Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
komna essayböcker. Helt naturligt har
författaren ägnat större delen av utrymmet åt teater,
å andra sidan tycks han genom valet av
boktitel ha velat lägga huvudvikten vid de
moralpolitiska artiklarna i sista avsnittet. Men temat
"diktning och moral" är genomgående även
för många av teateruppsatserna. Det börjar
med Henrik Ibsen, och den inledande
uppsatsen om denne är kort men mycket sägande,
man kan säga restaurerande. Krog blästrar
bort den myckenhet av konventionell smuts
som samlats i diktarens mantelveck och tar
fram radikalen och revolutionären. Även
senare, i den essay som delar titel med själva
boken, finner han anledning till skarpa
angrepp mot dem som sökt oskadliggöra den
gamle genom att kanonisera honom. I "Från
Ibsen till Heiberg", "Gunnar Heiberg" och
andra artiklar följer han den norska diktens
och dramatikens väg framåt, genom en allt
vidare inkorporering av mänskliga rayonger
fram mot dess branta stigning i det nu som
vi upplever. Avsnittet som börjar med Ibsen
slutar nämligen med Øverland. Det finns en
moralisk förbindelseled mellan de diktare Krog
presenterar, de är alla mer eller mindre
kampmän, övertygare, folktalare, och om någon av
dem är sysselsatt med internare problem vänds
dessa i alla fall slutligen till mänsklighetens
båtnad. Ur denna synpunkt är också Cora
Sandel med i raden: den inåtvända, skygga
Alberte lär sig till sist att acceptera livet.
Vilken ur moralisk synpunkt muskulös samling
är inte denna rad av norrmän! Det ser också
ut som en tanke att Olaf Bull inte är med bland
dem. "For vek, for vek er fyrstens bue!" Krogs
bok är, som sin upphovsman, framför allt
stridbar.
Det följande avsnittet — om utomnorska
författare — har delvis samma karaktär. Det
domineras av den stora artikeln om Bernard
Shaw, vars lekfulla mystifikationsbegär och
obstinata radikalism Krog hyllar. Vid läsningen
av denna, kanske en aning partiska uppsats och
av andra ypperliga, som t. ex. de om Brandes
och om Hjalmar Söderberg, tänker man sig
Helge Krog som en smula av en senfödd
1700-talsmänniska. Det är väl inte direkt 1789
års idéer han hyllar, men han hyllar sina
idéer i något av 1789 års anda. Det är en
tveklös förnuftsdyrkan och en entusiasm som inte
söker de många orden och nyanserna utan
konkretionen. Ett avsnitt som det följande (ur
Tolleruppsatsen) förtjänar citeras: "Orsaken
till detta missförhållande (mellan våra
vetenskapliga och tekniska framsteg och vår
politiska och sociala efterblivenhet) är klar nog
och kan uttryckas i denna direkta proportion:
vetenskap förhåller sig till politik som tanke
till känsla. Och all humbug, all svindel, all
förfalskning har sitt ursprung och sitt tillhåll
i våra känslor. Känslan har en allsmäktig
bundsförvant: dumheten. Den fastslår
nämligen att allt möjligt strunt är heligt, poetiskt,
ädelt och okränkbart — till exempel religionen,
fäderneslandet, äktenskapet. Detta har medfört
att vi nu (1928) samtidigt lever i två vitt
skilda civilisationer, en tankens och en
känslans, en av i dag och en som det tyvärr inte
lyckades gamle Noak att tillintetgöra,
eftersom han tog ett par av människodjuren med
sig i Arken."
Det är på en gång lustigt uppfriskande och
en aning smärtsamt att åter höra dessa naiva
ekon av den radikala 20- och
30-talsoptimis-men. Liksom den strävar Krog ibland alltför
mycket att förenkla problemen, och hur
tänkvärda saker han än har att säga om
eftervärldens oförskämda benägenhet att
avradikalisera och oskadliggöra revolutionärer och
om nödvändigheten av att ständigt på nytt
börja kampen mot baksträveriet, skäms hans
resonemang ibland av löslighet eller av att
de snuddar — och inte bara snuddar! — vid
den s. k. vulgärmarxismen. Vidräkningen med
Oxford hade sålunda kunnat bli bra mycket
skarpare om den tagit bättre sikte på
medlemmarnas opportunistiska eller privatekonomiska
motiv och inte uppehållit sig så länge vid det
rent förnuftsvidriga i denna kristendomsavart.
Men som helhet är Helge Krogs bok
upplivande och muntrande, man får en fläkt av
högfjällshumör, andas lättare och tycker att
saken ännu kan diskuteras. Gunnar Ekelöf
Tjurfäktning
Paul Morand : Guy de Maupassants liv.
Översättning av Fulvia Stjernstedt. Natur
och Kultur 1945. 7: 75.
Morands skrift om Maupassant är daterad
april—juli 1941, och även om den är ganska
rikt dokumenterad bär den prägel av den snabba
350
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
