Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Hauge är ju ett ypperligt romanförfattarämne —
varför inte använda sin talang på att skriva
"riktiga" historiska romaner, som folk så gärna
läser och vilka ju inte ha eller behöva ha
pretention på annat än att ge en doft av historien
och bereda intresse för denna dock rationella
och sanningssökande vetenskap?
Alma Söderhjelm
Lincolns hustru
Änne Colver: Lincolns hustru. Översättning
av Dagny Henschen. Natur och
Kultur 1944. 13:—.
Det är nog inte mer än rättvist, att Mary
Todds version av sitt liv som Lincolns hustru
berättas. Presidentens förre kompanjon i
advokatfirman William Herndon hade beskrivit henne
som en kvinna med en sarkastisk tunga och ett
svårt humör. Lincoln blev en martyrhjälte och
hustruns förhållande till honom och till nationen
blev tolkad på ett föga sympatiskt sätt.
Egentligen var det oundvikligt, att Mary Todd från
Kentucky skulle känna sig missnöjd, även om
hennes högsta ambition, att maken verkligen
blev president, blev uppfylld. För denna ganska
stiliga, borgerliga och högfärdiga dam betydde
detta bland annat, att hon kunde ståta med ett
stort hushåll och briljera med
representationsfester. Även i en fredlig epok skulle dessa
ambitioner ha tilltalat Abe Lincoln mycket litet, men
under inbördeskrigets tunga bördor ökade hans
melankoli och enbart genom sin mänskliga
humor förmådde han att ibland ta livet litet
lättare. Hustruns aktning för sin man hjälpte till
att rädda svåra situationer, men hennes något
häftiga humör gjorde det ofta ganska
besvärligt.
Detta var en liten tragedi, som utspelades mitt
i den stora tragedien. Kanhända själva kärnan
i problemet var detta, att det spelade så liten
roll, hur hon var eller vad hon gjorde. Allt annat
liv överskuggades av det arbete, som Lincoln
måste sköta. Att möta svårigheter med lugn var
det bästa Mary kunde ha gjort, men detta
förmådde hon helt enkelt inte alltid.
Änne Colvers roman äger stor charm. Det är
inte enbart den lediga och naturliga stilen, det
är hennes sätt att berätta allt som händer från
hustruns synpunkt. Ibland blir man lätt
förbluffad. Till exempel, varför får man inte veta,
att Lincoln och Mary Todd bestämde sig för
giftermål, utsatte bröllopsdagen till nyårsdagen
1841, att bruden väntade men brudgummen
inte kom? Lincoln ångrade sig senare och då
gifte de sig utan några särskilda förberedelser
den 11 november 1842. Ansåg författaren, att
Mary inte kunde vidröra ett så ömtåligt ämne?
Det är också överraskande, att ingenting
nämnes om Frigörelseproklamationen, enligt vilken
(1863) negrerna frigjordes i de delar av södern,
som voro under nordstaternas militära kontroll.
Kanhända Mary inte brydde sig om det, förrän
det rent personliga gjorde sig gällande. I en av
bokens verkligen utsökta beskrivningar får man
läsa om presidentparets besök i ett läger av fria
negrer.
För henne och Lincoln sjöngo negrerna en av
deras mest gripande spirituals, en sång som inte
kunde annat än ge eko i deras hjärtan:
Nobody knows the trouble I see,
Nobody knows but Jesus.
Lincoln framträder endast där hans göromål
tangera hustruns liv. Ömhet kastar ett skimmer
över mycket, som hände dem, och även i en så
pass indirekt belysning som Lincoln får i denna
bok, lär man känna honom ganska väl.
Det var inte heller så lätt att vara presidentens
hustru medan krig pågick, särskilt när man hade
släktingar i sydstaternas arméer och med en
bakgrund och karaktär, som gjorde, att hon
ibland var mera ängslig över gardinernas färg
än om generalernas framgång mot Lee.
När man läser om hur Lincoln återvände
från Gettysburg, där hans tal hade gjort lika
litet intryck som hemma, förstår man
skillnaden mellan vardagsliv och historia. I det
vanliga livet hade en liten plikt undanstökats,
i historien hade ett tal hållits, vilket sedan dess
framstått som ett formfulländat uttryck för
mänsklig förståelse för ett lidande folk och
för demokratiens högsta ideal. Det är nog den
stora skillnaden också mellan Lincolns hustru
och Lincoln, att hon tillhörde vardagens
evin-nerliga detaljer, medan han spelade en
väsentlig roll i historien. Ebba Dalin
359
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
