Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
så stor del av sin släkt i böckernas värld. Boken
handlar om enkelt och primitivt folk och
karaktärerna rymmer, enligt gammal dålig sed, inte
några större gåtor. Det hela är, kort sagt, hållet
i klara och lysande färger. Det vilar i alla
avseenden en naiv och oskuldsfull atmosfär över
detta verk, och det finns ingenting vulgärt eller
i dålig mening sensationellt i framställningen.
Man kan omöjligen låta bli att tänka på
operan: massor av färggranna scener och ett
tragiskt slut — som på en gång är "stilfullt"
och lämnar en oberörd. Knut Jaensson
Bibelklassicism och bibelkolpor ta ge
Franz Werfel: Lyssna till rösten. Översättning
av Bertil Malmberg. Bonniers
1944. 15:—.
Gösta Carlberg : Simons kvinna. Norden 1944.
Franz Werfel, jude till börden och katolik
till konfessionen, har tydligen inför den
europeiska judenhetens undergång gripits av det
övermäktiga kravet att söka förnyad kontakt
med fädernas religiösa föreställningsvärld.
Kanske har också Thomas Manns exempel
föresvävat honom då han gått till verket att skriva
en stor gammaltestamentlig roman. Annars är
ju stoffet i och för sig märkligt nog: den
säregna religiösa kulturen hos det lilla krigiska
ökenfolk, vars historia brukar räknas tillbaka
ända till 1 200 år före Kristus, vars ättlingar
mer än trettio sekler senare alltjämt vägra att
låta sig utrotas, och på vars axlar det lagts
"bördor av ära och lidande som på intet annat
folk". Med lätt antydd historisk parallellism
har Werfel utvalt den stormiga epok i Israels
historia kring sekelskiftet mellan 600- och
500-talen, då judariket råkade först i egyptisk,
därefter i babylonisk träldom, tills Jerusalem
med templet och det kungliga palatset slutligen
förstördes under mord och brand.
Med tysk grundlighet har Werfel synbarligen
lagt ner otrolig möda på att sätta sig in i sitt
ämne, i judisk och egyptisk religionshistoria,
och egentligen kan endast den som själv är ett
stycke expert inom dessa områden bedöma hur
han lyckats och avgöra i vad mån hans
framställning är "riktig". Granskaren måste bekänna,
att han finner all denna lärdom tyngande,
stundtals ödesdiger för romanens konstnärliga
ekonomi och för den vanlige läsarens förmåga att
vidmakthålla intresset för själva fabeln. Liksom
hos Flaubert blir exotismen hos Werfel ofta
överlastad och dunkel. Berättelsen om de
upprepade judiska upproren mot främlingsväldet
formar sig gång på gång till väldiga
bataljmålningar, hållna i mörkglödande kolorit,
myllrande av figurer och, figurligt talat, dånande
av vapenbrak — medan det inre,
hieratiskt-politiska livet återgivits i mäktiga tablåer, där
de våldsamma känsloutbrotten, de patetiska
åtbörderna och de vilda uppträdena på ett högst
egenartat, troligen alldeles rätt uppfattat sätt
åter och åter bryta sig mot ceremoniallagens
strängt stiliserade schemata. Läsaren bibringas
ett oerhört starkt intryck av den gammaljudiska
religiositetens lagiska och kultiska bundenhet.
Häremot kontrasteras nu den spirande
profetismen, det personliga gudsförhållandet i
Jeremias gestalt. Werfel låter hans historia rinna
upp som en variation på det klassiska
sagomotivet med de tre bröderna, av vilka den
yngste är den utstötte — och den utvalde. Det
är säkerligen fin och riktig religiös psykologi,
då Jeremia får bli medveten om sin kallelse
genom kärleken till en egyptisk flicka; i sin
kärlek till Jeremia strävar Zenua att närma sig
och älska dennes gud. Jeremia har förut aldrig
tänkt på att föra en enstaka själ till Herren:
"inte spridda själar utan folken som sådana
skulle en gång tränga fram till kunskap om
och tjänande av Herren" (s. 201). Är det inte
Grundtvig som sagt, att ingen kan älska Gud
utan att dessförinnan ha älskat en kvinna?
Sambandet mellan erotik och religion kan inte heller
ha undgått en diktare som Werfel, och här blir
det den halvt omedvetna nitälskan om den
älskades frälsning som kommer Jeremia att
avlägsna sig från den primitiva stamreligion han
dittills omfattat. Hans gärning som sitt folks
fostrare och gisslare, vilken med obönhörlig
konsekvens leder mot smälek, fångenskap och
martyrium, får dubbla aspekter. Å ena sidan
vänder han sig mot judarnas självtillräcklighet
och nationella egenrättfärdighet; han manar
dem att taga sig hustrur i Babylon och att bedja
253,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
