- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIV. 1945 /
283

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Anton Tjechov: I den heliga påsknatten. Från ryskan av Asta Wickman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I DEN HELIGA PÅSKNATTEN

tycker egentligen ni borde glädja er... Det
sägs ju, att den som dör under påsken eller
omkring påsken ofelbart kommer till
himmelriket.

— Det är sant.

Vi teg. Silhuetten av bonden med den höga
hatten hade flutit ihop med strandkonturen.
Tjärtunnorna blossade allt starkare och
starkare.

— Och Skriften utvisar klart fåfängligheten
i sorg och grubbel, bröt Jeronymus tystnaden.
Men varför sörjer då själen och vill inte
underordna sig förnuftet? Varför vill man bara
bitterligen gråta?

Jeronymus höjde på axlarna, vände sig emot
mig och började hastigt tala:

— Dör jag eller någon annan, det må så
vara. och det märks knappt, men nu är det
Nikolaus som har dött! Inte någon annan utan
Nikolaus! Det är rentav svårt att tro, att han
inte längre finns till i världen! Här står jag på
färjan, och det bara tycks mig som om han när
som helst kunde häva upp sin röst från
stranden. För att jag inte skulle behöva känna mig
rädd på färjan, brukade han alltid komma ner
till stranden och ropa åt mig. Enkom för den
skull steg han upp ur sin bädd om nätterna.
Den goda själen! O Gud, en sådan god och
kärleksfull själ! Inte en mor kan vara sådan,
som denne Nikolaus var mot mig! Må Herren
frälsa hans själ!

Jeronymus tog ånyo fatt på draglinan men
vände sig genast åter till mig.

— Och ett sådant lysande förstånd, ers
välborenhet! sade han med sjungande röst. Ett
sådant välljudande och milt tal! Alldeles så,
som de strax komma att sjunga i
morgonmässan: "O, du milda, o, du kärleksfulla
stämma"! Och förutom alla andra egenskaper
som en människa kan ha, hade han ännu en,
och en ovanlig gåva!

—- Vad då för gåva? frågade jag.

— Han hade gåvan att kunna skriva akå-

fister1... Det var ett under, herrn, helt enkelt!
Ni skulle bli förvånad, om jag förklarade för
er! Fader arkimandriten är från Moskva, fader
abboten har gått igenom kasanska akademien,
och vi ha också många kloka munkar i högre
grader, men se, det finns inte en bland dem
som kan skriva; men Nikolaus, den enkle
munken, en överdiakon, som aldrig fått lära sig
någonting och som inte ens såg något ut, han
kunde skriva! Det var ett under, ett rent under!

Jeronymus slog ihop händerna, glömde
alldeles bort draglinan och fortfor hänförd:

— Fader abboten har svårt att få ihop en
predikan; när han skrev klostrets historia tog
han hela brödraskapet i anspråk och reste väl
tio gånger in till staden, men Nikolaus han
skrev akåfister han! Akåfister! Det är inte
någon predikan det eller historia!

— Och är det månne svårt att skriva
akåfister? frågade jag.

— Mycket, mycket svårt... Jeronymus
vaggade med huvudet. Där hjälper varken visdom
eller helighet om inte Gud har givit gåvan.
Munkarna, som ingenting begriper, säger, att
för det behövs det bara att man känner de
heligas liv, om vilka man skriver, och så rättar
sig efter andra akåfister. Men så är det inte,
herrn. Den som skriver akåfister måste
naturligtvis vara förtrogen med levnadsteckningen in
i yttersta, enskilda lilla detalj. Ja, och så får
man ju anpassa sig efter övriga akåfister, så
att man vet var man skall börja och vad man
skall skriva om. Jag kan till exempel tala om
för er, att första kondåken2 överallt börjar med
"utvald" eller "utsedd"... Första ikösen3 skall
alltid börja med "ängel". I akåfisten till den
milde Jesus börjar han så här, om det
intresserar er: "Änglarnas skapelse och Herrans kraft",
och i akåfisten till den Heliga Gudsmodern:

1 Utförlig lovsång till Frälsaren, Den Heliga
Modern och Gudi behagliga personer.

2 Kort lovsång till Frälsaren, Den Heliga Modern
och Gudi behagliga personer.

3 Långsläpig sång i "kanon" efter "kondak’en".

283

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free