- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIV. 1945 /
187

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

ning. "Ingen morgondag" är ett gott prov på
hans psykologiska kunnighet. I en verkningsfullt
knapp stil berättas här om en rotlös och
desillusionerad mans kärlek till en annan mans
hustru. Under en bilresa som de företar
tillsammans dödas en liten pojke: mannen vid ratten
och. hans förmans hustru vill dölja detta, men
minnet blir dem en börda, och till slut anmäler
sig mannen som vållande till gossens död. —
Det är en "hårdkokt" berättelse Milca Waltari
här åstadkommit; den är fylld av bitterhet och
livsskräck, tillkommen som den är i en tid av
förnedring för alla humana värden. I den
manliga huvudpersonen har Waltari velat teckna en
människa som fått en andlig knäck i det
föregående världskriget. I övertygande ord anges
hans och hans gelikars andliga situation: "En
gång vigde vi oss åt döden för vårt lands frihet.
Vad betyder sådant nu, när hela världen ligger
i stoftet för kraftens och skräckens gudom. Men
vi kände det då, som om döden hade utvalt just
oss till sina egna, och vi som blev vid liv
förlorade liksom en del av oss själva, något viktigt
och oersättligt, utan att vi själva ens var
medvetna därom. Därför glömmer döden oss inte,
även om vi själva för någon kort minut skulle
glömma döden." Johannes Edfelt

Harald Hornborg: Det mörknar över
Iller-stad. Wahlström & Widstrand
1944. 11:—.

Det är naturligtvis inte i och för sig
osannolikt, att en ung kvinna, vars herre och man varit
ute i kriget i åtta år, och som hon dessutom
aldrig har älskat, grips av ett behov att "leva
livet", innan det glidit förbi henne, men är hon
en dam av adel i början av 1700-talet, som
Iliana Björnehufvud i Harald Hornborgs senaste
roman, har man vissa pretentioner på, att hon
inte ska bära sig åt som en lysten piga. Först
bjuder hon ut sig åt Krister Ferrinus, som har
en mystisk och av författaren aldrig uppklarad
kärlekshistoria bakom sig, men han kastar ut
henne handgripligen. Sedan lockar hon till sig
en avdankad sachsare med falskt adelsnamn, en
ganska sjaskig figur, som kastar sina blickar på
hennes dotter Hebla och slutligen låter förhäxa
sig av Kajsa Jönsdotter, en vamp på fjorton år,
som har fångat hennes son Nils i sina garn. Det
hela är, som synes, ganska invecklat, och av allt

att döma kommer det en fortsättning.
Bakgrunden är finländsk herrgårds- och bruksmiljö vid
tiden kring Poltava och den ryska attacken mot
Viborg. Där har författaren nått en större
äkthetsprägel än i människoskildringen.

Thure Nyman

Colette : Varieté. Översättning av Arne
Hägg-qvist. Steinsvik 1944. 11: 50.

Om man vill överflytta värdefull fransk
litteratur till vårt språk, kan det förefalla, som
om Colettes gamla självbiografiska roman från
1910 — "La vagabonde" — inte vore det som
låg närmast till hands. Men när den nu har
utkommit i smidig och elegant tolkning av
Arne Häggqvist, finns det ingen anledning att
visa sura miner mot företaget. Rörd och road,
som då man bläddrar i en gammal
modejournal, läser man denna lilla impressionistiska
historia, doftande av smink och puder, av
boudoar och boulevard och med ämne från
varieténs värld i ett sorglöst förkrigsparis, där
unga eleganter kunde ägna obegränsad tid åt
sina amourer. Inte minst accessoarerna ha sin
tjusning, och det hela leder tankarna till sådana
målarkonstens mästare som Degas och
Tou-louse-Lautrec. Sin särskilda styrka har Colette
i det nakna återgivandet av de specifikt
kvinnliga sensationerna, hjärtats och sinnenas, och
hon kommer läsaren att tro på den livserfarna,
en gång besvikna kvinnans rädsla för att snart
nog synas äldre än den jämnårige mannen,
hennes insikt, att den ömme tillbedjaren hastigt
kan förvandlas till en bortskämd och despotisk
äkta man, hennes misstro mot sin egen
svaghet, sitt eget ömhetsbegär, som kunna bli
ödesdigra för hennes oberoende. Men innan hon
har kommit därhän, har man fått vara med
om så mycken halvgången och kvalmig erotik
— tout excepté ga! — att det ibland står en
i halsen; smaken, anständighetskraven och
tempot ha ju hunnit förändra sig en smula
sedan anno dazumal! Och om Renées manliga
artistkamrater skymta med egna profiler, så
gäller detta knappast om älskaren; han blir
inte stort mer än en attrapp, därtill en ledsam
och smått löjlig attrapp, på vilken hjältinnan
hänger upp sina känslor. Men hennes
bekantskap har det varit angenämt att göra.

Holger Ahlenius

187,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free