- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIV. 1945 /
219

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Werner Aspenström: Gustav Sandgren — molnpredikaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUSTAV SANDGREN — MOLNPREDIKAREN

bo i dem. Livet var fyllt till randen av överflöd,
det blev ett kajbo och piggögda ungar i
excellensens guldgalonerade hatt, som lagts ut för
vädring på vinden och glömts bort.

Min lönn vaknade och dansade av vår på sin
rabatt, hon blev gul av blomst och glömde sitt
instängda hat för att slösa. Hon stod snart åter
i ljusgrön klädnad och blommor, surrande av
bin och fruktbarhet. Och vinden smög in till
henne mellan husen, den kom en natt yr och
vild och dansade med henne och bar fram sin
hälsning från de obrutna vidderna. Jag vaknade
vid dansen, jag hörde vindens druckna
galenskap, jag gick till fönstret och såg hur den
ljusa natten var full av vår. Molnen red
barbacka på vinden till en fest långt borta i öster,
rymden var fylld av uppsluppenhet och sus.
Och jag kunde inte heller sova, jag började
vandra fram och tillbaka och tänka på hur stort
det var att vara till, att vara med i allt detta.
Det var inte ännu slut på långt när, jordens resa
kanske inte ens var mer än påbörjad."

Till 30-talet hörde emellertid också
under-gångstro och morbid dödskult. Pessimismen låg
tät över landet under de egendomliga,
speng-Ierska åren omkring decenniets mitt. Det var en
makaber politisk tid, säger man, det låg en dov
och tryckande väntan i luften. Det finns de
som menar att tiden inte blev mindre makaber
av att välmående svenska män i relativt
välmående och vitrappade svenska städer satt och
bedrev svart magi och estetisk apokalyptik.
Sandgren hemföll aldrig åt undergångstron,
det måste man räkna honom till godo.

Man kan annars tvista om bärkraften av den

sandgrenska livstron. Man kan mena att han
som molnevangelist är mera ihärdig än
originell och att verklighetskonsistensen ibland är
svag. Man kan vidare rikta allvarliga
invändningar mot hans antiintellektualism.
Huvudsaken är att människan upplever någonting,
entusiasmeras, "vill något nytt och starkt". En
av Sandgrens litterära förebilder, Hamsun, föll
för något nytt och starkt, som snart nog visade
sig både gammalt och svagt, men som
dessförinnan tyvärr hann uträtta en hel del.
"Sanningssökaren" i "Skymningssagor" kommer fram
till ett filosofiskt resultat, som inte kan anses
vara överväldigande: människan är obotligt
ensam, det är det första; alla har rätt, det är
det andra.

Sandgren är precis inte hårdkokt, och man
kan ifrågasätta om en känsloärlig fiolspelare
över huvud kan vara hårdkokt. Han skriver om
människor och drömmar, och att han dröjer
så utförligt vid de senare kan ju reta dem som
inbillar sig veta hur allting bör vara. Det är
ingen konst, hette det i "Sju", att vara realist,
men det fordras mod till att vara romantiker.
Det beror på. Det krävdes inte alls något mod
till att vara pessimistisk romantiker på 30-talet.
Då var det betydligt modigare — bekräftat av
sällsyntheten — att vara en ståndaktig
livs-dyrkare och molnpredikant. Att vara realist
och samtidigt behålla en gnutta optimism var
däremot inte längre möjligt, ty snart kom
Warszawa och snart kom Viborg.

219

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free