Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj-juni. N:r 5 - Carl-Erik af Geijerstam: Från bokhyllan - Teater och film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
skulle detta nya hos Enckell växt fram ur hans
intensiva upplevelse av nuet, av ögonblickets
skänk av syn och ljud. Förgängelsen och
vissnandet fyller varje stund och de stumma
stenbilderna från antiken sluter sig stela och
oåtkomliga om det förflutnas lösenord.
JUNOBYST
Dagsvalkat öga, marmorbundet hår,
junonisk sol och pannans valv:
en mask för Hadesglömskans djup,
en undre värld med flodens vågor
stelnade i onyx och livets chiffer
bortjagad som en dröm —
Intet lamslår makten hos den stumhet
fjärrbjudande tider åvälvt marmorn.
Intet tänder elden
i ögat; med själen vänd ifrån,
höljd i tidsavståndets mantel
möter hon, mäktig i likhet, dagens sol.
Så riktas vår blick mot dödsriket, och i nästa
dikt möter man den mytiska gestalt, som i sig
förenar Hadesvärlden och de levandes värld,
Persefone. Hon, dottern till Demeter, blev
Plutos maka, men längtan drev henne bort från
underjorden. En gång om året besökte hon
jordriket, steg upp i gräs och växter och levde
här en kort tid, tills vissnandet åter drev henne
tillbaka till Hades. Så levde hon ett gränsliv,
rolös och flyktig i två världar.
Det stumma fjärilfladdret
är Persefones drömmar
på färdevägar långt bort ifrån.
De fladdra från blomma till blomma,
urarva bland livets minnen,
i rolös ängslan för natten,
för skuggan av Hades’ välde.
Kanske man först i denna dikt kommer till
insikt om hur starkt inflytande den antika
strofen haft på Enckells diktning. Han har
alltid eftersträvat dess slutna skönhet, och i det
avseendet är "Tonbrädet" en mycket enhetlig
diktsamling. Denna dikt om Persefone
liksom hela den sista avdelningen anger tonen
i Enckells lyriska alstring de närmast följande
åren. Persefone blir en central gestalt, till
vilken Enckell ständigt återvänder i "Valvet"
(1937) och "Orfeus och Eurydike" (1938). Det
är en mäktig poetisk alstring och en höjdpunkt
i Enckells författarskap dessa båda böcker och
den nu behandlade "Tonbrädet". Den sista är
märklig också därigenom att den innesluter två
sidor av Enckells lyrik, vitt skilda men ändå
med hemligt samband och betingade av
varandra: stundens lyckliga hängivenhet och den
långsamt vaknande oron, som splittrar
ögonblickets värld och leder ned mot djupet och det
förgångna. Carl-Erik af Geijerstam
TEATER OCH FILM
Teater
En idealist. Nio bilder ur en konungs liv av
Kaj Munk. Dramatiska Teatern.
Kaj Munk var tjugofem år då han skrev
"En idealist". Jämförelsen med den
tjugotreårige Strindbergs "Mäster Olof" ligger nära
till hands, även därför att Shakespeare var
mönstret för dem bägge och därför att båda
styckena äro byggda över kierkegaard-ibsenska
föreställningar om en stor, hänsynslös idékamp
i det absoluta helhetskravets tecken. Man skall
då genast frapperas av, att den unge
Strindberg såg denna kamp som en strid mot den
världsliga makten, mot andligt och lekamligt
våld, medan studenten Munks vision är den rakt
motsatta, en strid för makten, där medlen äro
de lägsta möjliga, list och bedrägeri, våld
och blodsutgjutelse. Därmed är egentligen det
mesta sagt. "Döden är ingen ursäkt", brukade
Bengt Lidforss säga, och det faktum, att Munk
stupade för sitt land, får inte undanskymma
hans verkliga ansikte. Nu måste det erkännas,
att i början av tjugotalet, då "En idealist"
skrevs, befunno sig åtminstone i västerlandet
de maktpolitiska idéerna i en vågdal: världen
troddes vara safe for democracy. Såtillvida var
Kaj Munk i delo med tidsandan. Och att hans
420
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
