Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Elsa Norberg: Romantikens livsideal i aktuell belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROMANTIKENS LIVSIDEAL I AKTUELL BELYSNING
i vilket människan levde lättsinnigt obekymrad
om samhällsplikter och tryckande konventioner
och fritt kunde hänge sig åt dionysisk
livsberus-ning. Kanske nöjer sig romantikern med att
i dikten drömma sig tillbaka till detta förlorade
oskuldsparadis. Men det kan också hända, att
han börjar fantisera om att förverkliga det på
nytt, och då blir han farligare. Han gör gärna
gemensam sak med sociala upprorsmakare och
revolutionärer. Men även om han inte sträcker
sig så långt, kommer han ändå att förbereda
revolutionen genom de samhälls- och
moralupplösande idéer han förkunnar. Fången i illusionen
om människans naturliga godhet, svärmar han
för den ädle brottslingen — och undergräver så
respekten för rättsordningen. Som erotisk
livs-dyrkare försvagar han vördnaden för
familjelivets helgd. Som "antiintellektualist" bereder
han den fruktbaraste jordmån för ovederhäftig
propaganda.
För att belysa skadeverkningarna av en sådan
romantik refererar Leander några mycket
bestickande rader ur Rauschnings porträtt av "den
hundraprocentige nazisten", Gauleiter Forster
i Danzig:
"––Hitler skulle återge människorna
deras förtröstan till den gudomlighet, varmed
naturen utrustat dem. De skulle bli i stånd att
lita på sina instinkter. — — — Var avsiktligt
primitiv, avsiktligt orättvis, avsiktligt impulsiv.
Låt er inte störas av förnuftsskäl. Det resonliga
är alltid livets fiende. Tänk inte längre, handla
blott. Bekämpa intellektet och i all synnerhet de
intellektuella. Vi skola inte längre veta, vi skola
tro. Detta var huvudsumman av Forsters och
hans gelikars läror. ’— — — Vråla när du
känner dig svag. — — — Är du inte alldeles
säker på din sak, så försök överrösta din
motståndare. Vråla, när du tvivlar.’"
I motsats mot denna romantik företräder
anti-romantikern i regel en ståndpunkt, som man för
undvikande av missförstånd hellre bör kalla
"humanistisk" eller möjligen "klassicistisk" än
realistisk i vanlig mening. Humanisten sätter
människan över naturen, och de i djupaste
mening mänskliga egenskaperna tillerkännes av
honom primatet framför de förment naturliga.
Reflekterande förnuft och medveten vilja måste
följaktligen få ha kontrollen över de naturliga
impulsenia, drifterna, känslorna. Sed och
tradition uppfattas inte i och för sig som tryckande
bojor. Bortsett från att de kan missbrukas,
representerar de en värdefull skatt av samlad
erfarenhet, vunnen under mänsklighetens gemensamma
arbete på att lära sig behärska en motsträvig
natur och använda den i kulturskapande syfte.
Politiskt företräder dessa antiromantiker gärna
en reaktionär, eller åtminstone konservativ
ståndpunkt. När Leander med Croce ansluter sig till
en mera liberal uppfattning, så beror det på att
han inte utan vidare förkastar all romantik utan
skiljer på en högre och en lägre sort. Den högre,
etiskt bestämda, anser han på svensk botten ha
fått sitt renaste uttryck i Geijers
personlighetsfilosofi — en inom parentes sagt mycket
dunkelt utförd distinktion.
I den mån den antiromantiske humanisten är
konfessionellt religiös, visar han en dragning
åt kyrklig institutionalism. Mystik, pietism och
överhuvud all slags sektreligiositet betraktas
med misstro såsom uttryck för romantisk
subjektivism. Inom litteraturen skattar han
allmängiltighet, objektivitet och klassisk
formfulländning högre än subjektiv innerlighet och spontan
ingivelse. Den romantiska formlösheten betraktas
som ett dekadansfenomen, därför att den är
utslag av en tendens att överskatta de
undermedvetna krafterna på bekostnad av det medvetna
konstnärliga arbetet. Den moderna surrealismen
och expressionismen kritiseras givetvis med
samma motivering.
Humanisten är alltså intellektualist. Men han
är också nioralist. Och även detta röjer sig i hans
syn på litteraturen, såtillvida som han värderar
ett diktverk mera ur etisk eller själshygienisk
än ur estetisk synpunkt. Ett ganska drastiskt
exempel på denna antiromantiska litteraturupp-
313
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
