, som Hitler i "Mein
Kampf" utpekar som Tysklands naturliga och
legitima mål. Åke Thulstrup
Onödig Tysklandsbok
Bertil Svahnström: Hakkorsets tidevarv.
Norstedts 1944. 12: 50.
Som Berlin-korrespondent först åt Svenska
Dagbladet och 1942—44 för
Stockholms-Tidningen utvecklade Bertil Svahnström en
bergfast tro på Tredje rikets oövervinnelighet och
soliditet. Han framträdde under denna tid
som en av den svenska pressens mest
nazi-påverkade korrespondenter. Under klang- och
jubelåret 1940 kunde han häva ur sig
funderingar om Sveriges läge i den tysk-ryska
alliansens skugga, som närmast gjorde intryck av
att Svahnström på egen hand bedrev en sorts
nervkrig mot sitt då för tiden hårt ansatta
fosterland. Den 16 juni samma år lästes i
Svenska Dagbladet en Svahnström-rapport från
det kort förut av tyskarna ockuperade Bryssel,
som innehöll följande: "Blixtkriget har
nämligen en försonande sida, och det är
blixtfreden." Kriget i väster var slut, trodde
Svahnström. Något längre fram på året försäkrade
han upprepade gånger, att Spaniens inträde
i kriget på axelns sida var omedelbart
förestående. På sommaren 1941 siade samme
skarpsinnige iakttagare om ett snabbt avslutande av
det tysk-ryska kriget: "Det börjar se ut, som
om östfälttåget i det väsentligaste skulle kunna
vara avslutat redan denna månad." Ett år
senare kringjublar vår under mellantiden till
Stockholms-Tidningen förpassade kommentator
den segerrike Rommels fälttecken: "Indiska
oceanen kan alltjämt synas axeltrupperna
fjärran, men i verkligheten är den långt närmare
än oljekällorna i Baku, och man skulle nästan
med matematisk säkerhet kunna räkna ut, när
axelmakterna kommer att vara där." Läsaren
kan själv fortsätta axplockningen — någon
gång, när ni behöver muntra opp er med ett
gott skratt. Till råga på allt meddelas nu i
pressen, att Svahnströms allra värsta grodor inte
har kommit i tryck: de försvann i vad man
på journalistspråket kallar "tvätten".
Man inser mycket väl, att våra
Berlin-korrespondenter har en vansklig ställning och att
de inte åtnjuter full yttrandefrihet. Men
ingenting tvingar dem att bete sig servilt eller att
inskränka sin uppgift till att översätta tyska
propagandafraser. Finns det omdöme och
kritik, så finns det också möjligheter att använda
dessa resurser — det har man dock sett
exempel på. Finns varken det ena eller det andra,
då blir det som det blir.
I "Hakkorsets tidevarv" lär vi nu känna en
helt annan Bertil Svahnström. Skillnaden
mellan denne författare och
tidningskorrespondenten med samma namn kan lämpligen mätas
i årtag. Det blir många årtag, ty den
tillryggalagda distansen är avsevärd. Den författare,
som nu i reportageform skildrar, vad som för
184,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
