Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Anton Tjechov: I den heliga påsknatten. Från ryskan av Asta Wickman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I DEN HELIGA PÅSKNATTEN
Jeronymus, och Nikolaus är inte där, ingen som
kan leva sig in i den... För honom var ej ens
Skriften ljuvligare. Han. fördjupade sig i vart
ord! Ni kommer att vara där, herrn, lev med i
vad de sjunger: man tappar andan!
— Och skall inte ni vara med i kyrkan?
— Nej, jag kan inte ... Jag måste färja ...
— Men kommer de inte att lösa av er?
— Det vet jag inte... Jag skulle ha blivit
avlöst redan klockan nio och ni ser, de har inte
löst av mig än! Men jag måste bekänna, att jag
gärna skulle vilja vara med i kyrkan ...
— Ni är munk?
— Ja — det vill säga klosterbroder.
Färjan åkte in på stranden och stannade. Jag
stack till Jeronymus femkopeken och hoppade
i land. Strax körde en kärra med en pojke och
en sovande kvinna gnisslande ner på färjan.
Svagt rödfärgad av eldskenet hängde sig
Jeronymus över draglinan, krökte sig och sköt ut
färjan från platsen ...
Jag tog några steg i smörjan, varefter jag
slog in på en mjuk, nyss upptrampad gångstig.
Denna stig ledde till den mörka, en
fördjupning liknande klosterporten genom moln av rök,
genom oordnade människoskaror, frånspända
hästar, kärror och vagnar. Allt detta gnisslade,
frustade, skrattade, och över det hela flackade
ett blodrött eldsken och böljande skuggor av
rök...
Ett verkligt kaos! Och i denna trängsel fann
man ändå plats att ladda en liten kanon och
sälja pepparkakor!
På andra sidan muren, i inhägnaden, pågick
en rörelse som icke var mindre, men det
iakttogs en bättre yttre ordning och reda. Här
doftade det av enris och välluktande rökelse.
Man talade högt, men inga skratt och
frust-ningar hördes. Invid gravstenarna och korsen
höll människorna sig tätt tillsammans, två och
två, med sina kulitji1 och knyten. Många av
1 Cylinderformiga, upptill rundade, lätta
russinkakor beströdda med socker eller sirade med deg.
Övers, anm,
dem hade synbarligen kommit långväga ifrån
för att få sina kulitji helgade och var nu
alldeles uttröttade. Över gjutjärnshällarna, som
i rader låg från porten till kyrkdörren, sprang
ivriga unga klosterbröder, högljutt klampande
med sina stövlar. Vid klocktornet stojade man
också och skrek.
"En sådan orolig natt!" tänkte jag. "Så är
det bra!"
Oro och vaka var vad man önskade se i hela
naturen, börjande med nattmörkret och slutande
med hällarna, gravkorsen och träden, under
vilka folk ivrigt rörde sig. Men ingenstädes
yttrade sig upphetsningen och oron så starkt som
inne i kyrkan. Vid ingången pågick en rastlös
strid mellan ebb och flod. Somliga kom in,
andra gick ut för att strax återvända igen,
stanna ett slag, och så åter röra på sig. Folk
strövade omkring från ett ställe till ett annat,
drev hit och dit och liksom sökte något. En
våg utgick från ingången, vällde fram genom
hela kyrkan och oroade till och med de främsta
leden, där de solidaste och stadigaste
människorna stod. Om samlad bön kunde det ej
ens bli tal. Bön fanns ingen alls; men det fanns
en allt genomträngande, barnsligt oansvarig
glädje, som begagnade varje förevändning att
få bryta igenom och ta sig uttryck i vilken
rörelse som helst, om också endast i ett
oursäktligt kringdrivande och skuffande.
Samma ovanliga rörlighet faller också i
ögonen vid själva påskgudstjänsten. Tsarporten,
med alla sina avdelningar, är vidöppen, i luften
kring kyrkkronorna svävar täta moln av rökelse.
Vart man ser, överallt lågor, skimmer, ett
sprakande av ljus ... Ingen som helst läsning
pågår; men ett glatt och ivrigt sjungande upphör
inte, förrän det hela är slut. Efter varje sång
i kanon ömsar prästerna skrudar och kommer
fram svängande rökelsekaren, vilket1 upprepas
nästan var tionde minut.
Knappt hade jag hunnit få en plats, så kom
en våg framifrån- och kastade mig bakåt. En
285
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
