- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIV. 1945 /
245

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

skiljer sig från det vanliga, det att låta varje
dikt bli en självständig tonskapelse, även när
den ingår i ett större sammanhang.

Den minst svårtillgängliga delen av
Björ-lings lyrik torde vara hans naturlyrik. Denna
art av dikter är rikt företrädd även i Björlings
tidigare produktion. I en dikt, som trycktes
i samlingen "Kiri-ra!" 1930, förebådas drag
i vår rikssvenska 30-talslyrik:

Var jag fullkomlig i skönhet

och var snigel på skogens stig,

min hand är lätta löv

min hand är som en fjäder,

jag är kringströdd över bärg och backe.

Med långt spröt såg jag farorna

mötte hopklämd, darrande

klack eller hov som slet mig i en kvald remsa.

Man skulle nästan kunna tro sig läsa en dikt
av Martinson.

I den sista diktsamlingen består andra
avdelningen av en följd naturdikter, nära
förbundna genom samma syn och samma hörsel.
Det är kustlandskapet, den nyländska
skärgården under en vår och en sommar, som är
dessa dikters lysande stoff. Jag vet mig inte
ha läst många så betagande naturdikter som
dessa. Hur förnimmer man inte utblicken över
vattenytan i en dikt som börjar:

En holme sänkt ur skyn

en holme stigen opp

en fjäder lätt i vatten eller himmel

Man möter ett egendomligt växlande spel
mellan det ensamma föremålet och den vida
omfattande synen:

Där mark i solglans

och gräs gömmer fågels näste

här vid fågel ljusare är nu

och vattenglitter

här i sommarfrid

mot horisonten

här är gull och blomsteräng

är himmel, hav.

Jag skall citera ännu en dikt ur denna svit,
som ger ett intensivt intryck av sommarkväll
i ljud och syn:

En fågeldrill och längtan
—-stillt

över land och vatten

och klippor, o dolda syskonringar

och lika barnskaror — överallt

och är aftongossars lek och med en flotte

och stenkastningen från land.

Dessa två sista dikter har en meningsbyggnad,
som Björling är ensam om och som utgör ett
av hans mest utmärkande stilmedel. "Där
mark i solglans" — är en sats vars slut man
aldrig får höra. En av hans diktsamlingar heter
"Där jag vet att du" och en annan "Att
syndens blåa nagel". Dessa stympade bisatser med
utelämnat predikat kan ha en mycket suggestiv
verkan. Den rörelse och handling, som
predikatet skulle uttrycka, blir på något sätt
inneslutet i subjektet och stannar där som
tillbakahållen kraft. Alla dessa små ansatser, som vårt
själsliv gör, alla dessa plötsliga impulser, som
inte få någon utlösning, kan på detta sätt
uttryckas. Själva ordet att innebär ju en ansats,
en begynnelse, en rörelse:

Det är så långt långt
det och att en strand
och frid är
ett tyst är

det är tyst och frid är
och att i en stillhet,
och luft och ljus, och fågel
genom rymden.

Denna dikt är verkligen ofattbart vacker.
Naturen dras inte in i diktens harmoniska
stämningsvärld, utan den är som bevarad i sig
själv, medan sinnet söker att följa och bli ett
med detta nu skådade och ogripbara.
Känslorörelsen blir så intensivt uttryckt.

Här liksom i den närmast förut citerade
dikten används och plötsligt och till synes
omotiverat. Ingen Björlingläsare har kunnat
undgå att haka upp sig på detta ord, då det
som en kil brutit igenom den normala och
harmoniska syntaxen. Hur pass medvetet detta
stilmedel är, framgår av att Björling i denna
sista diktsamling ägnar en liten prosadikt åt
detta "och". Den är mycket rolig men omöjlig
att referera. Kanske vill den säga, att diktens
förmåga att röra sig snabbt och att glida med
i de löpande tankekedjorna betjänas av detta

"och": "–-det ’och’ i våra dagars långa

driv, med eller utan mening, blott ’och’ har
mening, dagstillfälligheten i allt livs
fälttåg –-". Liksom den avbrutna bisatsen

bryter "och" sönder den harmoniskt byggda
meningen. Det är som ville inte diktaren ha
sin diktnings föremål i den påtagliga närhet,
som det vanliga språket ger, det är som ville
han ständigt uppleva det undanglidande, det
svårgripbara, den fjärran horisontlinjen och

245,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free