Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Erik Noreen: En verklig stilforskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN VERKLIG STILFORSKARE
tama vävde i sin poesi in bilder från de
judiska skalderna.
Utrymmet tillåter mig inte att gå in på alla
de övriga essayerna, hur frestande det än
skulle vara att beröra t. ex. "Homeriskt och
ohomeriskt i Älgskyttarna" eller "Till
prosaberättelsens historia". Blott några ord om
den fängslande utredningen "Om räkneord i
poesien"’.
Wifstrand utgår från ett uttalande av Esaias
Tegnér d. y., som i huvudsak står sig.
Räkneorden är prosaiska med undantag av de runda
talen. "Catullus sjunger om de hundraden och
tusenden av kyssar han vill hämta från sin
Lesbias läppar. Omöjligt skulle han i samma
tonart(?) ha kunnat besjunga ett antal av 113
eller 2027." Visserligen kan man med
Wifstrand anmärka, att "i en sådan situation"
är det lite svårt att behålla den aritmetiska
balansen, men icke förty har ju Tegnér
stilistiskt sett rätt.
Ett slags poesi bör dock enligt Wifstrand
undantas från regeln: den kåserande satiriska
dikten. Han borde ha sagt: så fort komik är
med i spelet, sättes regeln ur funktion.
Exempel kan hämtas från de mest skilda tider. I en
dryckesvisa från omkr. 1700, tillskriven Johan
Runius (troligen med orätt) heter det:
Vilkens hals som först om kärlek sjunga må,
den sku vi hel flitigt ösa öl uppå,
tills han med oss stämmer in i Bacchi dans,
sen skall han av laget få en hederskrans.
Kring hans säten skola stå
ölestånkor tjugutvå.
Och längre fram kommer han in på en
annan typ av "poesi", där vi också finner hur
exakta sifferuppgifter som helst, den enkla
folkdiktningen, representerad av skillingtryckens
visor. Intet mänskligt är Wifstrand
främmande. Här är den historiska sanningen
viktigare än de poetiska konventionerna, och
därför heter det i en visa om mördaren Nordlund :
Försedd med två revolvrar, spetskulor sextisju
och dolk och kniv och dyrkar, framträder boven nu.
På denna punkt kunde man ha dragit ut
linjerna bakåt. Gunno Dahlstiernas "Göta
Kämpavisa", segersången över slaget vid
Narva 1700, är en skillingtrycksvisa, och den
historiska exaktheten är i varje fall lika viktig
som den poetiska konventionen. Därför heter
det om krigsbytet som vanns att det var
hundra murabräcker å try tiog å fem
å tie te, när noga man räknar.
Summan (100 + 60 + 5 + 10) blir 175. Dock
har skalden på poesiens altare offrat siffran 2:
enligt den officiella svenska relationen om
Narvaslaget (skaldens direkta källa) tog
svenskarna i byte 177 artilleripjäser.
Vi kan gå längre tillbaka. I Karlskrönikan
från mitten av 1400-talet (i parentes sagt
något av det sämsta som skrivits på svensk
vers), där också fakta är viktigare än
skönhet, sägs det beträffande omröstningen till
hövitsman år 1436 ("marsken" är Karl
Knutsson Bonde):
Rösterna föllo uppå dessa tre:
Marsken, Engelbrekt och Erik Puke.
Fem och tjugu röster på marsken gick,
Engelbrekt ej mer än tre då fick,
två månde Erik Puke få.
Man misstar sig knappast om man gissar
att Wifstrands eget stilideal, åtminstone
beträffande prosan, är att finna på den
klassiska, att icke säga grekiska linjen. Hans
röst får en särskild värme när han talar om
stilen hos Herodotos, Xenofon, Platon,
Demosthenes, "denna klara, precisa, harmoniska,
behagfulla, smidiga, behärskat uttrycksfulla stil".
Och i slutet av essayen "Grekisk och modern
prosastil" yttrar han: "Men man kan ändå
i funktionalismens tidevarv fråga sig, om icke
vår prosa skulle vinna på att göra sig av med
en del av sina mera vittrade och solkiga
bildornament." Jag instämmer.
237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
