Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Werner Aspenström: Gustav Sandgren — molnpredikaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV SANDGREN — MOLNPREDIKAREN
Sandgren blev snart besviken på
kommunismen, men förståelsen för reformismen och
kompromissen blev därför inte större. För
"Gengångaren" i "Människor och drömmar" är
kommunismen en "typisk borgerlig tankegång,
barn av ett livsfrämmande intellekt".
Människan är inte i den utsträckning vi tror en
social varelse, menar han, världen är sjuk
av kollektivism och samarbete och nyttighet.
Det är inte nog med att höja
levnadsstandarden. "Gud sade: Varde liv, och det vart
specerihandel." Det ironiska citatet är hämtat
ur "Ett fönster mot söder", denna
utomordentligt egocentriska bok, där livstron och
jagextasen redan är fullt utbildad och kritiken av
intellektet, stadskulturen, nyttighetslärorna och
kommunismen framexploderas med en hetta,
som betydligt överstiger Sandgrens
medeltemperatur. Kommunismen, heter det där, är en
hundraårsgammal doktrin som nu omsatts i
Ryssland. Frågan är inte hur tingen skall
fördelas, utan hur vi skall bli fria från dem. En
diktare måste vara ett konstant sprängämne,
han får inte falla på knä inför en ny
kommunistisk borgerlighet. "Vad har mänskligheten
för nytta av en ny proletär kultur som inte
tillåter de stora själarna att flyga ensligt och
högt." Den röda fanan har knycklats ihop till
någonting som liknar en nietzscheansk örn.
Det är emellertid inte på litterära örnvingar
Sandgren har kretsat över torparstugorna i
Östergötland. Han är visserligen molnpredikare
— men molnpredikare i proletärmiljö. Han är
mångordigare och andfåddare när han talar om
livets andliga rikedom än när han talar om
livets materiella fattigdom. Ändå är det den
konstlösa, med episkt lugn återgivna historien
om den fattiga tunnbindarfamiljen i "Du bittra
bröd" som griper mest. Man erinras om Ivar
Lo-Johanssons mästerliga novell "På
vandring", när man läser om flyttlasset som
kommer "stracklande genom skogen" från torpar-
stuga till torparstuga. Betala eller bli vräkt lyder
lagen. När inga pengar finns, är valet inte svårt.
Sandgren är samtidigt angelägen om att
betona att det finns förtryck av två slag: de
rikas och makthavarnas men dessutom också
de oförståendes. Misstron mot särlingar skär
rakt igenom alla klasser. Sandgren är särskilt
starkt engagerad, när han beskriver ovanliga
och oförstådda barn, till exempel Tor i "Livet
är rikt". Denne lever i arbetarkasernen
nummer Sexton under samma yttre villkor som de
andra barnen. Till det kommer att han är hatad
av den obegåvade fadern och av lärarna i
skolan, därför att han "ställde deras
vardagshjärnor mot väggen". Tors förbrytelse ligger
just däri att han skiljer sig från mängden.
Sandgren är inte i första hand intresserad av
fattiglapparna i deras egenskap av proletärer,
av offer för ett brutalt klassamhälle. Hos
fattiglapparna kan han bäst iakttaga livets sanna
kontur. Hos dem reduceras allt till väsentliga
konflikter och konkreta förhållanden, rikedomens
girlander och lärdomens ordlekar ligger inte
hindrande i vägen. Hos fattiglapparna kan han
dessutom i dess renaste uppenbarelse studera
ett fenomen, som intresserar honom alldeles
särskilt: dagdrömmen, "rosenlögnen", den
mänskliga illusionsbildningen. En av hans böcker
heter just "Människor och drömmar". Den
blinde skomakaren Ivar, som sitter i sin brors
verkstad och pliggar skor, dömer människorna
efter deras röster. Han ruvar på den drömmen
att Britt-Mari, som sitter i vävstugan på
Dy-säter och har den vackraste rösten i hela
socknen, även utvärtes skall vara den
vackraste. I själva verket har hon stor näsa och
klumpfot och sned höft. Gatflickan Anna i
"Samuel" bär på en hemlighet: hemma hos
sig har hon ett barn. Barnet är av celluloid.
Kristoffer i den magistrala novellen "Elin"
drömmer om revolutionen och är själv väl
förberedd på den, med en dubbelbössa och
fyrtiotvå älgpatroner gömda i garderoben. Den kan
217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
