Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
ligen kände hon sig ytterst ensam men uppnådde
överallt en oerhörd respekt, något som var
ofattbart för henne själv, eftersom hon alltid var
livrädd av blyghet. Men saken är inte så underlig,
för skräckens försvarsattityder hos en människa
som själv är rädd kan komma andra att darra.
Någon frigörare var hon troligen inte, trots
förmågan att inspirera. De mera enkelt utrustade
bland eleverna avskydde hon så att hon kom
dem att gråta, och vapnet var en mördande ironi
som hon försökte men ej kunde undertrycka.
"Eleverna sade", skriver författarinnan, "att när
man träffade fröken Norrby första gången på
tu man hand, så kändes det som om ett
kameraöga fästes på en, det glimtade till och ens
personlighet var fången; man kände sig kusligt
genomskådad i det ögonblicket. Innan man kom
så långt, kunde samtalet ha pågått en lång stund,
utan att hon knappt hade tittat på en, och så
plötsligt — satt man där avslöjad ..." Myndig
hlev Ida Norrby först vid trettiotre års ålder, då
mamma Jane dog, men ännu långt senare kunde
hon inte gå till graven utan att se ogillande ögon
fästade på sig. Men om också Ida Norrby var
känslomässigt kuvad, så framgår det på många
sätt att hennes tanke var mycket frigjord.
Flera gånger under läsningens lopp beklagar
man att dokumenten, det vill säga en brevkista
med norrbyska familjepapper och brev, inte har
lagts fram mer direkt på bordet och gjorts till
föremål för analys. Konturerna hos denna roman
eller film är inte sällan något suddiga,
berättelsen avbryts ofta just där man skulle vilja
veta mera, det hela är undvikande på ett sätt
som gör att man anar att verkligheten var
mörkare. Och ändå förstår man Gertrud Löfgren
Norrbys val av litterär form. Det finns
människor som i sin gåtfulla dubbeltydighet gäckar
analysen: de är i sig själva ett slags roman-
figurer, omöjliga att tolka annat än i
ögonblicksbilder och genom inbillningens kamera. En sådan
var tydligen Ida Norrby. Boken om henne är
skriven med en viss fabulerande talang, intensiv
inlevelse och antydande förmåga som sätter
fantasien i rörelse och porträttet har trots allt inre
trovärdighet. Nästan mot sin vilja, höll jag på att
säga, blir man djupt intresserad av hjältinnan,
en blandning av "blyg skolflicka och
vördnadsbjudande abbedissa", "en människa med sällsynt
andekraft, parad med barnets verklighetssinne",
konstnärsnatur och social altruist, drömmare och
organisatör. Det är lika intressant att se ett socialt
verk slungas fram ur degeln som att ana något
av ett konstverks mera dolda växt. Mamma Jane
— som i detta fall var den verkliga pioniären —
hade säkert mycket av "de starkas enfald som
segrar med svärd". Men ingen kan åta sig att
påstå att det i och för sig var misslyckat att hon
förde fosterdotterns geni in på det praktiska
handlingslivets område, där begåvningen fick
tillfälle att spela över ett omfattande register.
Däremot står det väl klart att den uppfostran
Ida Norrby fick i mycket har verkat personligt
olycksbringande och förvirrande. Dubbelheten i
hennes natur framträder i bokens två porträtt.
I båda fallen är det de mörka ögonen man fäster
sig vid. Men på det ena har de ett uttryck av
drömmande och fridsam hjärtegodhet, på det
andra — i akademisk dräkt — ett torterat och
demoniskt.
"Laddat liv" bör vara av värde för kulturellt
och psykologiskt intresserade läsare, även för
dem som till äventyrs inte delar fru Löfgren
Norrbys varma kärlek till den
teologisk-aka-demiska miljön. Rätt läst och tolkad kan
biografien bidra till den sakliga förståelsen av en
personlighet som säkert lika ofta har blivit
idealiserad som nedsvärtad. Margit Abenius
En Thomas Mann-ciceron
Olle Holmberg: Thomas Manns Josef och
hans bröder. Bonniers 1944.
3: 75.
Professor Olle Holmberg betecknar sin
framställning av Thomas Manns stora bibliska
romanverk "Josef och hans bröder" som en
"vägvisare", och som sådan fyller den lilla
behändiga och roliga skriften i själva verket
en uppgift. Ty legenden om Jakobs och Rakels
sköne, kloke och bortskämde son, som av sina
avund- och svartsjuka bröder kastades i
brunnen, räddades av ismaeliterna, såldes av dem
till Potifar i Egypten och efter den galanta men
ödesdigra affären med Potifars hustru steg upp
till Egyptilandets ekonomiminister och
mäktigaste man efter Farao — denna historia be-
260,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
