Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj-juni. N:r 5 - P. O. Barck: Svensk litteratur på finska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P. O. BARCK
berättarkonsten, som i snabb följd får alla sina
verk från och med år 1900 översatta till finska,
ofta redan samma år som originalet ser dagen
— en god barometer på hennes stora
popularitet i Finland. Även G. af Geijerstam, Frans
Hedberg och Per Hallström äro representerade
under detta årtionde, och vidare Hjalmar
Söderberg, som företrädes bl. a. av "Martin Bircks
ungdom" och "Valda sidor", den sistnämnda
ett urval noveller. Av Geijerstams böcker är det
främst "Boken om Lillebror", som blir mest
läst, och den utkommer senare i inte mindre
än två nytolkningar. Före det första
världskriget kommer den första boken av Elin
Wägner på finska, "Norrtullsligan", översatt av
Hella Wuolijoki, senare under pseudonymen
Juhani Tervapää berömd som dramatisk
författarinna. Det första världskrigsåret uppträder
Martin Koch på den finska bokmarknaden med
"Ellen" och "Arbetare", och år 1919 översättes
K.-E. Forsslunds "Storgården". Även Ernst
Didring är representerad under detta tidsskede.
Populära förströelseförfattare äro slutligen
Gustaf Janson, Frank Heller, Emilie
Flygare-Carlén och Algot Sandberg.
Under självständighetens första årtionde äro
de litterära förbindelserna med Sverige
påfallande svaga. Den nya lyriken är så gott som
helt okänd, vilket framgår redan av det faktum,
att då författarparet Lauri Viljanen och Elina
Vaara 1926 utger en antologi med
översättningar av svensk lyrik, är tjugutalets generation
inte företrädd i den. Översättningarna inskränka
sig i stort sett till en handfull romaner. Hjalmar
Bergman blir representerad med "Hans Nåds
testamente", Albert Engström med
"Moskoviter", Ludvig Nordström med "Tomas Lack",
Marika Stiernstedt med "Ullabella", "Fröken
Liwin" och "Resning i målet", Sven Lidman
med "Huset med de gamla fröknarna" och
"Såsom genom eld", Hjalmar Söderberg
ytterligare med "Jesus Barabbas" och Elin Wägner
med "Camillas äktenskap". Även G. af Geijer-
stams "Boken om Lillebror" översättes på nytt
under detta årtionde. De nya
arbetarförfat-tarna, Martin Koch, Hedenvind-Eriksson och
Dan Andersson saknas däremot, likaså centrala
författare som Sigfrid Siwertz och Pär
Lagerkvist. Ett par romaner av Albert Viksten äro
de enda förebuden om en kommande kontakt
till den svenska arbetardikten.
Först under 1930-talet blir orienteringen
väster ut i vårt litterära liv åter mera
framträdande. I slutet av årtiondet och under
krigsåren kan man avläsa de allt intimare
förbindelserna med svensk litteratur i en hel rad nya
översättningar. Den genom kriget påtvingade
isoleringen från litteraturen ute i världen, främst den
franska och anglosachsiska, medverkar härtill.
Flera av de finska lyrikerna, bl. a. Lauri
Viljanen, Viljo Kajava och Otto Varhia, ha
översatt ung svensk lyrik, men största delen av
dessa översättningar ha endast fått plats i
tidskrifter, en del även i enskilda diktsamlingar
eller antologier. Uuno Kailas tolkade Dan
Andersson och Harriet Löwenhjelm, och det
förtjänar påpekas, att särskilt den förstnämnde
varit en av de svenska diktare, som oftast
förekommit vid finländska recitationsaftnar, en rätt
tillförlitlig barometer när det gäller sympatierna
för lyrik.
Pär Lagerkvist är fortfarande mycket klent
företrädd i finsk översättning. Endast ett urval
ur "Det eviga leendet", "Onda sagor" och "Det
besegrade livet" samt några spridda lyriska
tolkningar ha sett dagen. En prosadiktare av
sådana mått som Agnes von Krusenstjerna
saknas helt, delvis beroende på att den litterära
prydheten är större på finskt håll än på svenskt.
Sigfrid Siwertz har endast blivit representerad
av "Mälarpirater", "Selambs" och "Det stora
varuhuset". De nya översättningarna av
Hjalmar Bergman inskränka sig till "Chefen fru
Ingeborg" och "Markurells i Wadköping". År
1941 kom den första översättningen av Gustaf
Hellström med "Carl Heribert Malmros".
392
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
