- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIV. 1945 /
276

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Kommentarer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KOMMENTARER

oerhört vittomspännande ämne. Den är skriven
på ett enkelt, för alla fattbart språk, den är
logiskt, intelligent genomtänkt och framlagd,
den är hållen i en allvarlig, förtrolig, aldrig
docerande ton och den försmår alla billiga
effekter. Den kommer säkert att göra nytta
och måste hälsas soin ett utmärkt initiativ.
Ofattbart nog har broschyren på ett par håll
utsatts för en skarp kritik, som endast kan
tolkas som malplacerat uttryck för en allmänt
reaktionär inställning. Svenska Dagbladet, den
av våra tidningar som kan skryta med de
förnämligaste kulturtraditionerna, har åt en kåsör
som kallar sig Rasmus överlåtit att förlöjliga
skriften på marginalplats i ett opus, som är så
erbarmligt att man inte behövde ta befattning
med det om det inte vore för den tidning där
det är infört. Signaturen har blivit flat av
förvåning att inte t. ex. Frans G. Bengtsson eller
Sigfrid Siwertz fått i uppdrag att författa
skriften utan i stället Artur Lundkvist, "den
bornerade modernistesteten". Det är alltså
den klyscha med vilken Svenska Dagbladet
låter en redaktionsmedlem (alltjämt oemotsagd
i Sv. D:s spalter) avfärda en kulturkritiker
och f. d. medarbetare som på det sista
decenniet gjort den ojämförligt betydelsefullaste
insatsen när det gällt att introducera utländsk
litteratur i Sverige och som haft ett större
inflytande på de unga svenska författarna än
någon annan. Det har blivit allt vanligare i den
borgerliga pressen att låta kåsörer med fin
näsa för brackans instinkter driva
kulturpolitik på egen hand, men någon måtta får det väl
ändå vara på ofoget.

Författarskap som yrke än en gång

Mitt råd i förra månadens "Kommentarer"
till unga författare att först skaffa sig en
nödtorftig utkomst innan de på allvar slår sig på
författeri har mottagits med blandade känslor,
ibland så blandade i en och samma artikel att
det varit omöjligt att avgöra om ironien mest

riktats mot mig eller mot de unga författarna.
Även om några tyckt att rådet låtit förståndigt
så har andra uppfattat det som en något för
krass och kompromissande syn på
diktar-skapets villkor. Jag är angelägen att förtydliga
att det inte är min uppfattning att författare
nödvändigt måste ha ett annat yrke eller på
annat sätt vara ekonomiskt sauverade innan de
börjar skriva böcker. Jag inser att det finns
sådana för vilka den litterära kallelsen är så
tvingande att den inte vill veta av några
inskränkningar eller tar hänsyn till materiella
uppoffringar. Står sedan begåvningen i
proportion till uppsåtets intensitet är det heller
ingen fara för att en sådan heltidsförfattare
går under, han må vara hur litet
publikdragande som helst. Men jag bestrider att denna
typ av författare skulle vara på något sätt
riktigare och mera beundransvärd än den som
ordnar sitt liv på ett annat och säkrare sätt.
Vad jag framför allt velat varna emot är att
författare som ännu inte är färdiga och inte
kan vara säkra på om vingarna bär sorglöst
kastar sig på ett författarskap, som var avsett
att bara ägnas den stora dikten men som till
nittio procent kom att bestå av brödskriveri
av efemärt värde. Förläggarna är nog
generösa med förskott, men hur ofta måste inte
förskotten kännas som en black om foten?
Staten ger näst intill ingenting i de fria
demokratierna och det är bättre att ingenting få från
det hållet än att behöva känna sig stå i
obligation för pengarna. Med litet fantasi och
praktiskt förnuft går det säkert för något fler än
som nu är fallet att finna ett arbete vid sidan
om skrivandet som inte tar mera tid än det
rena brödskriveret och som skapar den
trygghet av vilken ingen författare gärna kan fara
illa. Jag kan åberopa mig på en nyss
utkommen engelsk yrkeshandbok för författare
skriven av den kände romanförfattaren L. A. G.
Strong. Han säger bl. a.: "Det viktigaste om
ni beslutat er för att välja författarskap till

276

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free