Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Lars Ahlin: Kvinnan och döden. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVINNAN OCH DÖDEN
Levanders ägde en vacker villa med sju rum.
Villan var grön i en mjuk nyans. Den hade
glasveranda och stor solbalkong. Träd växte
runtom. Jag hade ett litet eget rum åt öster.
Solen kom därför först in till mig. En natt kom
Levander in också. Han ställde sig vid dörren
och stod där lång och svart och benig. Jag
blev inte rädd, men han var redan rädd. Jag
kände genom avståndet hur rädd han var. Han
var rädd därför att han var så vild, så
lidelsefull, brutal, gorillisk. Men jag var inte rädd.
Jag lät honom vara det han bara kunde vara.
Hela tiden han försökte få utlopp för allt det
inom honom som skrämde honom var han
oerhört rädd. Han grät när det var över. Han
grät och slog sig själv och han kunde inte
själv fatta att han var sådan han var. Det
var som om han efteråt ville dra fram en
gestalt, som just skulle vara den han inte ville
vara, ur sig själv för att få förinta den. Men
det lyckades naturligtvis inte. Det blev bara
pinsam smärta.
Han kom tillbaka en följande natt strax
innan solen kom in. Han ställde sig vid dörren
och stod där svart och benig och lång. Han
var rädd då också, men inte jag.
Sedan kom han oftare. Han var inte längre
så rädd, men hela tiden han kom till mig var
han rädd, fast han inte var så rädd som han
varit första gångerna.
Jag tyckte inte att mitt liv var så
märkvärdigt. Jag tänkte inte alls på Ån och på dödens
ljuva läppar. Jag skötte henne på dagarna och
honom om nätterna. Jag njöt av att ha det så.
Ibland då han var hos mig tänkte jag på henne
som låg stum i sin säng ett par meter längre
bort på andra sidan några väggar, men det
oroade mig inte. Ibland tyckte jag kanske att
jag också förstod varför hon blivit stum. Men
jag ville faktiskt inte lösa frågan främst därför
att jag inte giddes. Jag sköt den ifrån mig och
njöt av dagen och natten.
Men så en natt då han var hos mig kom hon
in i mitt rum. Hon ställde sig vid dörren i sitt
blåa nattlinne. Det var släckt i mitt rum, men
det var sommarnatt ute. Rullgardinen var
nerdragen, men det kom tillräckligt med ljus in
i alla fall. Jag såg henne tydligt. Jag såg
hennes nattlinne, som var blått, och hennes
nattmössa, som var blå. Och jag såg hennes händer
och hennes ansikte. Och hennes händer var
små och magra, och hennes ansikte var långt
och vasst, och hon hade stora, sjuka ögon.
Jag tänkte hon skulle säga något. Nu! tänkte
jag, kommer väl äntligen ett ord över hennes
läppar. Men det gjorde det inte. Men hon
gapade. Hon stod där vid dörren och gapade
och körde in alla sina fem fingrar i
munnen. Sen slog hon den flata handen mot sitt
sköte. Sen gapade hon igen och körde in
alla fem fingrarna i munnen. Och hon gjorde
om dessa rörelser flera gånger. Emellanåt
slog hon ut med händerna och ruskade på
sig.
Plötsligt förstod jag. Det var nu jag plötsligt
förstod vad han trodde att han visste men inte
vågade veta, och jag förstod också vad hon
trodde att hon visste. Kanske trodde de rätt.
Kanske hon blivit stum därför. Kanske hon
blivit det för något helt annat. Jag blev
emellertid kall som is.
— Gå din väg, ditt odjur! skrek jag till
honom.
Jag skrek så det började blöda i halsen, ty
nu var det jag som äntligen blev rädd. Jag
blev utom mig. Å! Något i mig ropade efter
ett annat väsen, efter ett annat liv och en
annan värld. Jag vill vara annorlunda! ropade
något i mig. Jag vill ha helt andra kvaliteter!
Jag vill ha precis samma kvaliteter som fru
Levander!
— Gå, ditt odjur! skrek jag gång på gång.
Han gick i sina pyjamas. Hon kom fram till
mig i sitt linne. Hon satte sig på en stol och
började stryka mitt hår. Det tillät jag inte. Jag
rusade upp och föll ner för henne och kysste
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
