Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj-juni. N:r 5 - Erik Lindegren: Den unge döde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK LINDEGREN
hans senare syn på diktens uppgift inte är naiv
eller grund utan framvuxen ur en inre
medveten konflikt: "Selve Keats’ form for geni bar
fra første stund tragedien i sig. Skaperkraften
har hos de fleste, næsten alle, et budskap, et
kampelement til å falle tillbake på og bli sporet
videre av. Det som i en dikters verk ser ud som
fronten er vel oftest en hvilestilling, kanskje en
maskert reträtt." Och ännu tydligare fortsätter
han med en ganska förnimbar personlig suck:
"Han forstod som tusen menn av ånd, før ham
og efter ham, at de er ikke nyttige for
samfundet uten at de gir avkall på sine høieste
evner." Här berör alltså Grieg den springande
punkten i den moderna striden om konstens
medel och mål. Han är emellertid inte böjd för
att diskutera problemet i detta sammanhang,
och senare behöver han inte göra det. Ännu en
av hans kommentarer över Keats är av intresse
för belysningen av dikterna i "Friheten": "Det
kreves en visjons veide til å fatte skjønnhetens
idé i alle ting, der kreves en visjons veide til
å underkaste sig", heter det. Griegs egen vision
hade när han skrev detta ännu inte härdats och
nått sin fulla, för honom allt bländande
lyskraft; det gjorde den inte förrän efter
Rysslandsbesöket och Spanienkriget, men då den
gjorde det skulle man på Grieg själv med en
lätt förändring kunna tillämpa hans yttrande
om Keats. För Grieg skulle formeln lyda: "Det
fordras en visions väldighet för att fatta
storheten hos alla de människor, som felaktigt
kallas massan, det fordras skaparkraft för att
underkasta sig hoppet om deras framtid."
Efter denna givande och stärkande kontakt
med den stora engelska frihetstraditionen var
Grieg alltså snart mogen för sin Rysslandsresa
och så småningom också för Spanien, och då
tyskarna överföll Norge var han lika förberedd
för sin roll som tyskarna för sin. Om man
försöker summera ihop hans yttre och inre
förutsättningar för rollen kommer man till ett
imponerande resultat. Han hade genomgått en lång
utveckling sedan sin första diktsamling,
grundligt lärt känna sitt folk och verkligen lärt sig
av sina misstag (så att han inte längre behövde
riskera att de som han ville hjälpa trodde sig
angripna, som fallet var då han gav ut sin
debutroman "Skeppet går vidare"); han hade
sedan han studerat revolutionen i Kina på ort
och ställe avslöjat en besynnerlig patriotism
som så småningom skulle ge hans budskap
kontinuitet i nödens stund, och han hade hållit en
grundlig självrannsakan i samband med att han
lyft om inte det poetiska så dock stora delar av
det moraliska arvet efter sex av Englands
diktare, däribland fyra av de allra största. Vidare
hade han stött sig med den borgerliga publiken
med sitt fräna skådespel "Vår ära och vår makt"
och vägrat att låta sig korrumperas av
framgången, han hade varit två år i Ryssland och
där fått ett mäktigt tillskott av energi och
optimism, han hade deltagit i det spanska
inbördeskriget och personligen bevittnat råheten i den
nazi-fascistiska krigföringen, upplevt hur
Spanien lämnades åt sitt öde av den övriga
världen. Han hade genomlidit nederlagets
bitterhet och kanske hört repliken ur Shelleys "The
Cecinis": "Värre än förtvivlan, värre än dödens
bitterhet är hoppet" skära i öronen; han hade
skrivit det mästerliga dramat "Nederlaget",
där han för sin personliga del gjort upp
räkningen med det alltför blåögt idealistiska
hoppet att kunna skapa en ny värld utan att
möta våld med våld; all självupptagenhet hade
bränts bort och han såg allt i "samtidens og
fremtidens og samfundets perspektiv ... Han
hade sluttet sig til kamerater i månge land med
samme samfundssyn som ham selv og visste at
fra nu av gjelder det bare å være trofast,"
(Borgen). Han hade redan upplevt nederlaget
och den mer eller mindre långvariga
misströstan som måste följa i dess spår och
ingenting av vad tyskarna eller den "historiska
nödvändigheten" tog sig för kunde överraska
honom. När sedan kriget kom och Nordahl
412
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
