Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Elsa Norberg: Romantikens livsideal i aktuell belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELSA NORBERG
punkter inbjuder direkt till en konfrontation
med1 denna diskussion, speciellt vad beträffar det
romantiska inslaget i nationalsocialismen.
D:r Wittenbergs bok utgöres av en samling
recensioner och artiklar, som tidigare publicerats
på olika håll, bl. a. i BLM. Beträffande några
av dem kan man nog diskutera värdet av att få
dem omtryckta, andra är otvivelaktigt av
betydande intresse. Inom ramen för de sista 150
årens idéhistoria berör uppsatserna sinsemellan
ganska olika ämnen, men de sammanhålles av
en röd tråd: författarens intensiva personliga
brottning med problemet om
nationalsocialismens idéhistoriska bakgrund och hans försök att
hålla fast om de värden, som han hoppas skall
visa vägen "per aspera ad astra". Mycket i dessa
om trägen forskning och självständig
uppfattning vittnande studier faller tyvärr utanför en
litteraturhistorikers sakkunskap, och jag skall
därför inskränka mig till några få synpunkter,
som är av särskilt intresse med hänsyn till
romantikdebatten.
I Leanders bok framfördes bl. a. Herder som
representant för den "högre", etiskt motiverade
personlighetsromantik, som också var Geijers,
och som har ett särskilt ärende till vår
generation. Den första uppsatsen i Wittenbergs bok
återigen bär överskriften: "Herders etik i den
nyaste tyska tidskritikens spegel". Och här
konfronteras man nu till en början med en helt
annan Herder, den nämligen, som av den nyaste
tyska "Herder-renässansen" göres till Nietzsches
föregångare och den revolutionära
nationalismens profet. Det är "Sturm und Drang"-draget,
som helt och hållet dominerar dessa forskares
herderbild. Filosofen framställes av dem med
förkärlek som "den tyske Rousseau",
naturalisten och antiin-tellektualisten, som är fast rotad
i jorden och tolkar "dygden blott som svaghet
och den moraliska utvecklingen rent av som ett
mänsklighetens avtynande".
En övertygad antiromantiker borde rimligtvis
gnugga händerna av förtjusning över de goda
belägg, som här erbjudes för teorien att
romantiken berett marken för Hitler. Här är det ju
verkligen fråga om ett empiriskt påvisbart
beroendeförhållande och inte bara om mer eller
mindre svävande likheter. Det förefaller
ofrånkomligt, att Herder likaväl som Nietzsche och
Turnvater Jahn direkt utmyntats vid
utformningen av den nationalsocialistiska
"världsåskådningen". Emellertid — d: r Wittenberg vill inte
acceptera denna herderbild, som han sakligast
och utförligast funnit framställd av Baumgardt.
Med vissa erkännanden åt Baumgardts tolkning
ansluter han sig på det hela taget — liksom
Leander tycks göra — till den äldre forskningen
och betonar starkt hunianitetstanken hos Herder,
sådan denna kommer fram särskilt i
"Humani-tätsbriefe" och "Ideen".
På samma sätt är det författaren angeläget att
gentemot det nationalsocialistiska utnyttjandet
av Fichtes nationalism erinra om att Fichte
också var tankefrihetens apostel:
"Endast vetenskapen upphäver enligt Fichte
folkens isolering från varandra och säkerställer
uppkomsten av en verklig sedlig gemenskap av
frihetssträvande människor. I den liberala
statsteoriens anda göres av Fichte statens betydelse
beroende av sin uppfostringsfunktion."
Wittenberg har t. o. m. djärvheten att hos
själve Rousseau leta fram några av de värden,
som han räknar till kulturens omistliga. I en
jämförande studie över Rousseau och Karl Marx
påpekar han rousseauanismen hos den senare:
"Det är i proletären som Marx tecknat den
rous-seauanska naturmänniskans drag." Men det var
inte bara vad en antiromantiker skulle kalla
"naturalism", som de två hade gemensamt. Det
var också ett starkt etiskt patos, som kommer
till uttryck i deras sociala program, vilket med
alla olikheter i fråga om praktisk utformning
dock hade det gemensamt, att det hos dem
bägge har en demokratisk syftning och är
genomandat av en varm kärlek till de
förtryckta samhällsklasserna.
316
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
