Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj-juni. N:r 5 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
att den räknar med en makt som kan förvandla
denna dissonans till något levande och
fruktbart och som därför uppfattas som god,
kärleksfull, givande trots allt.
Antologien består dels av mycket kända ting,
dels av nyförvärv, bland vilka den mörkt
gripande balladen "Över Elfrida", bokens
slutvinjett, gör intryck. Dikter som dessa är man
van att finna inströdda här och var i annan
miljö. När de som här sammanställts ur en viss
synvinkel får några av dem på ett intressant
sätt en ny valör, en tydligare kontur.
Bland urvalet av Gullbergs dikter förekom-
mer denna strof, som ingår i dikten "Om
änglarnas liv". Den säger mycket om
religiositetens förutsättningar och väsen:
Det brinner en eld som ingen har tänt.
Den fruktar ej hinder och våld.
Den speglar hos stjärnan sitt urelement.
Åt död och förgängelse vore du såld,
en galgbacke vore ditt fädernesland,
där vaggan blev ändrad till kista,
om ej en beskyddare bar i sin hand
åt själen som föddes en gnista
från elden i skyn som ingen har tänt
och ingen kan släcka med våld.
Margit Abenius
Två finländare
Ralf Parland: Mot fullbordan. Söderström
& Co. Helsingfors 1944.
Jan-Magnus Jansson: Morgon och uppbrott.
Holger Schildt. Helsingfors 1944.
Erik Lindegren och jag kom häromdagen att
tala om en ung finländsk poet, som skriver
dikter där man ständigt återfinner den
kämpande humanismens nötta slagord, dessa "trots
allt", dessa träd som på bakgårdar slår ut
i blom, dessa "fridens stråkdrag" mitt i
krigsbullret, och Lindegren betecknade träffande
den unge mannen som en person vilken
hjältemodigt axlat en ryggsäck, som inte var hans
egen men som han av missriktad pliktkänsla
ansåg sig tvungen att föra till målet. Sådana
tappra ryggsäcksbärare finns det gott om i
litteraturen och de idealistiska och humanistiska
sanningar, som de släpar med sig, tynger dem
själva till marken och gläder ingen. Det skall
inte förnekas att det finns eviga sanningar, men
diktaren har ingen förpliktelse gentemot dem.
Han är ansvarig endast inför sin egen sanning,
sitt eget liv, sin egen verklighet och det är
bättre att han gör sig urarva än att han av en
snedvriden pliktkänsla kränger på sig kläder
som inte passar honom.
I Finland har annars urarvaförklaringar hört
till ordningen för dagen. Lusten att sätta
dynamitladdningar under förbrukade former och
slitna idéer har ända sedan Edith Södergrans
tid varit stor och resultaten har varit betydande.
Björling sökte spränga sönder själva språket
och stimulerade de unga till en schablonfri-
görelse som visserligen någon gång ledde till
kramp och förvirring men lika ofta till
självständighet och konstnärlig och mänsklig
förnyelse. En av hans lärjungar är Ralf Parland,
som hittills nått högst som originell, ibland
självsvåldig, alltid fascinerande prosatör. Han
har nu sänt ut en diktsamling under titeln "Mot
fullbordan". Den inleds med några skickligt
och med mjukt handlag utförda översättningar
av indisk och kinesisk lyrik och rymmer för
övrigt tidsdikter på mer eller mindre fritt
versmått, där ryggsäcken lyser med sin
frånvaro och gången därför blir fri och vacker.
Hans reaktion inför tidsdramat är närmast en
frän förtvivlan, där inga fosterländska deviser
tröstar blödande sinnen, där frihetshjältarna
gungar i galgen, där människan är en lus i
pälsen på sitt pantervilda fädernesland och där
endast hatet till bödelsstjärnan, "korset med de
fyra dolkarna", förmår ena det söndertrasade
släktet. Man slipper i denna diktsamling
patentfraserna och får därför en varmare och
direktare kontakt med en diktare, som avgjort hör
till de äkta och väsentliga. "I ett bombplan till
tonerna av en rumba" heter en dikt. Motivet
kommer väl att bli vanligt i efterkrigsvärlden,
då de unga män som bombat sönder Europa
skall redogöra för sina erfarenheter. Parlands
flygare lyssnar till tonerna av en rumba medan
bombplanet brusar hem efter välförrättat
ärende. Han far hem till sin flicka, som i hans
inbillning växer samman med en mor med
barn i den förstörda staden och med madonnan
och hennes för länge sedan dödade barn. Fly-
430
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
