Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Maj-juni. N:r 5
- Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
garen är trött och gnolar mekaniskt med till
rumbatakten. Han är en undrande, utmattad
människa och man noterar med tacksamhet
att han inte i sin molnmaskin börjar tala om
sitt släktleds stora erfarenhet att våld endast
slås ned med våld, denna till kliché vordna,
av varje krigskorrespondent omtuggade,
innerligen dumma fras som förmodligen blir nästa
generations djävulskt tyngande ryggsäck.
Parlands diktsamling är utan tvivel den bästa
finlandssvenska diktsamling — Mörnes
undantagen — som utkommit denna vinter och det
vore skäl att något rikssvenskt förlag tog sig
an honom. Bara en dikt som "Sommarnatt" ger
samlingen tyngd och värde och det finns
många lika bra.
Så har ingen sommar skimrat.
Vad är det som hänt mig,
där ensam jag strövar kring
i min trädgård,
strykande händerna över den väjande
skymningsgrönskan,
som ville jag stilla en oro
i dallrande hjärtformers blad —
vad är det som hänt mig,
att jag förundras, förälskas
inför sommarens ting,
och slungar min sång i den väntande vitblå natten?
O att du visste det! O att du såg det:
vandraren där han vakar och sjunger i ensamheten,
allt starkare ljuder hans sång!
Och hela världen honom skimmersvarar.
*
Jan-Magnus Jansson, finlandssvensk
debutant, är mycket ung och hans dikter handlar
till stor del om brytningar, oro och väntan
under de år som Pär Lagerkvist anser vara
människans förnedringsår, sexton till tjugutre
ungefär. Det bästa är personlig bikt, där
sjukdomen, kärleken och vackra tankar håller
varandra i lagom balans. Den natur som skymtar
är belägen på den finlandssvenska diktens
klassiska marker, i skärgården, men greppet är
självständigt och den fria versen skickligt
utnyttjad. Jan-Magnus Jansson har förmågan att
anslå och hålla en lyrisk ton. Han har fint
sinne för melodi men försummar inte heller
linjer och dagrar. Därför torde man ha rätt att
ställa stora förhoppningar på honom. Han är
mera traditionell än Parland, men det finns ett
oroligt, ivrigt sanningssökande drag i hans
vers som i mycket mer än vanlig grad väcker
läsarens sympati. En utsökt dikt är "Där går
min gräns", som handlar om de levandes
smärtsamma otrohet mot de döda. Som natur- och
stämningsstycke skäms inte "Kvällsstycke" för
sig och "Vilande på årån" lyder så här:
En trött grå kväll i juli.
Kring solen vaktar moln
likt lystna spindlar.
Spirean doftar tungt.
Jag ror på måfå
och utan tankar
genom sundet.
Därnere blänker
en vintergata
av vita musslor
slösande strödda
i sandens krusning.
Jag glider sakta
vilande på årån
allt längre in
i sommarnatten.
Under ekan lyser
alltjämt en här
av ljusa musslor.
Olof Lagercrantz
Jaghuset och ordskogen
Ole Sarvig: Grønne Digte. Bränner.
Köpenhamn 1943.
Ole Sarvig: Jeghuset. Bränner. Köpenhamn
1944.
Ole Sarvig: Mangfoldighed. Rosendahl og
Jørgensen. Köpenhamn 1945.
Ole Sarvig är en ny dansk lyriker i
tjugufem-årsåldern, ganska allmänt hälsad som en
förnyelsens komet och den unga generationens
talesman. Hans lyrik är av en i Danmark
förhållandevis ny sort, mestadels en sorglöst
nedkastad men artistiskt nervkänslig fri vers, en
lekfullt visionär impressionism. Han är
musikalisk och något målerisk och har en sällsynt lätt
hand med orden, han verkar oansträngd på ett
speciellt danskt sätt och även visionära
märkvärdigheter ter sig hos honom vardagligt
självfallna. Alldeles fristående är han dock inte i
dansk poesi, det finns en anknytning till den
lyse Schade, köpenhamnsgatornas erotiske
lov-sjungare och besmyckare, och kanske även till
unge Gustav Munch-Petersen vars pubertets-
431
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0447.html
