Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- April. N:r 4
- Jan Fridegård: Om påverkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM PÅVERKAN
mans från ett inre dunkel, från mina förfäders
liv eller vad som helst, men det tillhörde mig.
Jag anade hela boken före texten och fick
alltid rätt. Hela dagen gick jag omkring i
cellen, upprörd och lycklig, men jag läste
endast några rader i taget för att förlänga
vällusten. När jag släpptes ut gömde jag den
i kläderna och fick den med mig, fastän
en tidigare ägare skrivit i den att den borde
lämnas kvar.
Sedan dess har j ag läst den lilla berättelsen,
där egentligen ingenting händer, minst ett par
gånger om året eller sammanlagt ett femtiotal
gånger och jag kommer att återvända till den
så länge jag lever. Den har också kommit i
andra översättningar, men dem kan jag inte
läsa. Jag har fått för mig att denna är den
ojämförligt bästa.
*
På den tiden hade jag ännu ingen aning
om att jag själv en gång skulle försöka mig
på att skriva något. Vid en uppsatsskrivning
i korpralskolan samma år väckte min uppsats
förundran hos skvadronofficerarna och
ryttmästaren ansåg att den skulle hävdat sig vid
en studentskrivning. Jag slickade i mig
berömmet, men det väckte ingen tanke på
författarskap. Troligen ansåg jag det ligga utom
möjlighetens gräns för en gardist, född statare.
Under en lång period ansåg jag att
ungefär tio år av mitt liv gick förlorade med de
tre åren vid regementet och på grund av
allt jag lärde mig där. Men senare har jag
tänkt att de förlorade åren samtidigt måste ha
varit djupt meningsfyllda, eftersom de blev
till den erfarenhetens nästan bottenlösa brunn
vilken jag sedan som författare kunnat ösa ur.
Under den perioden blev det inte många böcker
lästa med undantag av den "Sviniana" som
cirkulerade i den miljö jag levde i. Någon
enstaka tjugufemöresbok fastnade i minnet och
kanske starkast Upton Sinclairs "Samuel Söka-
ren", som i den upplagan hette "Ett problem".
Med Samuel Prescott retade jag mig på de
besuttnas högfärd och det var inte så stor
skillnad på den amerikanska överklassens
översitteri i boken och det uppländska herrgårdsliv
jag bevittnat i min barn- och ungdom. Det
övriga i boken, stil och miljö, föreföll mig
främmande, de förtrampade arbetarnas strider
gjorde närmast ett skärande intryck och jag
lade den ifrån mig med ökat klasshat. Någon
bestående påverkan fick jag inte från den.
*
Några kritiker har gjort mig den äran att
nämna Hjalmar Söderberg som min stilistiska
förebild och jag har varje gång tänkt på hur
litet jag läst honom. Endast "Doktor Glas"
och något annat från tysk miljö som jag inte
minns klart. Men på något sätt måste jag ändå
ge kritikerna rätt. Som trettonåring fick jag
en gång fatt i ett exemplar av Julkvällen från
sekelskiftet och där stod en novell av Hjalmar
Söderberg som jag aldrig glömde. Det var den
om skräddargesällen Napoleon Blom som en
stilla, solig sommarmorgon släpptes ut från
Långholmen, stannade en stund på bron över
Pålsundet och såg stadens kyrktorn sticka upp
genom soldiset. Svagt hör han trafikbullret och
nedanför honom simma andungarna på det
gulgröna vattnet.
Mästerligt är detta människoöde inpressat
i den vemodigt soliga stockholmsbilden och
den frigivna fångens känslor är återgivna med
en inlevelse som jag senare fick rika tillfällen
att tänka på och beundra. Hur kunde det också
vara att trettonåringen kände så djupt för den
novellen — anade något inom honom att han
i tidens fullbordan skulle bli en andre
Napoleon Blom och som han stanna på bron över
Pålsundet och se med längtan -— och fruktan
mot sina drömmars stad?
-X-
291
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0307.html
