Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Erik Noreen: En verklig stilforskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK NOREEN
ep. 22) utan att ha läst Wifstrands bok. Och
du kan inte förstå den svenska stilens,
kulturens och litteraturens, det svenska språkets
utveckling utan insikt om att medeltidens
bir-gittinmunkar, Olavus och Laurentius Petri,
den protestantiska bibelöversättningen,
psalmboken, katekesen och århundradens
predikningar, hörda i kyrkorna och lästa i
postil-lorna, jämte översättningar av män som Joh.
Arndt och Scriver, har påverkat svenskt
kulturliv mer än någonting annat.
"Andlig talekonst" är upplagd som en
vetenskaplig undersökning (ehuru som sagt
tillgänglig för envar). Därför är kanske några
metodiska anmärkningar på sin plats. Man
saknar en närmare redovisning för materialet.
I vilken grad har författaren utnyttjat
muntliga predikningar? Antydningar ges ibland,
men klarare besked skulle varit önskvärt.
Därigenom att Wifstrand huvudsakligen bygger
på tryckta predikosamlingar har det kanske
hänt att den skildring vi får avser ett
överskikt inom predikan. Jag tror att
handskrift-Iigt material skulle ge en något annan bild
av den svenska predikans historia. Även den
muntliga traditionen kunde säkerligen med
fördel ha utnyttjats. Ur traditionen i min
mödernesläkt har jag följande. En kyrkoherde
i Karlstads stift (f. 1851, d. 1913), en typisk
"bondkaplan", höll någon gång på 1890-talet
en missionspredikan. Han uppehöll sig där
länge vid hedningarnas förkastliga gärningar:
"hedningar av alla färger, svarta och vita, gula
och röda, bruna och blå", vilka kastade sina
hustrur och barn "uti sjöar, uti floder, uti älvar,
uti strömmar". Paralleller finns i Wifstrands
bok, men att med konkreta muntliga exempel
(om ock kanske färgade av traditionen) belysa
stilhistorien, måste sägas ha sitt intresse.
Vid kritik mot Wifstrands bok om den
andliga talekonsten grips man emellertid
omedelbart av samvetsförebråelser. Den är
beundransvärd.
I "Tider och stilar" har Wifstrand samlat
sex essayer, samtliga ursprungliga föredrag,
som väl må kallas klassiska. I den inledande
uppsatsen utreder han med mönstergill
klarhet och stor finess några skillnader mellan
"grekisk och modern prosastil", samlade under
två huvudsynpunkter.
För det första: "det grekiska prosaspråket
är vida mer än vårt ett språk för tungan och
örat, medan vårt i högre grad är ett språk för
papperet och ögat". Grekerna läste alltid högt.
I Apostlagärningarna (kap. 8) berättas om
en etiopisk hovman som satt ensam och läste
profeten Jesaja. En annan person kom dit
och hörde vad han läste. Vilket inflytande på
stilens kvaliteter denna högläsningsvana måste
ha haft förstår man kanske lättast om man
tänker på sådan nordisk prosalitteratur, där
muntlig tradition ligger bakom den litterärt
fixerade texten, t. ex. den isländska ättesagan
(åtminstone den äldre), Asbjørnsens och Moes
folksagor, "Bombi Bitt och jag". När
Wifstrand i förbigående kommer in på "det
intima, det ohöljda, det ohämmade hos många
av våra nuvarande skribenter" och finner att
det verkar uteslutande avsett för "tysta"
läsare, frågar han vad det är annat än detta
som gör att så mycket av vår moderna
litteratur icke lämpar sig för högläsning. Man vill
svara den utmärkte stilforskaren: jo, även
stilen. Per Hallström har inte många "lockande
eller otäcka" scener, men stilen är litterär,
den är inte tänkt för muntligt föredrag.
För det andra: "det moderna prosaspråket
är i mycket högre grad ett bildspråk än det
grekiska". Anledningarna härtill är många.
En av de viktigaste trådarna för oss som så ofta
i den europeiska kulturens historia till bibeln,
bl. a. därigenom att denna har bidragit till att
utplåna skiljelinjen mellan poesi och prosa.
Stora delar av Gamla testamentet är poesi
överförd till prosa, och de nytestamentliga förfat-
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
