Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
den ständigt framväxande rörelsen mot detta
nära och fjärran. Kanske ryms denna
spänning i all dikt, kanske är den något av
skapan-dets väsen, hos Björling är den dock ytterst
påtaglig, en ofrånkomlig del av hans poetiska
språk.
Det är uteslutande Björlings naturdikter,
som hittills citerats. Deras skönhet kanske kan
locka till läsning av diktsamlingen "O finns en
dag", som rymmer hela Björlings
spänningsfyllda diktarvärld av grubbel och bitter
självuppgörelse. Jag vill till slut citera en dikt där
detta sista kommer till uttryck:
För den sista änden gömmer vi oss stilla
lät att intet når vårt öra, endast stillhet — allt
och låt oss gömt i ensam autos takt långs sista vägen
skynda
snabb och ouppmärksammad går färden
tyst och hemligt,
låt och att med allt av minnets gärning eller hjärtats
ont
vi ett blad visset sopas bort
och vad vi varit darrar blott i luftens vissling genom
bleckets
rör, det slänger mellan sten och murbruksrester.
Låt att vi en grådags vardag
skamligt, obemärkt försvinner.
Carl-Erik af Geijerstam
Amerikansk lyrik
The Zephyr Book of American Verse. Edited by
Ebba Dalin. The Continental Book Co.
Stockholm 1945. 8: 50.
Denna antologi omfattar trehundra års
amerikansk lyrik men stökar snabbt undan de
första tvåhundra åren och ägnar huvudparten
av utrymmet åt de samtida poeterna. Ebba
Dalin har redigerat volymen, men av allt att
döma har inledningens författare, Frederic
Prokosch, biträtt vid urvalet. Prokosch
betecknar Amerika som de inre spänningarnas och
motsättningarnas land framför andra, och det
mest karakteristiska för den amerikanska
dikten finner han i rastlösheten, framstötarna som
plötsligt hejdas, det ständiga sökandet,
förnimmelsen av något okänt och farligt. Den
vanligaste och djupaste konflikten är den
mellan puritanen-moralisten och
upptäckaren-sen-sualisten. En annan motsättning är den mellan
det rotfasta, hembygdspräglade, och det
exotiskt avlägsna, gränslösa, äventyrliga. Tekniskt
visar sig konflikten i antingen alltför stort
beroende av i synnerhet den engelska
lyriktraditionen eller i fullständigt avståndstagande
från all tradition och kontinuitet, under
radikalt experimenterande. Hos de nyare poeterna
håller dock en mera öppen inställning till
traditionen på att sammansmälta med den
psykologiska och formella frigörelsen.
Av 1800-talets tre stora amerikanska skalder,
Poe, Whitman och Emily Dickinson, är
Whit-man givetvis betydelsefullast, den förste store
lyriske revolutionären inte bara formellt. Han
har med all rätt tilldelats inte mindre än trettio
sidor i antologien, under det Emily Dickinson
väl snålt fått nöja sig med knappt fyra. Av
genombrottspoeterna från förra kriget har
särskilt Masters och Sandburg blivit illa åtgångna,
en omvärdering som utan tvivel går alltför
långt. Det är ganska absurt att Amy Lowells
stilbroderier tilldelats åtta sidor, medan
Sandburg, den kraftfulle sociale motivmålaren, fått
med bara tre korta dikter. De nu verksamma
poeter som dominerar urvalet är Wallace
Stevens, Ezra Pound, Robinson Jeffers, Marianne
Moore, T. S. Eliot och Archibald MacLeish.
Däremot är i och för sig ingenting att invända.
Stevens har först så småningom vunnit sin
framträdande plats, tack vare en teknik som
kan tävla med Eliots och Pounds, en rik
musi-kalitet och ett subtilt bildspråk. Men nog är
han litet väl utpräglat vad som menas med
estet. Eliot och Pound, de båda utvandrade
mästarna, har naturligtvis betytt oerhört mycket
för den poetiska nyorienteringen i Amerika.
Deras främste och samtidigt närgångnaste
efterföljare är MacLeish, en rik poetisk begåvning,
bara alltför känslig för influenser. Jeffers har
stått sig bra som den kärve enslingen,
primi-tivisten bland oceanstrandens klippor, och
likaså den kantigt originella miss Moore. Det
är för övrigt lustigt att se hur just de båda
sistnämnda hör till dem som starkast påverkats
av de nuvarande tidshändelserna och närmat
sig ett slags beredskapsdiktning.
Inom denna generation saknas åtskilliga
poetnamn som annars brukar vara
obligatoriska i antologier. För övrigt är Edna St.
Vincent Millay påfallande kallsinnigt behandlad
och det må vara. Däremot förstår jag inte var-
246,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
