Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj-juni. N:r 5 - Claude Briac: Den franska filmens utveckling 1939—45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FRANSKA FILMENS UTVECKLING 1939—45
gryr". Det finns hos Marcel Carné en nihilism
som är närmast rysk.
Pierre Chenal, en av nykomlingarna,
regisserade en skicklig kriminalfilm vid namn
"Alibi" och därpå "Arsenik". Det var en hetsig
och välgjord film som på ett suggestivt sätt
frammanade den med misstankar och skräck
laddade atmosfären i en liten fransk småstad
där ett brott begåtts.
Christian-Jaque, som först gjorde sig känd
som regissör till diverse billiga farser, gjorde
helt oväntat två värdefulla filmer före kriget,
"Spöket på Saint-Agil" och "L’enfer des
anges". Den sistnämnda handlade om
förkomna barn i Paris’ beryktade förstadskvarter,
"la zone", och avvann den hittills av filmfolk
skydda miljön en dyster poesi.
Bland de lovande unga regissörerna märktes
också Marc Allegret med "Livets debutanter"
och Jeff Musso med "Puritanen och gatflickan".
Ovanstående vill vara en översikt över de
främsta franska filmregissörerna 1939 och
deras verk före kriget. Utom de redan nämnda
fanns det också något dussin andra som stod
för seriefabrikationen av film. Vid
krigsutbrottet var den franska filmproduktionens ställning
stark och dess framgång icke baserad på slump
eller enstaka lyckokast. Den hade förvärvat
en mångsidighet och en personlig prägel som
gjorde den intressantare än den amerikanska.
Detta skulle komma att bekräftas av kriget
och ockupationen. Man hade väntat sig det
värsta. Ett tyskockuperat Frankrike, isolerat
från yttervärlden — det fanns sannerligen
anledning att befara att dess filmproduktion helt
skulle upplösas, så mycket mer som de fyra
främsta regissörerna, Renoir, Duvivier, Clair
och Feyder, emigrerat. Pierre Chenal, som var
jude, arbetade inte längre och endast Carné
och Christian-Jaque var kvar i Frankrike. Det
såg till att börja med mörkt ut. Marcel Carné
regisserade under två års tid inte en enda film.
Tyskarna försökte bemäktiga sig den franska
filmproduktionen. De fick nöja sig med dem
som i denna omvälvning såg sin enda,
oväntade chans att kunna fylla de tomma platserna.
Men efter två år av detta tillstånd försvann
Continental Film, det tyska bolaget som
framställde fransk film, och ordningen återställdes.
Marcel Carné signerade "Les visisteurs du
soir", en medeltidslegend med djävulen som
huvudperson. Detta innebar en förnyelse av
Carnés ämnessfär och stil. Filmen blev en
oerhörd framgång och bekräftade Marcel Carnés
ställning såsom en av de främsta av de franska
regissörerna.
För att fylla tomrummet efter de emigrerade
mästarna vände man sig till ett par yngre
förmågor och ett par av dem gjorde under
ockupationsåren sitt genombrott, Jean Renoirs f. d.
assistent Jacques Becker och René Clairs f. d.
asisstent Robert Bresson. Becker har regisserat
tre filmer, "Sista trumfen", "Goupi Mains
Rouges" och "Falbalas". "Goupi Mains Rouges"
är en kriminalfilm i lantlig miljö och
karakteriseras av illusionslös människoteckning och
makaber humor. Trots att filmen innehåller ett
tiotal roller, fängslas man från början av deras
skarpa konturer och starka personlighet.
"Falbalas", som spelar i modemiljö, har ännu inte
haft premiär.
Robert Bresson har hittills bara gjort en
film, "Les anges du pëché", men den är desto
mer uppseendeväckande. Ett manuskript av
Jean Giraudoux regisserat av en debutant —
vilken sensation! Inte en enda man
förekommer i handlingen, som utspelas i ett kloster,
en händelselös och föga romantisk miljö som
Robert Bresson dock lyckats göra lika
spännande som i någon kriminalfilm. Det är
onekligen med en viss otålighet man väntar på
Bressons nästa film, "Les dames du Bois de
Boulogne" med dialog av Cocteau.
Vidare har ett antal förut kända regissörer
förbättrat sina positioner. Jean Grémillon, som
länge regisserat franska filmer för UFA i
405
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
