Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Maj-juni. N:r 5
- Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
även en maning att söka försona de motsatta
teorierna o. s. v.
Alla dessa drag i Hans Larssons filosofi
framträda med största pregnans i en samling
efterlämnade uppsatser och fragment, som
under titeln "Postscriptum" utgivits av
filosofens hustru och d:r Ivar Harrie. En del av
uppsatserna ha tidigare varit publicerade i
tidskrifter eller i dagspressen, en del utgöra
planerade diskussionsinlägg och kommentarer. För
den som icke är förtrogen med Hans Larssons
tankevärld, måste denna volym bli en
förträfflig introduktion. Särskilt upplysande äro
uppsatserna "Min filosofi", en sammanfattande
översikt av filosofens grundtankar, och
"Postscriptum till mina böcker", en samling
förklarande kommentarer till några av de tidigare
skrifterna. Men även kännaren av Hans
Larssons filosofi skall i denna volym finna nya
synpunkter och många intressanta notiser. Flera
uppsatser, bland vilka särskilt må nämnas
essayerna "Rättskänslan" och
"Moralprincipernas stege", ge oss en livlig bild av filosofen,
som ser tillbaka på sitt verk, söker förtydliga
och fullständiga och öppnar nya perspektiv.
*
I sitt minnestal över Hans Larsson, hållet
vid inträdet i Svenska akademien, har Elin
Wägner givit oss en fin teckning av Hans
Larsson som människa och tänkare.
Intuitionsläran och konvergensläran — dessa den
lundensiske filosofens älsklingstankar — skisseras
med rappa och säkra penndrag. Med blick för
det väsentliga understrykes även det
perspektiv, som filosofen låtit oss ana bortom den
givna erfarenhetsvärlden och som han
motiverar med satsen "varje ny erfarenhet pekar på
en förklaringsgrund bortom horisonten".
*
Erich Wittenberg har i en studie med den
avskräckande titeln "Hans Larsson als
euro-päischer Geschichts-, Rechts- und
Staatsphilo-soph" sammanställt Hans Larssons tankar om
stat och rätt och om historisk utveckling. Hans
Larsson skulle säkerligen ha värjt sig med
båda händerna mot det anspråksfulla epitetet.
Trots sina starka sympatier för tysk kultur och
tysk idealism var han helt främmande för den
äkta tyska systematiserings- och
fullständig-hetsdrift, som skriftens titel är ett uttryck för.
Som tänkande människa har Hans Larsson icke
kunnat låta bli att ta ställning till sin tids
politiska problem, såsom humanismens förfäktare
har han kämpat för demokrati och rättsidén
mot maktfilosofien och krigets förhärligande.
Det är nyttigt att se hans tankar om dylika ting
sammanställda och inordnade i den politiska
och kulturhistoriska debatten. Men det är
vilseledande att kalla dessa tankar europeisk
historie-, rätts- och statsfilosofi.
I ett avsnitt av sin skrift uppställer
Wittenberg frågan, vilka tänkare som övat inflytande
på Hans Larssons humanistiska historiesyn.
Denna ur svensk idéhistorias synpunkt
intressanta fråga blir dock aldrig besvarad. I stället
räknar Wittenberg upp en massa namn: Kant,
Fichte, Hegel, Nietzsche, Boström, Rydberg,
Borelius, Lidforss, Høffding m. fi. — namn på
tänkare, som ha vissa tankar gemensamma med
Hans Larsson. Det är självklart, att blott en
eklektisk filosofi skulle kunna vara påverkad
av alla dessa heterogena tänkare. Hans
Larssons filosofi är långtifrån eklektisk. —
Wittenberg är angelägen om att visa den tyska
idealismens betydelse för Hans Larssons humanism.
Han är särskilt angelägen om att av Hegel göra
en rättsidéns förfäktare gentemot
maktfilosofien. I ett tidigare polemiskt inlägg har
Wittenberg opponerat sig mot tendensen att i Hegel
se maktfilosofiens företrädare och
nationalsocialismens föregångare. I två nästan
likalydande noter (s. 23 och 46) meddelar han nu,
att Hans Larsson vid privata samtal förklarat
sig dela hans uppfattning av Hegel. Härmed
må förhålla sig hur som helst. Det är i varje
fall en konstruktion att låta Hans Larssons
humanism vara påverkad av Hegel. Hans
Larsson sätter ofta sin konvergenstes i samband
med Hegels dialektiska metod, men eljest
förklarar han uttryckligen, att "Hegel icke är hans
man". Den tänkare, som näst Kant framför
andra var Hans Larssons man och som man
saknar i Wittenbergs uppräkning, är Schiller.
Det är till Schillers "Människans estetiska
uppfostran" Hans Larsson hänvisar, då han i
uppsatsen "Min filosofi" deklarerar: "humanitet
i ordets filosofiska mening synes mig
fortfarande som filosofens rätta fältrop i en
söndrad tid". Konrad Marc-Wogau
436
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0452.html
