- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIV. 1945 /
297

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Anne-Marie Lundström: John Donne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANNE-MARIE LUNDSTRÖM

JOHN DONNE

"–-varje människas död förminskar mig, ty

jag är innesluten i mänskligheten; och sänd för den
skull aldrig bud och fråga för vem klockan klämtar;
den klämtar för dig." John Donne

Mer än en av dem som läst Hemingways
roman "Klockan klämtar för dig" har nog
stannat inför bokens motto, som på sitt
ålderdomliga språk ger ett så intensivt uttryck åt en
idé, aktuellare nu än någonsin. Och säkert har
mången läsare, gripen av nyfikenhet beträffande
denne okände "John Donne", skyndat att hämta
kunskap ur närmast tillgängliga uppslagsbok.
Där får han troligen veta, att Donne (f. 1571
i London, d. 1631) skrev dikter i gongorismens
fantastiska och utspekulerade stil, att "hans bästa
bidrag till litteraturen äro de kraftiga satirerna",
att han dessutom skrev elegier, andliga kväden,
epigram m. m., att han med tiden blev
hovpredikant och domprost i S:t Paulskatedralen
och att han utgav teologiska arbeten och
predikningar.

Efter dessa upplysningar slår läsaren
antagligen igen boken med en lätt suck av besvikelse
över att inte ha träffat på en mera läsbar
författare. Prästerliga epigram och 1500-talssatirer
i barockens överlastade stil — inte ens det mest
lovande citat kan driva honom ut på så
ofruktbara marker. Och han undrar inom sig, var en
hårdkokt amerikan som Hemingway har lyckats
gräva fram denne urmodige gamle domprost.

Men det är inte bara hos Hemingway man
träffar på namnet Donne. Detta har
överhuvudtaget en förmåga att dyka upp på de mest
oväntade ställen. För att ta ett exempel: i Dorothy

Sayers’ sista detektivroman, "Busman’s
Honey-moon", visar det sig, att lörd Peter och hans
Harriet båda äro hänförda beundrare av Donne.
I sin smekmånadskärleks mest jordbundna
liksom i dess mest himlastormande ögonblick måste
de alltid gripa till Donne-citat för att ge sina
känslor uttryck.

Efter att ha tagit del av dessa glödande
utbrott beslutar man, något förbryllad, att skaffa
sig en klar uppfattning om Donne genom att
rådfråga litteraturhistorien. Hos Schück finner
man att Donne nämnes blott i förbigående, och
då som ett avskräckande exempel på barockens
smakförskämning. Helt annorlunda låter det
om man slår upp i en engelsk litteraturhistoria,
t. ex. Saintsburys. Man läser helt ordentligt från
kapitlets början om lyriken under ifrågavarande
period. Författaren väcker förtroende med sin
lugna stil och sina kritiskt avvägda omdömen.
Så hinner man fram till Donne, och nu får
språket värme, författaren grips av yra och
svävar ut i hänförelsens rymder; först efter en
lång flykt landar han på jorden igen, och med
ett halvt generat småleende söker han ursäkta
sin eskapad: varje läsare av Donne, säger han,
är antingen en adept eller en utomstående, och
den förre kan aldrig göra sig förstådd av den
senare. — Det kan tilläggas, att det tjugonde
århundradets engelska poeter i stor utsträckning
blevo adepter; Donne har utövat ett mycket
starkt inflytande på den moderna engelska
lyriken.

Redan vid den första kontakten med Donne

297

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free