Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj-juni. N:r 5 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Religiös lyrik
Den religiösa lyriken från Viktor Rydberg till
nu i urval av Lennakt Göthberg.
Lindblads 1944, 4: 75.
I sitt urval "Den religiösa lyriken" har
Lennart Göthberg varit vidhj artad i fråga om
materialet, som spänner över ett skiftande
register, men återhållsam i sättet att kommentera
det. Det är en princip som man måste finna
sund, ty det vore lika oriktigt att stänga in den
fria religiösa lyriken i en alltför snävt ortodox
kätte som att stämpla de olika diktarna med
fromma eller kristna etiketter som de själva
inte skulle vilja kännas vid. I de välskrivna
noterna i slutet gör utgivaren med intellektuell
redbarhet nödiga reservationer och
avgräns-ningar.
Intresset för den religiösa problematiken är
för närvarande stort, det kan inte bestridas.
Mycket av det som kommer upp i dagen verkar
torftigt, löjligt och genant, men bör kanske
betraktas som ytsymtom på behov eller
missförhållanden som ligger djupare, liksom den
ihärdiga sexualdebatten på tjugutalet gav signal
om brist, svält och förvirring på erotikens
livsområde. Redan ur den synpunkten är ett rikt
urval av originell religiös diktning värdefullt.
Kanske får man i själva verket här mer
belysning över religionens och religiositetens
gåtfulla, outforskade områden än i
logisk-systematiska debatter om Guds existens.
Den religiösa lyriken av i dag förefaller inte
vara på spaning efter bevisen för Guds
existens. Den föds i stället ur en personlig
problematik, ett behov av meningsfullhet, allvar,
förnyelse eller försoning och frid, kort sagt av
värden som kan inspirera och bära hela
personligheten. När den är äkta har den något
med växandet och vardandet att göra. Kanske
är detta det område där alla upplever mest
olika och där det är minst möjligt att överta
en annans värld. Nyanserna blir därför många.
Hos Edith Södergran är Gud det stora
tålamodet som myran ber till om större kraft att
fatta strået och bina om "en starkare segersång
bland purpurröda rosor", hos den djupt
sön-derslitne Nils Bohman en frälsare som dör och
lider i de utvalda, hos Gullberg något på en
gång statiskt och dynamiskt, "regenten i vimlet,
all rörelses mål", hos Fröding den anade
enheten mellan ont och gott. Religiositeten får
ibland färg av ett mörkt miserere, av en
stämning svävande mellan ångest, skepsis och
förtröstan, ibland av den mystiskt saliga
kontakten med världens skaparhjärta eller av
förnimmelsen av trygghet, fäste, medelpunkt mitt
i stormarna. Det heter i Frödings stora graldikt:
Gral är smaragd och rubin, och han hyser
kraft av de två i sitt väsens glöd,
grönt, det är hoppet, men kärleken lyser
skimrande gnistrande röd.
Den röda blodsfärgen skimrar starkast i de
centralt kristna dikterna. Man har knappast
haft intrycket att den religiösa problematiken
i modern svensk lyrik särskilt ofta brukar lösas
i kristen riktning. De kristna uttrycksmedlen
är så oerhört tungt belastade, så nötta och
slitna, att det fordras genialitet för att uppliva
dem. I Göthbergs urval framträder det kristna
inslaget något starkare accentuerat än vad man
hade föreställt sig att det var. Det kan bero på
en tendens hos utgivaren; möjligen också på
att man har dömt för konventionellt och
trångsynt i dessa fall.
De religiösa diktarna måste väl också trots
alla olikheter ha något lika och gemensamt som
skiljer dem från de icke religiösa. Recensenten
får nöja sig med antagandet att den religiösa
lyriken — så som den framträder i
antologien — ofta har något samband med
smärtan i att "icke kunna vara den jag ville" och
429
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
