- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIV. 1945 /
413

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj-juni. N:r 5 - Erik Lindegren: Den unge döde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN UNGE DÖDE

Grieg "i radioen fra Nord-Norge 17. mai 1940"
läste upp sin dikt "17. mai 1940", där han
strax före debarkeringen till England gav det
ockuperade, bedövade Norge några
mästerligt formulerade lösenord för fortsatt
självkänsla och hopp, hörde också detta till
historiens nödvändighet och logik. Man blir varken
kampdiktare eller neutral beredskapsdiktare om
man på kvällen lägger sig som skeptiker eller
världsföraktare och på morgonen stiger upp
i ett ockuperat eller hotat land, inte ens om man
blir aldrig så upprörd över att man låtit ta sig
på sängen. Och blir man det ändå kan man
knappast vänta sig de resultat och den
auktoritet som den personliga kontinuiteten,
förutseendet och erfarenheten ger — inte ens om
något så otroligt skulle inträffa som att man
sittande på sin sängkant ord för ord skrev ner
exakt samma dikt som en Grieg eller en
Øver-land, för att nämna två av de största, skrev ner
på sitt håll, skulle det hjälpa. Det vore ändå
inte samma dikt. Det tar tid att bygga upp en
moralisk kraftstation.

Det var alltså som lyriker Nordahl Grieg
fick slå sitt sista slag, och han gjorde det med
en stor folkledares auktoritet och klokhet men
också med en äkta diktares vision bakom de
eldande, vädjande, hårt svepande, stolt
tröstande eller biktande orden. Naturligtvis är
samlingen ojämn ur rent konstnärlig synpunkt
sett, det hade hans diktsamlingar alltid varit.
Men här finns också stora och i sin genre
fulländade, djupt gripande dikter, t. ex. "Godt år
for Norge", den förut nämnda "17. mai 1940",
den monumentala "De beste" och den
ridderliga "Kongen", där Grieg klargör skillnaden
mellan den nazistiske ledaren och
"folke-kongen", symbolen för att "hver skal være
fører for sin skjebne, høvding i sitt eget sinn".
Överhuvudtaget exemplifierar Grieg i
"Friheten" en nobless och värme i tanke och
sinnelag, som gör boken till något av en ideal-

demonstration av idealdemokratiens väsen. Det
låter kanske avskräckande, men i så fall är det
ordens fel. Bredvid "Friheten" ter sig en
Runebergs konstnärligt mer genomarbetade "Fänrik
Ståls sägner" som relativt naiv krigs- och
äre-romantik, även om man har på känn att de
båda diktarna egentligen menar samma sak.
Djupt personlig och kanske vackrast av alla
dikterna i samlingen är den långa och
stämningsrika minnesdikten till Viggo Hansteen, som till
exempel innehåller följande underbara strof:

For sorg er bare den avstand
som skiller oss fra våre døde.
Kastes vi frem til grensen,
er veien en dt i vårt sinn.
Skal ikke livet vare,
kan ikke sorgen heller,
men andes i dødens solskinn
bort som et tåke-spinn.

När Grieg störtade över Berlin i december
1943, då krigets utgång redan kunde skönjas,
var detta för en gångs skull en död, i vilken
man kunde se en mening. Som det senare skulle
visa sig hade Grieg i sin dikt "De beste"
föregripit det intryck den gjorde. När han dog var
han fyrtioett år men hörde ändå till "de unge
døde"; han störtade inte som en Ikaros,
bedragen av sin vision, och inte heller som en
målerisk, ihåligt heroisk gest — och ännu en
gång kunde man med en lätt förändring på
honom själv använda de ord han fällde om en
annan diktare. Han hade kanske nått sin
hemliga dröm, sin svindlande höga målsättning,
även om han så småningom glömt den, låtit
den gå upp i något större. Han hade nått den,
kanske inte allra främst som diktare, men hans
dröm och gärning hade sammanfallit, blivit
oskilj bara och till en ur mänsklig synpunkt
evig symbol. Och därför kan vi säga: Det
allegoriens liv som Keats krävde av alla
värdefulla män ser vi nu lysa över Nordahl Griegs
förkolnade stoft.

413

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0429.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free