Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj-juni. N:r 5 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
det ständigt tjusande. Ibland var man inte med
på noterna, men oftare lät han en se tingen på
ett oväntat nytt sätt, bländade en med en
alldeles fräsch och ny sanning. Torgny Segerstedt
var alldeles för mycket konstnär för att
förkväva det irrationella i sin personlighet och
envisas med att få mönstergill ordning i sin
själs hyllor och fack. Sanningsdyrkaren trodde
inte på skröpliga människors möjligheter att
nå fram till den absoluta sanningen, därför
nöjde han sig med att låta hjärtat och det
sunda förnuftet tala fritt, därför hade han
också överseende med all den mänskliga
svaghet som inte var parad med högmod, feghet
och förslagen egoism. Söker man få fatt på
människan Torgny Segerstedt, vilket givetvis
inte undertecknad gör anspråk på att ha lyckats
med, skall man säkert finna enheten i hans
förkunnelse.
Nu är han borta och därmed har livet för
många människor blivit vitaminfattigare.
Kanske drog också några en lättnadens suck vid
dödsbudet, sådana vilkas nattsömn han förstört
och sådana som bara av brackighet och ovilja
mot det originella och rakryggade känt sig
irriterade av honom. Men många sörjer honom
förvisso uppriktigt. En stor publicist kan aldrig
ersättas. När en stor författare dör har man
alltid hans skrifter att återvända till, men
publicisten inbegriper det som man just i dag
väntar på att få skrivet. Under de mörka åren
när Hitlerväldets slagskugga låg över vårt land
var Torgny Segerstedt den ende som vågade
sjunga ut sin ärliga svenska förbannelse, och vi
som var mera räddhågade blev lättade av att
läsa vad han skrev. Han var säkerhetsventilen
utan vilken vi skulle ha exploderat. När Hitlers
och hans anhangs välde började luta mot sitt
fall kunde man tycka att Segerstedt litet för
monomant och monotont ältade sitt nazisthat,
men även däri liknade han den gode magistern
att han fuller väl visste repetitionens betydelse
för de trögaste i klassen. Och säkerligen var
han inte så fastlåst vid detta speciella
frontavsnitt att han inte när striden där var över
skulle ha kunnat göra en betydande insats i
diskussionen om fredsproblemen. Hans sunda
förnuft och innerst inne varmt humana
sinnelag hade behövts länge än. Det blir tomt efter
Torgny Segerstedt och det vill till att andra
rycker in och efter bästa förmåga fortsätter
hans publicistiska gärning i den rätta
upproriska andan.
Bertil Lybeck
Samma dag som Torgny Segerstedt avled,
den 31 mars, förlorade Sverige ännu en fast
på ett helt annat område betydande man:
tecknaren Bertil Lybeck. Han var också en
mycket självständig person som utan
överdrivna hänsyn till vad som ansågs opportunt
och konventionellt riktigt fullföljde en livsstil
som blir allt ovanligare: den förfinade bohemen
och livskonstnären. Lybeck hade till sitt yttre
ett drag av Baudelaire, en viss mörk beskhet
i uppsynen med ett par skarpa, brinnande ögon.
Han rörde sig makligt i fartens tidevarv, med
en nonchalant elegans och distinktion. Han
tyckte mera om de sena än de tidiga timmarna
och uppenbarade sig sällan på stån förrän det
blev bardags. Han gjorde inte intryck av större
kroppslig eller andlig energi, men hans livsverk
blev ändå stort nog att tillförsäkra honom en
säker plats bland de odödliga svenskarna.
Lybecks insats som illustratör är skildrad
på annat håll, senast av Gunnar Ekelöf i
Konstrevy (n:r 5—6, 1944), och behöver här inte
på nytt rekapituleras. Det räcker med att erinra
om "Berättelsen om Es-Sindibad sjöfararen och
Es-Sindibad bäraren" (1916), "Decameron"
(1918—22), "Giftas" (1928), "Nils Holgerssons
underbara resa genom Sverige" (1931) och
Barthels "Loggbok" (1934), samtliga
illustrationsverk av högsta kvalitet där stilen följsamt
varieras i anslutning till innehållet utan att
någonsin förlora sin speciellt lybeckska touche,
374
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
